Mitt livs i särklass värsta ögonblick. Vila I Frid Johan "Tallis" Tallbacka <3
Ja, jag antar att ni läst om det i blaskorna idag. 18årig pojke överkörd av Tåg i sällskap med 6 kompisar. På väg från fest till Stockholm. Ja, jag var en av dom 6 kompisarna. Men låt mig berätta min version av det hela. Kvällen den 26:e Oktober då Johan Tallbacka förlorade sitt liv. Och ni måste ta hänsyn till att jag fortfarande är i djup chock när jag skriver detta. Inte sovit en sekund på hela denna natt och inte ätit på 22 Timmar.
Det var Fredag kväll och planerna var som följer. Jag och några av mina närmsta i form av John, Leo och Alex skulle äta middag och förkröka tillsammans med Cecilia och Isabel. Dom två tjejerna som jag blivit så nära med senaste måndaderna. Dom hade även med sin en kompis på besök från Härnösand. En snubbe dom lärt känna när dom träffades i Golden Sands i Bulgarien i sommras. Cecilia och Isabel har vart och hälsat på den här killen och hans polare förut fast detta var en Härnösands-pojkes första besök hos tjejerna.
Vi anlände till Cecilias stora herrgård och hälsade på Johan "Tallis" Tallbacka som var en glad sprallig kille. Han verkade otroligt förväntansfull inför kvällens utgång och kunde inte få nog av att prata om hans kläder var tillräckligt fina. Om han hade med sig tillräckligt med pengar. Om vad alla drinkar kostar etc etc. Man märkte verkligen att det var en "kille från landets första utgång i storstan" typ. Han pratade mer än gärna om sin kommande stundent. Om kostymen han hade köpt och hur orolig han var för studenten då han glömt att betala sin studenthatt.
Vi åt middag allihopa och började kröka. För att sedan ta oss upp till övervåningen där vi fortsatte med att dricka alkohol, sjunga och ha det allmänt trevligt. Kvällen kändes verkligen lovande på riktigt då alla var riktigt taggade och jag hade inte festat med Silia och Isabel på åratal. Jag om någon hade verkligen förväntningar på kvällen. Vi hade bestämt oss för att ta 22.22 tåget för Cecilias station "Östervik". Vi blir lite försenade så det blir en väldigt stress till hållplatsen. Och för att nå den stationen så måste man korsa spåret på ett ställe. Cecilia har gjort det i 10 år och det var inga konstigheter.
Vi följde spåret en bit för att sedan klättra upp på perongen på en liten stege som fanns där. Det är så man alltid gör. För man hinner alltid eftersom man hör och ser om tåget kommer. Det finns ganska gott om utrymmet åt båda håller. Plus att det är en bom som går ner när tåget är nära. Men nu går allt väldigt väldigt fort. Jag, John och Leo tar oss upp på perongen med Tallis strax bakom oss. Jag hinner inte uppfatta vart Cecilia håller hus men ser att Alex och Isabel är inne i skogen och tar en annan väg eller något. Tallis beslutar sig av okänd anledning att inte följa med oss upp för stegen som vi tog utan han går ut på spåret. Vi förstår inte riktigt varför eller allvaret i det hela då vi bara tror att det är för honom att klättra upp eller be om hjälp om han vill komma upp. Eller gå tillbaka och ta stegen upp. Vi greppar inte hur pass jävla full han ändå är.
Då ser/hör vi det. Tåget. Det är väldigt mörkt och belysningen är av sämsta kvalité. Tåget kommer mot stationen och Jag, john och Leo börjar uppfatta vad som egentligen är på väg att hända. Fast allt går i ett jävla tempo. Nu går allt vidrigt fort. Tallis försöker häva sig upp och John erbjuder hjälp som han tackar nej till. Vi tror att han då ska krypa under, ja ni vet i det där uttrymmet under perongen man kan krypa in i i liknande situationer.. Eller alternativt lyckas häva sig upp själv. Men så blir inte fallet. Han står kvar på spåret och tåget rammar sönder hans 18åriga kropp. Han slits med och slås mot kanten upprepade gånger. Livet slås ur hans kropp. En dryg halvmeter framför våra chockade paniksprängda ögon.
Leo ringer 112. John går in i chock och jag springer fram till Tallis för att se hur det är med honom. Jag kommer fram till honom och frågar om han lever och hur han mår. Han lyckas få ur sig ett litet "hummhmm" och jag blir glad och hoppfull eftersom jag inbildar mig att han då är okej men det visade sig att det lilla ljudet han fick ur sig bara var ett nervryck. Ett dödsropp. Ett sista gny. Där låg han, mitt framför mina ögon. Så sargad och trasig. Blodet rann ur munnen.
Leo kommer och gör mun mot mun metoden. Ambulans, polis och brandkår är där på 10 min. Ett otroligt pådrag med säkert 15-20 bilar. Men allt förgäves. För när dom kommer till platsen är han redan borta. Det visste dom vid första åsyn tror jag. Det visste vi med. Vi som såg det. Man överlever inte en sådan smäll. Lilla förväntansfulla Tallis som såg så mycket fram emot denna kväll hade bragts om livet vid redan 18 års ålder...
Tjejerna skret non stop hysteriskt. Vi killar stod mest chockade och kunde inte riktigt förstå vad som faktiskt utspelat sig framför våra ögon. Leo var blodig över hela munnen och tröjan över mun mot mun metoden. Efter mycket om och men. Tårar, skrik, panik och kall höstnatt så tas vi in i en polisbil som tar oss till St Görans Psykakut.
Där får vi prata med en krisgrupp. Vi får det definitiva dödsbeskedet. Våra föräldrar anländer. Folk gråter tills tårarna tar slut. Då tar uppgivenheten vid. Att allt känns så hopplöst. Orättvist. Tragiskt. Overkligt. Vi åker från Akuten vid 3-snåret då vi alla blir körda hem till Isabel som bor i Södermälarstrand. Där på plats sitter några föräldrar med oss. Folk gör telefonsamtal. Folk försöker sova. Men denna natt var inte som någon annan natt. Denna natt blev inte som någon annan natt. Jag sov inte en sekund på hela natten.
Så fort jag stängde ögonen så såg jag allt i repris. Snabbgenomgång. Flashback. Hur han rammas mot kanten i en hysterisk hastighet. Hur hans liv slås ur honom med en sån brutal kraft att han framstår som en liten vante. Hur man går fram till honom efter och han ser så trasig och mosad ut. Det gick inte att få en blund. Jag kände mig illamående, äcklad och ledsen. Allt kändes som en film. Allt kändes som en dröm. Mardröm. Det kändes som att någonting inne i kroppen var väldigt fel. Det gjorde så ont.
Vi sittandes i någon kur, tagen av en äcklig paparazzijävel som var där på stört...suck..
Efter en sån här grej är det så många tankar som strömmar igenom huvudet. Så många "om" och "men" och "What if´s" men det går inte att tänka så. Man blir bara dum i huvudet. Vad som däremot står glasklart är att om han hade varit nykter så hade detta aldrig skett. Nu var han inte nykter. Nu var han fullast av oss alla.
Samtidigt kan man inte komma ifrån att tänka, hur själviskt det än låter, att.. Fan.. Det kunde lika gärna varit en av oss. Det kunde lika gärna varit Jag, Leo, John, Alex, Silia eller Isabel. Det är så hemskt att säga men det var som tur i oturen. Nu blir det mera utav en chock och skräck att man såg detta IRL. Men fortfarande så kände jag ju inte grabben. Jag lärde känna honom samma kväll. Tänk om det hade varit någon av dom andra.. Jag vet att det är hemskt att säga såhär men det är en tanke som blir så självklart.
Det får en också verkligen att se saker och ting med nya perspektiv. Man lever bara en gång - Ja. Lev varje dag som det vore den sista - Ja. Många sanna ordspråk blir det. Efter en sån här grej så regnar klychorna och ordspråken.
Nu ska jag snart åka med dom som var med denna kväll till olycksplatsen och lämna rosor, kransar och tända ljus. Vi ska göra det så fint. Sen blir det krismöte med psykfolk och även massa polisskit. Dom vill väl ha redogörelser för vad som verkligen hände exakt lite mer. Eftersom att vi var, jag citerar Aftonbladet "för chockade för att vi ska kunna höra dem" igår kväll. Fan, jag måste fixa sömntabletter när vi åker till psyket idag. Jag har inte sovit en blund och mitt huvud och min mage mår så fruktansvärt dåligt.
Tidningarnas syn på det hela:
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1108996.ab
http://www.city.se/Nyheter/1.900027/tonaring-pakord-av-tag-omkom
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=709607
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_537129.svd
Och den nyaste:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1113100.ab
Samtidigt måste jag bara avsluta med att nämna en grej. Jag måste bara det. Hur onödigt och dumt det ändå är att ta upp. När jag ligger och håller om Isabel och försöker sova runt 4-5 snåret i natt. När gråter fortfarande ekar i alla våra halsar. så får hon ett sms. Ett sms där det står "Snälla, sov inte med Nemo i natt. Jag tror inte du gör det heller". Gissa vem det var ifrån? Jo såklart. F. Är inte det typ det sjukaste ni hört? Folk jag pratar med tror inte sina öron. Hur han kan hålla fokus på DET av allting när han vet vad sin så kallade älskade har gått igenom? En sån här jävla one in a lifetime nightmare kväll så fokuserar han sin energi på att säga till Isabel att hon INTE ska sova brevid mig. Vad tror han? Att jag ska försöka sätta på henne eller? Nu när vi alla är i sån hemskt chock. Så jävla jävla själviskt, naivt och patetiskt. Äckligt. Nej lilla gubben. Tyvärr har man fokus på andra saker en sån här kväll. Vi tog hand om varann. Vi sov alla 6 i ett rum i tre sängar. För att vi ville, behövde och för att alla psykdoktorer hade gett oss råd att hålla ihop. Du kanske fattar när du själv är med om en sån här grej. Var inte så jävla självisk och dum i huvet. Trodde aldrig jag skulle säga detta men ärligt talat hade jag högre tankar om dig. Om du verkligen bryr dig om Isabel kanske du borde ta hennes hälsa och välmående i första hand och inte var så äckligt jävla självisk.
Sov gott lilla pojken. Det enda jag egentligen hoppas är att du verkligen inte hann tänka något. Att du inte hann känna någon som helst smärta. Att du aldrig insåg vad som hände.
Man känner sig så otroligt liten och betydelselös. You know? Det är som att man verkligen inser att man bara är en extremt liten pusselbit i unviersums enorma evighet. Man får sig verkligen en väckarklocka. Allt slår liksom så hårt i en fejs att man verkligen måste tänka till nu. Man måste verkligen börja ta hand om sina nära och kära. Vårda om dom som betyder något för en. Dom som man älskar. Ge dom kärlek, kramar och värme. Som vi pratade om idag - Det vi 6 har varit med om är något ganska unikt och det kommer troligtvis binda ihop oss till en väldigt speciell relation resten av livet. Man vill liksom inte vara ifrån varann en sekund. Jag pratade med fyra av oss på msn ikväll och man saknar varann så oerhört. Man ville bara vara nära varann. Man ville ha tryggheten. Jag känner mig otillräcklig, kall och vilsen utan er nära mig. Hur länge ska det vara så? Jag känner mig äcklad av mig själv. Jag känner en stor jobbig klump i magen som vill ut. Magvärk och huvudvärk också. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bättre. Vet bara att jag vill vara med er fem day and night. Behöver prata med dom enda som faktiskt kan förstå och sätta sig in på allvar. Livet är ett spel. Livet är ett riktigt jävla spel. Man vet ingenting. Allt är så ovist. Det är verkligen ett lotteri av sällan skådat slag. Och fan i helvette vad jag önskar att gårdagen inte ägde rum....
Rest In Peace Johan Tallbacka <3 Du lämnar ett stort tomrum efter dig.
"den som håller sig väl med alla är inte vän med någon"
Jag hade en ny sorts bakfylla idag. Jag kom hem 4 inatt och jag kunde knappt sova. Även fast jag var så full att jag ville dö. Jag låg och frös och huttrade hela natten. Väldigt ostabil och konstig sömn. Sov högst 5 timmar i natt. Så jävla märkligt för jag brukar alltid somna som en sten på fyllan. Det såg vi ju ett praktexempel på under min fest i Lördags. Nu var det något konstigt. Jag låg och kallsvettades och kroppen ville lixom inte falla in i sömn. Jag vet inte vad det betyder. Fast det kan ju fan inte vara bra någonstans... Hoppas det var en engångsföretelse.
Igår då? Jo men det blev minst sagt en helkväll. Fy fasiken vad vi var oblyga. Vi inledde på Bullwinkles på Folkungsgatan där ölen kostar 19 kr på vardagar. Oroligt värt. Jag satt där med Gayen och hinkade lite och sedan kom John och en trevlig polare vid namn Sebastian och mötte upp oss där. Vi drog i oss tre bärs var och då var man på G. Vi gick vidare för att möta upp Kicki plus hennes flickvänner på Göta Ark. Där drack vi ytterligare 3 öl vardera och även spritzers. Vi höll ett regelbundet sjukt högt tempo med alkoholen och folk envisades med att svepa till höger och vänster. Vi drog därifrån och destinationen denna kväll var Club Babasonic som håller hus på Rocks vid Mariatorget. Det är en väldigt hipp klubb som slagit enormt senaste tiden och det är ALLTID svinlånga köer så vi bestämde oss för att vara där relativt tidigt så vi var garanterade att komma in. Så blev det också. Babasonic är ett alternativt ställe som spelar mycket musik i stil med Håkan Hellström, The Knife, Tough Alliance och Kent typ. Det var faktiskt på ett sätt jävligt skönt med omväxling från de andra ställena som man ALLTID går på. Väl inne på stället fick jag mig en ny hatdrink. Jag har aldrig förstått hajpen runtomkring Vodka Redbull men när gayen envisades att beställa in 6:a på 6:a så var jag tvungen att hänka på. Och seriöst, jag tycker att den drinken är rent ut sagt äcklig. Den smakar fylla. Inte gott. Gayen däremot halsade glatt vidare och väl inne i dimman var han väldigt svår att få kontakt med. Runt 1-snåret så bestämde vi oss för att dra vidare. Vi var trötta på alla orakade poppare som utgjorde majoriteten på detta ställe. No offence men vi hade fått oss en överdos. Fastän stället var jävligt skönt på många sätt. Vid denna tidpunkt var vi alla ohyggligt fulla så när vi bestämde oss för att ta Taxin till Berzelli så var det nog ingen av oss som trodde på fullaste allvar att vi skulle komma in. Fast det gjorde vi. Fast det visade sig att det var nog endast pga att det var väldigt folkbrist där inne. Mycket tjejer dock. Vi dansade etag, gjorde vår grej och drog sen till donken för att sedan ta sista bussen hem. Blev sen taxi (igen) från Hemmesta till Ängsvik...
Det var ju löning efter 00.00 i natt. Det märktes på stället. Folk flockades som flugor runt en bajskorv i baren när klockan slog 12. Sen alla jävla drinkar och taxiresor och skit. Fan att man ska vara så oekonomisk bara för att man för en gångs skull har gott om cash. ILLA!
Nu är den beställd och på väg. 2400 kr inklusive 1 gb minneskort. Överkomligt.
Främst beställde jag just den här för att den var så jävla snygg. Jag brydde mig egentligen
inte om varken Bra kamera eller MP3 (Som mobilen ändå visade sig ha)
då jag har en schysst digitalkamera och MP3-spelare redan. Jag tyckte bara de vore skoj att ha en riktigt jävla snygg telefon. Eller som Emma uttryckte det "Den osar sex".
Ni vet pappa? Ja jo ni vet. Han köpte ju en ny bil. Eller ny var den ju inte. Tror han köpte den på blocket. Och han hann ha den i typ 4 dagar innan den paja ihop helt. Bra Pappa. Börjat verkligheten hinna ikapp dig? Dina visa val och ständiga besatthet av att shoppa och handla allt kanske inte är så genomtänkt ändå. Du som sa att du inte skulle ha bil eftersom du nu för tiden bor vid Globen? Kanske var detta ett tecken från gud? Seriöst. Get a grip. Jag vågar inte ens fråga honom vart pengarna till bilen kom ifrån. För responsen man får då är bara ilska, tycka synd om sig själv, ilska och åter ilska. Det är liksom inte riktigt värt det. Orkar inte en maratondiskussion som man ändå inte kan vinna. Han får skylla sig själv istället... Nu ser vi ju hur väl det gick.
Jag måste citera Robin (http://jonteochpaul.blogg.se/) om en grej. Niclas Wahlgren. Har ni hört hans nya låt? Sätt på RIX Fm. Sätt på radion och spy. Det måste vara den menlösaste mest patetiskt äckliga låt som gjorts:
Hon bor tre trappor upp har egen lägenhet och obetalda lån
Hon brukar ringa från kontantkortstelefon och höra hur jag mår
Jag svarar: När du är här är jag aldrig ensam
Får man skriva en sån låt? Helt ärligt. Vad är det för text? "Kontantkortstelefon" - Ursäkta? Det ordet borde vara bandlysts från att använda i en modern poplåt. Helt ofattbart.
Jag hatar familjen Wahlgren. Jag hatar deras äckliga barnprogram. Jag hatar deras fula falska plastiga léenden. Jag hatar till och med lilla Benjamin Wahlgren för att han är så äckligt lik sin mamma och sina morbröder. Wahlgren´s ger mig en sån där creepy Carola feeling. Ett sånt påträngande obehag av plastighet och falskhet. Som kommer krypandes längst ryggraden. Dom är verkligen pure fake hela ligan. Lovar att Carola och familjen Wahlgren är goda vänner. Att dom brukar ha middagar där dom diskuterar deras nyaste helt menlösa låtar och hur många Botox dom svalt under dagen. Vilken som är den bästa plastigkirurgen etc etc etc osv osv osv...
Har precis tankat ned Petter, Magnus Uggla och inte minst Backstreet Boys nyaste album. Ska lyssna igenom dom några gånger för att sedan återkomma med en recension. Jag hoppas att de sistnämnda bandet levererad då mina förväntningar är skyhöga på dom.
SAW 4 kommer snart. Vadå döda en bra filmserie? Suck. Jag hoppas den är bra då 3:an var lätt den sämsta i serien.. När ettan kom så var det så revolutionerande och nytt. Tvåan gav också många höjda ögonbryn fast när det blir för mycket så är det bara så tråkigt. Mjölka ur ett vinnande koncept liksom. Tråkigt. Jaja, jag håller tummarna iaf ändå..
Jag träffa Emma igår. Länga sedan vi hängde. Det är alltid en fröjd att prata av sig med henne. Lyssna och dela med sig. Guld värt för mig.
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article225639.ab
Gillar rubriken här: Det är en gåva att få leva med Nemo!
Detta är mammas kompis. Hon frågade mamma om hon fick döpa sitt barn till Nemo. Lite kul.
http://www.youtube.com/watch?v=oPgrZWPOHJ0 - Michael Jackson fake, men visst låter han sjukt lik?
Justin Timberlake och Beyonce har gjort en ny version på Justins mästerverk "Until the end of time. Det låter faktiskt förvånandsvärt bra me tanke på att jag verkligen inte är något Beyonce-fan. Undrar om det blir någon video till den nya versionen. Hoppas det. Tänk om dom har sex i videon. Helt öppet. Helt ocensurerat. Vad skulle Jay Z säga?! Han skulle nog bara gå och steka Rihanna...
The Hives ska spela i Sthlm.
50 Cent ska spela i Norrköping.
Jag vill gå på båda dessa spelningar. The Hives för att dom är det i särklass bästa liveband jag sett. Deras spelning på Hultsfred 2005 var sinnessjukt bra. 50 Cent vill jag nog egentligen bara se för att det skulle vara kul att se en sån där megastor hiphopartist live. Har inte gjort det sedan Eminem i globen 2001. Om man inte räknar med Snoop Dogg på Hultan 2005 då... Har inte mkt till övers för fiddy annars..
vet du va stevie wonders föräldrar gjorde när han va dum ?
- möblera om hans rum
höhöhöhöhöhöhöhöhöhööhöhö.
Jag tar en chans i helgen. Eller två chanser. Samma kväll. Jag tror på en positiv utgång i båda fallen. Jag ska se till att det blir en väldigt positiv utgång. Jag tar en chans men det kommer vara värt det. We´ll make it worth it.
Nu ska jag duscha, ta några treo, äta carbonara, städa lägenheten och dra mot jobbet sen... Peace out
Jag älskar mig själv när jag älskas av andra. Jag hatar mig själv när verkligheten hinner ikapp. Promille: 3%
Jag är full som en anka just nu. Ahh på tal om Ankor. Fula djur det där. Jag var ute ikväll. Med gayen & co. Vi drack alkoholhaltiga drycker. En chock att det blev alkohol ikväll. Omväxling förnöjer tänkte jag. Det var inga konstigheter dock. Vi gjorde stan. Gjorde vår grej. Mer klar redogörelse över gårdagens bravader skriver jag ned i morgon. Ska förresten köpa en ny mobil:
Snygg va?
Det unika med mig är att det spelar ingen roll hur full jag blir. Jag skulle kunna vara nära spyan. Nära total däckning. Nära dödspromillen. Jag kan ändå skriva helt felfritt på både tagnentbort och mobilen. Det har varit så i några år nu. Jag är så fruktansvärt rutinerad på tangentbordet och på mobilknapparna att jag inte skriver fel hur vidrigt jävla pissfull jag än är. Skriver i princip alltid felfritt.. I vilken kondition och form jag än är i.. Tragiskt eller imponerande? Jag vet inte.
Negro, Old guy eller Young hunk - Vem var hetast? (a)
Nemo när han gjort sin omvända Michael Jackson operation eller när han somnat i solariumet?
Nemo om 50 år när han går all in på någon av Sthlms heta ålderdomshem?
Nemo strax innan han stekte sin allra första hoe back in the days?
Du är snygg. Du kontakta mig. Jag slutar aldrig
Stoppa Pressarna. Shade avslöjad.
Okej. Folk har undrat så mycket. Jag har undrat så mkt. Och har nu facit i hand. För en tid sedan så var mina vänner Peder och Robin och fökrökade hemma hos Cim i hennes inackorderade lilla rum i stan. Då postade Peder en kommentar från Cims dator i hennes namn, mest bara för att jävlas och driva lite... där han skrev:
CIM kommenterar Hammarby - Gefle 4-3... ja......
Jag e efett bra
IP: 83.226.155.221
Detta har Peder berättat för mig. Sen har ju folk alltid sagt såhär "Shade är Cim. Det är uppenbart". Jag vet inte hur många som sagt det. Själv har jag gärna velat tro det men ändå inte trott det då IP numren inte matchat varann. Tills jag nu gick igenom massa gamla kommentarer så jag gjorde ett "Best of Shade" dokument till Emma. Vad tror ni att jag finner? Jo minsann:
Shade kommenterar always in disguise
Haha så tog han tillbas de typ tre minuter efter, vilken jävla idiot. Motown har aldrig varit min grej, Stevie som personifierar motown med jazzkomp o soul o blues o jammin, allt i en enda skön blandning.. jävligt lustigt de här. O de här säger en kille som älskar lördagarna på fasching där det är bara, läs BARA, motownmusik.. haha fy fan vad kul vilken jävla lögnare
IP: 83.226.155.221
Känner ni igen IP numret? Jo men visst är det ju Cims dator. Där ser man. Har hon skrivit resten av alla kommentarer som är i Shade-namnet på sin jobbdator då?. Så mkt arbete hon lagt ned. Ja herregud.. Kommentarer överflödiga? Jag kan inte sluta garva. Patetiskt är väl i underkant. Jag låter det vara upp till kommentera detta! Eller är jag helt fel ute nu, är det kanske hennes pojkvän Magnus som är Shade?
Eller är det båda två? Deras gemensamma alter ego? Känns lite som en blandning kunskaps och språkmässigt..
Ja. Jag var precis hemkommen från jobbet igår kväll. Satt och åt fläskfilé med potatis och en god sås på det. Klockan slog precis 21.00. Jag var trött, sliten och seg efter en hård helg med jobb kombinerat med hård fylla men tacksam för den goda maten. Då hör jag det klassiska "bupidupp"-ljudet från datorn. Msn. Klingan skriver "Ska du med ut ikväll? Värmdö Gymnasium anordnar någon jävla fest på nåt ställe i Slussen" och helt plötsligt svischar allt förbi ögonen. Tankarna. Alkohol. Fest. Dansa. Det sveper förbi som en kort psykos i min hjärna. Nog för att jag är en spontan människa men detta tog nog alla rekord. Jag känner mig helt uppslukad. Hetset börjar. Behovet. Jag känner mig tvingad att ta tag i det och dra ut. Tvingad. Hajar ni? Känn på ordet.
Utan några som helst fysiska eller ekonomiska förutsättningar så löd jag mitt tvångsbehov. Tog på mig mina fulaste kläder. Fixade håret med mitt billigaste vax och drog på parfymen. Utan dusch eller någoting. Gick till grannen Calle Torné och frågade om han hade någon öl. Han hade en 3.5a och en starköl. Jag tackade och tog emot samtidigt som jag packade ned Tequilaflaskan i min påse. Sa åt Alex på msn att det var utgång och han var på efter en kort övertalningsprocess. Jag förstod inte riktigt vad jag sysslade med. Måndag liksom. MÅNDAG! Vem går ut då? När man dessutom kört hårt sedan typ i Onsdags?
Åker hem till Alex och vi häller i oss några Tequila shots och han blandar två sjukt oblyga groggar på 50% Smirnoff Vodka. Vi rusar till bussen och är inne i stan runt 22.40. Vad gör man liksom? Ingen tid att fundera över det. Fyllan börjar redan ta vid. Härliga känslan att bli full. Att vara full.
Vi kommer till stället och M börjar höra av sig. M kommer även till stället och jag hinner inte ens bli nervös. Hon anländer en med kompis och en "pojkvän". Eller inte pojkvän men ungefär. Nån slags kille hon har en konstig relation med. Det var jättekonstigt att träffa henne IRL nu när man haft och göra med henne i princip varje dag på msn och sms sedan hon skrev sin träffande debutkommentar i min blogg för några veckor sen. Vi är ju som mentorer för varann. Dag som natt. När jag säger Jättekonstigt menar jag positivt alltså. Det var kul att träffa henne. Och det var nog lika bra att debutträffen var när båda var berusade. Hon var söt och trevlig fast som förståligt så kunde hon inte umgås så mycket med mig när hon var där en svartsjuk pojk-typ.
När jag och Alex kom till stället så bestämde vi oss att bli fulla. Och som vi körde sen. Det regnade in 6:or Tequila och folk glodde på oss som om vi var dumma i huvet. Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar som gjordes av med. Pengar som inte finns. Iaf inte två dagar innan löning... Vi söp oss råpackade och sen är kvällen svart. Vet inte om jag dansade eller raggade eller någonting. Som min vana trogen så blev jag nog fullast på stället. Drägg.
För att Citera M ur hennes blogg. Hade jag supit sådär mycket för ett år sedan hade varit död nu. Nu för tiden härdar jag. Rutin. Vad det nu är att vara stolt över.
Vaknade upp i morse hemma hos Alex och huvudet dunkade så vidrigt. Det var något out of this world. Den huvudvärken skrek "DRICK ALDRIG MER SPRIT!". Jag vet inte om jag kommer lyda.
Sms:ade lite med F under kvällen. Ni vet den gamla dejten som var "part of my rock bottom night" för några veckor sen. Hon var lite småsugen på att komma till stället om det hade varit drag. Jag skulle ge henne en rapport från stället. Fast sen ser jag helt plötsligt att Ankan är där! Så då ansåg jag att det kanske inte var det mest passande att dra dit F. Palla triangeldrama a lá beef all over again. Så vi bestämde att gå och spela Biljard på Fredag kväll istället. Ett bra beslut. Alla förtjänar en andra chans. Hon vet om vad hon gjorde fel och jag vet att hon är en bra tjej egentligen. Hon gav mig så många bra sidor innan det där och ett snesteg ska inte få förstöra en hel relation. En gång är ingen gång. Alla gör skit ibland. Det ska bli jävligt kul att träffa henne faktiskt.
Chapter 2 av Nemo & F. Känns bra.
På tal om att make up with friends så har jag, som ni kanske fattar efter ni läst överstående texter, slutit frid med Alex också. Det var fan på tiden. Det var ganska det mest onödiga bråk någonsin. Ett verkligt jävla idiottjaffs. Största skitsaken jag någonsin bråkat om. Jag och Alex har en tendens att få småsaker rätt stora när vi tjaffsar eftersom vi båda har så vidrigt jävla svårt att ha fel. Vi är sämst på att erkänna våra misstag och felsteg. Just därför är det lika svårt varje gång att bli sams men lika skönt också. För när det väl kommer till kritan så är han ju en av mina absolut bästa vänner.
bäst just nu:
Common - The Game
The Hives - Try it again
Jag ska träffa Emma i morgon. Vi ska fika eller promenera. Goofa lite. Kärlek. Emma mår bra. Vinden har vänt. Jag är väldigt glad över det. Hatar att se henne nere. Hon om någon är värd allt gott. Vänskap. Puss. <3
Låt mig förklara hur min relation med min far fungerar. Han ringer mig från Italien (!) för några helger sedan. Han framför då hur viktigt det är att vi inte tappar kontakten och har någonting otalt. Han vill verkligen påpeka hur gärna han har kontakt med mig varje dag och att han vill träffa mig mycket oftare. Tror ni jag hört av honom sedan han sa det? Nej. Inte ett knyst. Varken på msn, sms, telefon eller IRL. Komiskt är fel ord. Sorgligt är rätt ord. Han är rädd. Han är en trasig sargad jävla människa. Eller nej, han är fan ingen människa. Han är något annat.. Han har sinnesrobönen bakom sitt msn-namn fastän han aldrig någonsin följt det:
"God grant me the serenity to accept the things I cannot change, courage to change the things I can and wisdom to know the difference"
Vem försöker han lura liksom? Mamma bara gapade när hon såg att han har den där. Hon gapade ett tag för att sedan börja skratta. Hånskratta typ. Det är som ett skämt. Pappa saknar självinsikt. Han ljuger för sig själv och alla andra lika ofta som en vanlig människa gäspar. Jag hatar att kasta skit på honom men allt jag hör om honom gör mig bara arg. Så fort jag hör något om vad han köpt till någon eller vad han gjort så börjar jag brinna. Jag känner bara vrede, sorg, ilska och uppgivenhet. Jag vill älska honom och vara stolt över honom men känner fan ingen kärlek. Och fan i helvette vad jag hatar det. Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen... Jag tror ingen förstår hur dåligt jag faktiskt mår utav detta. Minst av allt han.
"But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you may feel,
how painful it might be, with the help of those around you...you'll get through this too."
Relativt måttligt oblyg sexorgiefest med tequilainspererat tema.
När jag satt i Bastun inatt med Calle och Oscar så kom vi in på döden igen. Man gör ju så lätt det när man pratar om livet. Vi kom in Christians död. Vilket total jävla waste det var. Hur många saker som faktiskt hände som var så sjuka den kvällen. Hur många faktorer som klickade in för att det skulle vara möjligt att han kunde ta sitt liv. Det är som en mardröm. En saga. På något sätt så var det väl antagligen meningen att det skulle hända. Just för att alla saker stämde in såbra med att de skulle kunna ske. Fast det är så fel. Ödet spelar oss alla ett spratt. För att alla som kände Christian vet att han ville leva. Han ville inte dö. Det är det som den största tragiken i det hela. För när en människa verkligen verkligen vill dö och inte har någonting att leva för. Då kan självmord vara ett alternativ. Ett (Även om det låter konstigt att säga det) vettigt alternativ. Men i Christians fall var det inte så. Han mådde inte så dåligt som han gav sken för. Det var bara som sagt så extremt många olika saker den där kvällen som gjorde det möjligt att det skulle kunna hända. Jag fick reda på allt det på riktigt igår och det känns bara som en sån jävla Otur. Waste. Tragik. Ja, det finns egentligen inga bra ord som passar in.
Lördagsfesten då? Jo men det fanns alla förutsättningar för en kanon kväll a lá Nemos studentparty. Det blev också en riktigt bra kväll. I princip alla mina bästa närmaste var där förutom Emma & Alex typ. Vi hade skön musikanläggning med bra musik. Lustgasen spred sin glädje bland folket. Piece of advice, ni som inte kört lustgas. Gör det för fan! Finns ingen bättre partydrog.. Helt ofarligt också, eller so they say iaf. Bastun var på och Tequilaracen avlöste varann.
En unik grej med festen var att hela gänget var samlat igen. Jag, Leo, Jocke, Emil, Johan och Gayen. Vi hade inte vistats på samma ställe på.. Ja god know how long. Länge sen ere iaf. Och nu ikväll hade vi lyckats få hit alla vilket är kind of unic. Med tanke på att sedan tre av oss skaffade flickvän har gänget spruckit upp rejält och Jag, Leo och Gayen har med glidit undan och börjat umgås med andra. Så som John, Alex etc.. Men idag så var alla på plats och missförstå mig rätt. Det var riktigt jävla roligt att vara med alla igen. Supa och dansa med alla men ändå så kändes det som att något var fel på något sätt. Sprickorna i muren syndes rätt klart i vissa sekvenser och stunder under kvällen. Alla interna skämt. Flickvänsrutinerna. Alkoholkonsumtionen. Det är jävligt tråkigt och tragiskt men ack så sant och tydligt.
Då får man istället glädja sig åt de nya vänner man skaffat under senaste tiden gång. Jag tror det måste hänga ihop med att jag jobbat så jävla mycket på ICA lately för nu är jag liksom tät med både Emil, Karolina och Simon och även med Ado och Franco vilket känns sjukt jävla roligt för jag diggar alla dessa människor jävligt mycket. Det är bara så lustigt att man ändå har jobbat på ICA i typ fyra år och bara vart workbuddies med dom under den tiden för att nu senaste måndarna börjat parta med dom och umgås på fridtiden. Härligt dock!
Det jobbiga med att hålla i festen själv. Det är man ändå på något slags sätt måste hålla en lagom nivå på alkoholintagningen så man kan hålla ett litet ansvarande vaksamt öga över tillställningen. Ni kan ju gissa ungefär hur bra det gick. Efter 150:e Tequilashotten så tänkte jag för mig själv att "Fan, jag kan nog gå och ta en liten nap bara och sen parta vidare".. Ja. Precis. Så jävla trångsynt, korkad och naiv är man bara när man är pissfull. Vad tror jag liksom? Självklart däcka jag som en sten för att vakna upp när det var Söndagmorgon och jag missat några timmar av min egen fest. Ajabajja! Det finns ingen surare känsla än då. Man ba "Heeelveeetteee!! Det är morgon!! Faaan!! Vad har jag missat?!".
Med facit i hand hade det visats sig vara en fest där i princip alla hade kul på. Där alla blev så fulla att dom typ har extremt med minnesluckor. (Ja tror det har och göra något med dom två liter Tequila som skickades runt under kvällens gång). Plus att, ja håll i er nu, 9 olika jävla par hade sex någon gång under kvällens gång. That must be some kind of record. Helt jävla sjukt. Och det står även denna gång lika klart som stjärnorna om natten, att hemmafest levereras alltid underhållning och minnesvärda händelser. Hemmafest - Utgång 1-0. Och Ängsvik har levererat ännu en legendfest... Men fan inte att det kommer vara den sista på detta legendställa. Nej Nej. Om några veckor kör vi igen...
Fortsättning Följer..
Det är ganska komisk att 99% av dom 5% som faktiskt skriva eleka negativa kommentarer i denna blogg from time to time är anonyma. Det är så kul. Det är liksom som ett slags trygghetsnät. Att man kan gärna slänga ur sig skit på någon om ingen vet vem det är. Då föredrar jag fan nästan folk som Cim som faktiskt på sin tid iaf stod för att hon hatade mig. Jag kan leva med att vara hatad och avskydd av folk. Fine. Med att inte kunna stå för den skit man faktiskt glider förbi här och slänger ut sig är under all kritik. Det är på en sån bebisnivå att man lika gärna kan hålla sig borta eller hålla käften. För jag lovar, postar ni ert fullständiga namn så tänker jag aldrig radera en kommentar. Det behöver ni inte oroa er för. Jag har full förståelse för hat. Dock har jag inte lika stor förståelse för folk som faktiskt hänger här every singel day när dom inte har något som helst till övers för mig... Det kallas nog bara brist på livssysselsättning..
Niki borde ha kommit hem nu. Syster yster. Då borde vi få final besked ang lägenheten... hmmm... Vet inte ens vad jag hoppas på själv. Spännande och jävligt ovist är det ju iaf...
Jag måste fan städa lägenheten. Bädda alla sängar. Tvätta alla sängkläder. Hyllor ramlade som jag nu måste fixa på något sätt. Folks saker blev tydligen stula och kvarglömda så jag får väl börja leta efter dom med.
Måndagar är den värsta jävla dagen på veckan.
Med de visa orden signar jag ut för idag... Slut.
Idol 2007, en sollskenshistoria..? Eller?
Idol bevisar ännu en gång att det är en avliden tragisk historia. "Bästa startfältet någonsin" häver dom ur sig. Så säger dom jävla idioterna till jury varenda jävla år och ändå är det ett allmänt känt faktum att seriens startfält blir avsevärt sämre för varenda jävla år. Jag menar, helt seriöst.. Andreas. Han är dålig OCH ful. Gathania sjöng Umbrella så att Rihanna & Jay Z hade gråtit blod i kör. Det är för många märkliga bottennapp och för få riktiga toppar. Vart är framträdande som får en att få gåshud? Vart är Danny med "öppna din dörr"? Vart är Erik med "bed or roses"? Vart är Sibel med "My All". Ge mig ett gåshudsframträdande annars dissar jag den här såpan for good. Dom enda som håller någon som helst kvalité är Daniel och Amanda. Punkt. Det finns liksom inget mer. Kan dom inte bara slänga ut dom andra för det är ju redan lika klart som att solen går upp på morgonen att dessa två artiser kommer kriga i en blivande final? You have my word.
Är ni inte bjudna så är ni inte välkomna.
Objudna släpps inte in och bussarna går fan inte ofta ska ni veta.
Om jag mot all förmodan har glömt någon vän så hör av er.
Mark my words.
Det finns vänner och det finns vänner.
Penissmärta, vattenöl och 100 grader i bastun. Inga konstigheter.
Och han sa det med sån ärlighet i rösten. "Du och hon passar så jävla bra ihop. Ni är så lika". Och alla minnen flög tillbaka in i huvudet. Alla tankar, känslor, minnen om allt. Det var så stort på något sätt. Du var den första jag var kär i på riktigt och på något sätt jämförde jag alltid dig med tjejerna jag höll på med. Så fort jag träffade en tjej oavsett om det var one night stands eller något seriösare så tänkte jag inombords för mig själv att du var så mycket bättre. Hon var inte i närheten av dig. Klasskillnad. Ingen var i närheten av dig. Det blev som en liten obsession. Det var så i en så lång tid. Jag kunde jämföra dig med guld och gröna skogar för att ändå föredra dig. Du var allt. Allt är bara så stort. Vi har en historia. Någonstans har jag alltid innerst inne inbildat mig att det var du och jag och att vi ska hitta tillbaka till varann någon gång i livet. För många människor har sagt att vi passar bra för att jag ska kunna tro att det bara är en slump eller ett dött hopp. Fast jag hoppas inte längre. Jag vet varken om jag vill eller på något sätt ens tror att det finns en möjlighet. Du verkar lycklig. Jag är glad för det. Det var bara mysigt att få en liten nostalgitripp där i bastun. Att tänka och referera runt det förflutna som så många gånger smakar så sött men ändå domineras av det beska. Du kommer alltid vara en av dom största för mig dock. Det tror jag du vet. Det tror jag alla som känner oss vet. Även han.
Underbar kväll. Helt underbar. Bastade med Carl Torné och Valentin. Det var ingen jävla 5minutersbastu heller. Nej nej. Vi satt i över en timme.. Vi hade ölprovning och pratade om livet, känslor, tankar, kärlek, vänner, sorg och glädje. Vi bastade väldigt länge. Det finns få människor som jag känner mig så harmonisk med som dessa två människor. Som är så lätta att ha och göra med. Som jag faktiskt kan känna att dom tycker bra om mig på riktigt. Man känner sig lugn och trygg med dom. Inget man någonsin kan säga kan tas fel. Man skulle kunna säga att man våldtog två utveckligsstörda misshandlade dvärgar tidigare samma kväll och dom skulle ändå acceptera det, ta det med ett garv och älska en ändå. Dom är ett med mig. Vi bestämde oss att göra en rutin av det hela och spika att varje Torsdag kväll så bastar vi. Helt underbart beslut som det bara kan komma gott utav.
Drack tre olika sorters öl. Budweiser, Corona och Singah. Jag var inte speciellt bekant med någon av dom sedan tidigare men nu står det bekräftat lika klart som stjärnorna denna natt. Budweiser och Corona är vatten. Bubbelvatten. Ölsmaken är obefintlig. Det känns, rakt igenom, som en öl för folk som inte tycker om öl. Folk som vill dricka öl för syns skull eller för att dom vill lära sig dricka öl. Visst är den inte äcklig men den är fan inte god heller. Konstigt. Bara dyr.. Ytterst märkligt..
Min 19årsdag ==>
Blogg två gånger inom loppet av 12 timmar? Jag vet. Inte likt mig.
Men jag kände bara att jag verkligen behövde skriva av mig nu.
Lördag är iaf spikat nu. Kul! Det blir nog en väldigt rolig kväll. Calle var entusiasisk också. Ledig Söndag också så jag kan fokusera på att vara en god host och bli fullare än lagligt utan några som helst bekymmer och ömdömmen. Fint. Sedan står ju en liter Tequila brevid sängen också som skriker efter att bli uppshottad under helgen.. Jag tror vi kan ordna det. Inga konstigheter.
Hade två ganska jobbiga samtal med två ganska nära vänner idag. Främst med J som jag försökte förstå under etag. Han är omöjlig. Han är, med all rätt, ledsen över att han känner sig bortpuffad. Han känner sig bortprioriterad och dissad sedan han skaffa tjej. Som nu är ett år sedan. Han känner att vi aldrig hör oss till honom när vi hittar på något eller festar. Visst förstår jag han men han är så omöjlig att ha och göra med när han blir såhär. Jag försökte bjuda in honom till Lördag men utan större framgång. Han envisas med att BARA vara sur och kan inte fokusera 1 enda öre på att faktiskt läka relationen och försöka fixa något bra utav det istället. Med dessa aggeranden så kan jag bara dra en enda summa utav det - och det är faktiskt att vår relation inte betyder speciellt mycket för honom what so ever... Tråkigt som fan. Of course. Men jag har gjort vad jag kan göra. Det är upp till han att visa hur han vill ha det.
Idol i morgon. Skoj! Tydligen har Leo styrt värsta VIP-biljetterna med middag och bästa platserna och hela faderullan. Det kallar jag att leverera kvalité. Har aldrig varit och sett skiten live så det blir en rolig ny erfarenhet. Återkommer med hur det var. Heja Daniel! Typ..
Kom underfund med en sak nyss. Krökade igår och krökade idag. Ska nog ut i morgon efter Idol. Sen på Lördag ska jag ha "fest" och sen på Söndag hetsar M om eventuell utgång och första riktiga IRL-mötet... Så om det vill sig riktigt illa kan detta alltså bli en femdagars... Kommentarer överflödiga...
Jag saknar Emma. <3 Inte umgåtts med henne på för lång tid nu <3
And that love, yeah, That is like flying without wings.
Some find it sharing every morning
Some in their solitary lives
You find it in the words of others
A simple line can make you laugh or
You find it in the deepest friendship
The kind you cherish all your life...
Äh, köp det. Ni har inget val.
My dad he's got a lot of fear I know, But enough pride inside not to let that show
Torsdag har nästan blivit lika klassiskt bloggtillfälle som Söndagar är. Just för att Onsdagar har blivit lika självklar utgångsdag som helgerna är. Tragiskt? Njaa orkar inte riktigt se det så. Det är kul. Det är kul att festa och supa. Iaf för stunden. Sen är ju baksmällan och den biten en annan historia. Borde egentligen inte gått ut igår. Hade inte en spänn men styrde som vanligt upp det på något håll. Sen blev man full som ett as och ja, you know the story...
Berzelli har potential att vara en grymt bra klubb. Alltid packat med tjejer. Lokalen är riktigt skön men dom envisas med att spela så jävla dålig musik. Ni vet "dunka dunka" - skit. Jag hatar techo, trance och house. Har alltid gjort det. Det är ingen dansmusik värd namnet. Jag vill ha hiphop och rnb. Hits och låtar man känner igen som man kan movesen och texterna till. DÅ blir det kul att dansa på riktigt.
Jag tror jag hade lite snyggdag igår kväll.. För när "Give it to me" Me Justin, Timba och Nelly kom på så gled jag och E ut på golvet och gjorde vår grej. Vi bjöd på dom fetaste movesen och den texten sitter ju som limmad på mina läpper. Helt plötsligt börjar en tjej glo in mig som faan. Fast hon står redan med en snubbe så jag tänker att det är lite uppgivet men hon fortsätter ändå att glo som faan. Jag utvecklar min dans och sång med att rikta den mot henne.. Hon ler gång på gång.. Hon smyger fram till mig och håller om mig en sekund och säger "You are one of the most beautiful things i´ve ever seen". Jag blir stumm men lyckas få fram nåt i stil med "hrtrfmfmufuuufmm english?". Hon svarar "Yes, i´m german". Och sen försökte jag ragga lite på henne i studenens hetta men vips så hade hennes creepy german guy tagit tillbaka henne. To bad.
När den låten kom så kände jag att de fanns hopp för musiken på Berzelli. Sen efter så dör hoppet igen. Då kommer en jävla dunka dunka house låt på igen och alla turkar blir överlyckliga och sträcker upp händerna i luften. What´s that about? Bara för att det är trance så ska blatten dra upp tassen i luften och köra luftdunken i värsta hetset? Ja.. Märkligt..
Iaf. Halvvägs in i kvällen så sitter jag och mina homies och dricker bäääärs. Då kommer en söt tjej fram till mig, som jag för övrigt känner igen lite, och frågar mig "Är inte du från Värmdö?" och jag bara tänker "Neeeej. Någon som hört om Nemo".. för summan av det brukar vanligtvis vara att dom hört något skit. Jag sa mitt namn och hon sa att hon kände igen de men no harm done! Det var cool! Hon sätter sig brevid mig och vi pratar en låååång tid. Hon hade uppehåll med sin kille och vi hade några gemensamma bekanta och så.. Hon bodde i Sollentuna.. Jag har dåliga minnen därifrån. Sollentuna påminner mig bara om "Fylleminnen från världens ände" För det är jäävligt långt dit.. Och vad tror ni? Jo precis.. Sen slutade kvällen i ja, just Sollentuna..
Så det blir av ändå:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article1028717.ab
Fronda i Schlagern. Hur fan ska det gå? Låta? Spännande indeed.
Bidragen till Melodifestivalen släpptes igår.
Främst märktes kanske Chalotte Perelli, en duett mellan E-type & The Poodles (!?), Sibel, Christer Sjögren, BWO, Linda Bengtzin, Fronda och sist men INTE minst Ola men också många andra. Det kan bli riktigt intressant. Schlagern är alltid en höjdpunkt. Alla deltävlingar är så jävla underhållande. Såga och hylla folk. Jag måste säga att Melodifestivalen är klasser mer underhållande än Idol. Heja Ola! :P
Ankan mailade. Jag mailade tillbaka. Allt är cool. Jag orkar inte vara den som är patetisk och gnäller. Inget är hans fel och ändå hade han storheten att be om ursäkt över allt. Det var märkligt men ändå värt respekten. Fast smeknamnet Ankan får han ha kvar ändå. Kommer nog ändå bli lite obekvämligt att jobba med honom.. Tur att han aldrig jobbar.
På tal om jobb. Jag sökte ett jobb här om dagen. Fick numret till Leos chef och ringde henne. Vi pratade lite och hon bad mig skicka CV. Fick bra vibbar. Vore skoj att jobba med Leo... Återkommer med info i detta ärende!
Mycket sköna länkar lately:
http://www.hitta.se/ViewDetailsWhite.aspx?vad=Karin+Gudrun+Hoe+Nilsson&var=&Vkiid=qxuTlLSA1scfmfj9p90QHA%3d%3d&Vkid=61237644
Kul att heta Karin Gudrun Hoe Nilsson! Jag vill att min fru ska heta det. HOE. Fy fan vad roligt. Jag skratta fan ihjäl mig när jag fick länken av en polare.
http://www.kvp.se/nyheter/1.880270/han-stekte-sin-flickvan
Yeah yo go man! Klart du stekte henne! :-) Steka är det man ska göra.
http://www.expressen.se/nyheter/1.880320/man-forsokte-ha-sex-med-fol
Fräsh kille..
Match ikväll. Värmdö - Gustavsberg. Prestige. Sista matchen för året. Det kommer bli ruggigt tufft men jag är bra taggad. Trots kanske inte dom bästa fysiska förutsättningarna men pyskiskt är jag jävligt taggad. Jag ska göra mål. Sista fotbollsmatchen för året som sagt - Sista matchen i Värmdö? Sånt man märker...
Jag överväger att ha lite fest på Lördag. Eller fest är nog fel ord kanske. Eller jag vet faktiskt inte. Morsan åker till Göteborg till lilla Ludvig som fyller ett år. Så jag är all alone här. Det negativa är ju att det är svårt att få ut folk till världens ände Ängsvik , Det är ju trots allt typ 45 min från Slussen, men något ska jag fan styra. Drar nog hit dom skönaste killarna och dom skönaste tjejerna och gör vår grej. Drömmen är ju om vi kunde styra hela kittet - Bastu, Lustgas, tärningarna, våghals och tequila-race.
While I was talking in riddles
Somebody else made perfect sense
Leo gav mig en fet nyhet igår. Han har, igenom jobbet, lyckats få två VIP biljetter till Idol på Fredag. Sen tog han den underbara människan såklart med mig. <3 Jag blev glad. Det är en jävligt bra tajming med tanke på att temat på Fredag är ruskigt roligt och intressant. Hitslistemusik!! Så det kommer vara mycket sköna låtar man känner och kan 100% och kan bedömma ur en proffs synvinkel. :-)
För att citera en polare som gnällde på samma sak. Vad är felet med människor? Visst Facebook i all ära. Ett trevligt community med enorm genomslagskraft senaste månaderna. Men jag blir sååå jääävla trööött på alla dessa invites till här och där. Alla vampires som har bitit mig. Alla pokes hit och dit. Jag har aldrig orkat bry mig om alla dom grejorna men igår rensade jag och klickade på "Ignore" på 187 såna där jävla grejor. JAG VILL INTE HA MER. Leeave meeee aloooone!
Tänkte på nästa Sommar. Hur mycket man saknar Peace And Love och inte minst Sunny Beach. Men nästa Sommar då? Vad ska man göra då? Festival känns givet men vilken? Många talar om att byta festival och testa något annat samtidigt som det finns den grupp som vill ha nostalgin och älskar Peace And Love. Jag tillhör den sistnämda gruppen. Jag vill till Borlänge nästa sommar med. That´s for sure. Festival blir man seriöst aldrig för gammal för... Däremot blir man nog för gammal för charter. Fastän det är så jävla kul. Tuff fråga det där.. Aiya Napa kanske? Någon? Nej jag vet inte... Tryggheten är ju så bra. Man vet precis vad man får. Man känner till ställerna. Samtidigt förnöjer ju omväxling. Tufft val!
Jag öppnade på jobbet igår. Jobbade 8-16.30. Tufft pass faktiskt. Spec när det BARA är kassa. Typ 8.15 kommer det in en stilig brittisk man och startar en konversation:
Brittisk man: "Lookin tired mate, Early morning or have you just partied alot lately?"
Nemo: "Hmm i dont know, both, not the best combination i guess"
Brittisk man: "Höhöhö! When i was in your age we used to party ¨til 4 in the morning and then go to work at 6"
Nemo: * tyst och imponerad*
Jag vet, ganska tråkig konverastion men jag gillade verkligen honom. Han såg så genomgod ut. Han såg ut att trivas så bra med sitt liv trots sin ålder. Han såg ut som den typen av morfar man vill ha. Jag älskar britter men hatar England. London var den onödigaste semester jag varit på. 6000 kr i sjön. No offense Alex men jag är rätt säker på att du känner samma sak.
Julmust har börjat säljas! Redan! Det är ju fucking Oktober. Ja, inte mig emot. Jag älskar Julmust men blir det inte tidigare för varje år? fett gott i vilket fall.
När är Halloween? Någon som vet? Fan Halloween. Det var en av dom bästa högtiderna när man var liten. Bus eller godis. Det var magi. Att klä ut sig och gå runt från hus till hus. Minns det som igår. Jag tror jag hade min första fylla på Halloween. Med Felix Bengtsson, Gayen och några andra.. Minns inte vilka fler som var med. Minns du gayen?
Kan detta vara det bästa sångframträdandet av en artist live någonsin? Jag kan helt ärligt inte hålla tårarna tillbaka när jag ser det här. Visst att det refererar väldigt starkt till Christians bortgång och begravning men samtidigt är låten så enorm vacker bara i sig att man blir helt skärrad inombord, se och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=QxJhOZLj1yI
South Park är en av dom allra mest geniala TV-serier there is. Ever. Det är inget snack om saken. Fy fan alltså. Dom nya avsnitten. Jag skrattar så jag gråter. Det är så genialiskt. Jag rankar dom tre bästa serierna någonsin så här:
1. Vänner
2. South Park
3. Scrubs
Nej nu måste jag sova lite till, duscha, äta falukorn, ladda, tagga och dra mot Värmdövallen.
Jag ska sänka Gustavsberg! Wish me luck. Hörs snart igen.
Let´s make love, yeah let´s. You know you want to. Yeah, you know it. You do. Or do you?
Höjdpunkten hos en kund på Ica. Vet ni vad det är? Det är när jag som kassör suttit ensam en stund eftersom det är lugnt i butiken. Det är ganska skönt med avkopplingar och lugna stunder ibland. Då kan man nästan vila ögonen lite och ladda batterierna för att orka vara trevliga mot kommande kunder. Men då kommer det en sån där nöjd jävla gubbe och bräker ur sig "HÖHÖHÖHÖHÖ. Tyckte du såg lite ensam ut här borta? HÖHÖHÖH" och det verkligen skiner om dom hur nöjda dom känner sig. Hur det är det bästa dom vet att säga när dom är på Ica. Dom verkar inte förstå att det faktiskt är helt okej för en kassör att få några lugna minuter ibland. Några ögonblick att bara chilla och vila hjärnan och tankarna lite. Nej, dom tror seriöst att DOM gör MIG en tjänst när dom kommer och ska handla? Jag menar.. Åhhh TACK för att ni kommer och handlar av mig! Jag höll på att Dööö av tristess! TACK KUNDHORA! Dö. Seriöst. Dö. Alla ni. Usch.
En rolig sak hände däremot idag. Trevliga Andy var inne. Syrrans ex-hunk som numera är trummis i Melody Club. Han är alltid trevlig och glad. Fast han såg väldigt trött och sliten ut. Han sa att dom höll på att spela in en ny skiva och att jag skulle hälsa syrran. Undrar om han är bra i sängen. Ska nog fråga syrran. Synd att han inte spela i ett känt band när dom dejtade... Bummer!
När jag gick från jobbet idag övervägde vad jag skulle göra med dom 48 sista kronorna på mitt konto. Jag övervägde fram och tillbaka vad som var vettigast och smartast att göra med sina sista kronor. Jag gjorde vad varje man med vrålkoll på sin ekonomi hade gjort. Vad varje ekonomiskt stabile ungkarl hade gjort. Köpte mig en fet påse godis och en 2literscola. Godisen innehöll nappar, ferarribilar och chokladöverdragna Casshewnötter. Har ni ätit det sistnämnda? Om ni inte har gjort det så måste ni faktiskt göra det. Dom står i naturgodishyllan. Det är så gott så att man vill ringa någon och berätta hur gott det är. Jag nöjde mig med att tjata på Alex på msn hur gott det var. Han vet hur gott det är och instämde glatt. WELL SPENT NEMO! You sure know how to hålla i pengar.. *årets suck*
Bäst just nu:
Len - If you steal my sunshine
Babyshambles - Carry on up the morning
Måns Zelmerlöw - Brother oh brother
Suede - Beautiful ones
Backstreet Boys - Any other ways
Jag känner mig ganska rolig idag. Känner att detta inlägg kan locka några skratt. Kanske för att jag inte idag orkar gnälla på någonting. Känner bara för att skriva av mig i den mån att jag inte orkar gnälla på allt skit som händer i livet utan istället fokusera på att det händer lite roliga saker här och där istället. Focus on the little things.
Jag kom och tänka på hur mycket jag hatar Carola också. Det hatet kommer tillbaka till mig då och då. Jag blev glad när jag läste en intervju med BWO och hur mkt dom avskydde Carola och hur dom räknade upp alla hennes dåliga sidor. Att hon tydligen är sjukt hatad i branshen. Så falsk och plastig och äcklig att alla verkligen äcklas av henne på riktigt. Jag blev glas när Alexander Bard vräkte sig ur dessa ord för det känns verkligen. Titta på en bild på henne så ser man ju på 10 mils avstånd att hon är fejk rakt igenom. Hennes vidriga plastiga falska léende. Skulle ni lita på henne om hon ville låna pengar av er? Nej. Det skulle ni inte. För hon skulle bara köpa Botox för dom ändå. Jävla slyna. Hon kan dö.
Ja men jo visst. Sådär ser ju vilken naturlig 41åring som helst ut :-) Så äkta. Så fin. <3
Ankan var inne på jobbet idag. Känner mig faktiskt lite elak när jag säger Ankan för han har ju egentligen inte gjort något fel i ärendet men det var ändå facinerande att se hur han skulle bete sig när han kom in och handlade med sina två tuffa polare. Dom gav mig snea blickar och det verkligen lös om dom när dom gjorde sina argaste tuffaste miner.. två saker som rusade in i min hjärna:
1. JA! Han har läst bloggen. Definitivt. Undrar om han gillar namnet "Ankan"...
2. Fuck my ass vad obekvämt det kommer bli nästa gång jag jobbar samtidigt som han.. När är det? Lördag. AKWARD!
På tal om ärendet runt Frida och Ankan. Jag svarade på hennes mail idag. Det var väl inga större överaskningar i mitt svar. Vi får se hur det blir mellan mig och hon. Hoppas hon inte känner sig uthängd här i bloggen när jag nämner namn och så.. eller fuck it. Hon förtjänar att känna sig så. Får se om de finns någon framtid med henne som vän eller vad fan det blir. Min ilska måste först lägga sig helt. Fortfarande för färskt. Fortfarande för uppriven och irriterand. Jaja, Only time will tell. Som vanligt. Suck.
Och som att det var oväntat så har det uppkommit problem med, ja, precis, flytten...lägenheten... Lagom skoj. som att det inte varit nog me skit i mitt liv lately? Riiight.. Syrran´s kille har nämligen fått feta lägenhetserbjudandet i typ Tekniska högskolan som han gärna vill ha med syrran på och det förstår jag såklart. Hon är såklart jättesugen på att hänga på där. Och vi har bara ett muntligt avtal med dom vi ska hyra av i Gustavsbergs lugnet. Inget är påskrivet än så länge. Vi ska liksom flytta in om två jävla veckor är det sagt men ingenting är påskrivet så vi kan fortfarande dra oss ur. Det finns bara ett muntligt avtal. Oschysst mot dom? Kanske. Men lyssna klart först. jag är så jävla vilsen och klyven i det hela. Jag vill verkligen flytta men har omöjligt råd att bo där själv... Någon som är sugen på att bli roomie? Let me know then. Dyker det inte upp någon lösning snart så blir det nog tyvärr så att jag bor kvar hos mamma etag till, tills jag skaffat ett heltidsjobb och har råd med lägenhet själv. No offense till Mamma. Jag trivs skitbra här och hon trivs skitbra med mig säger hon men Ängsvik är väldigt långt från verkligheten. Det är bara så typiskt mitt liv just nu. Mitt liv i ett nötskal just nu. Att detta ska krånglas till och jag kan verkligen inte skylla på min syrra. Jag hade helt klart resonerat likadant om jag varit i hennes sits. Självklart vill man flytta ihop med sin käresta om allt känns rätt och ett sånt erbjudandet dyker upp.. Jävla bajs alltså. Riktigt RIKTIGT tråkigt. Aja, i´ll let you know om något mer händer i detta lägenhets-twist-drama... Suck...
M skicka en bild från nakenstranden i Grekland. Blyg kille? Blyg pung? grooose!
Jag fick höra från C att hennes födelsedagsmiddag hade spårat ur totalt. Och eftersom att jag vet att jag har några kära Saltsjöbads-läsare i min blogg så måste jag bara spä på deras Värmdö-hat ännu mer. På C lät det som att några Saltsjöbadskillar hade spöat på några Värmdöbor av den anledningen att dom kom från Värmdö. Ja men det är ju logiskt. Kommer man från olika kommuner ska man fan ge dom andra spö. Det är ju självklart! Eller vänta? Isn´t that great? Det säger väl ganska mycket om hur hög IQ som cirkulerar i Saltistrakterna.. Härligt med folk som inte är trångsynta. Som inte har fördomar alls. Fina äkta människor Eller vänta, låt oss föredra killar som löser saker med våld :) För våld är så underbart! Suck igen. Jag HATAR våld.
Såg förresten sista Beck-filmen idag. Den var väl sådär.. Alltså helt okej men inget jag lägger på minnet. När det är spikat att det faktiskt är en sista film i en serie, då tycker jag man kan fläska på med lite mer.. Typ att Gunvald eller Beck dör eller något sånt. Nu dör Oberg (Ja, hon tant-chefen) och visst är det väl en relativt stor grej men inget man rycker på ögonbrynen åt. Filmen får 2 Nemosar av 5 möjliga. Trist att Beck-eran är över men i ärlighetens namn så är det nog på tiden. Förlåt Kim :P Men filmerna höll inte riktigt måttet längre och jag tror fan skådisarna kände det själva också...
Hade ett långt prat med ett gammalt ragg ikväll. Vi har inte pratat på väldigt länge och senast vi sågs var på min studentfest. Jag hade glömt hur jävla het hon är. Hon skickade en nytagen bild på sig själv och jag började dreggla så smått... (Hmm fräsht inte sant?). Vi bestämde att vi skulle försöka festa i helgen. Det skulle vara skoj för hon är fan riktigt nice. Vi både ansåg att Leo skulle ta ansvaret att styra en liten fest på Lördag, vad säger du Leo? Ställ upp?
Tequila gör susen på personalfest!
Ni vet mongot som följde efter oss till festen efter personalfesten? Killen som ingen ville ha med men som ändå envisade sig med att följa efter oss till hemmafesten på Värmdö? Vet ni vad han gjorde senare på kvällen? Han bajsade i min kompis garderob. Enuff said? Jag förstår inte människor ibland. Bajsa i någons garderob?! Visst att man kan bli full som ett as och visst att man kan spåra ut fullständigt men däckar man inte och spyr innan man blir så full att man gör en sådan grej? Finns det inte gränser för mänskligt beteénde? Sen att killen skulle jobba kl 10.00 dagen efter säger väl också det mesta om hans IQ.. Undrar hur han tänkte och resonerade.. Jag tror seriöst på riktigt att denna snubbe behöver proffshjälp. Han kan inte må bra. Det kan man inte göra om man är så gammal som han är, förlovad sedan 5 år och ändå åker till en fest och raggar på varenda brud (brudar typ 10 år yngre än han själv), klunkar i sig en flaska vodka och vaknar hela blodig och saknandes av många tillhörigheter. När man till råga på allt inte ens fick komma till festen från första början - Vart ligger logiken i det hela? Trasig sorglig människa. Hoppas han inte läser bloggen nu förresten. Äh, bryr mig fan inte. Hatar honom ändå.
Okej. Till sist. Sug på den här kära läsare:
Man säger ju en rädd häst
En rädd katt
En rädd hund
Men vad säger man om lejon??
Ett rätt Lejon? Nej
En rädd Lejon? Nej
Någon som vågar sig på en gissning?
Enda hålet i Svensk grammatik? So it seems...
Idag kände jag för första gången en ganska märklig känsla. Hur jävla mycket jag faktiskt vill ha en flickvän. Varje gång jag intalar mig att jag trivs så jäävla bra som singel så ljuger jag nog innerst inne. Jag vill ha en flickvän. Det är faktiskt facts. Jag känner mig mogen och redo för det. Jag skulle kunna skippa det här eviga tragiska festandet för en flickvän. Jag skulle kunna växa och mogna till på alla sätt. Jag tror jag skulle må bra av att sluta festa hela tiden. Unna mig många mer hemmakvällar med chill. Jag skulle vilja ha en tjej som verkligen förstod mig. Som kände mig rakt igenom 110% och vice versa. Jag skulle vilja känna mig helt trygg och verkligen älskad. Jag skulle vilja ge kärlek och verkligen skämma bort någon. Ge mig själv. Min tjej skulle vara modig, ganska social, ärlig, rolig och helt sig själv. Integritet. Ha en personlighet som verkligen är något. En riktig människa och inte en i mängden. Visst vill jag att hon ska se bra ut men skrattar vi ihop och trivs ihop är det halva pengen. Jag skulle vilja kunna sitta på mitt jobb och känna att någon verkligen älskar mig. Att någon saknar mig och tänker på mig hela tiden. Att någon drömmer om mig. Mig. Jag skulle vilja längta efter någon. Jag skulle vilja ha någon att tänka på hela tiden. Varje gång vi inte är tillsammans. Jag skulle vilja skicka och få små kärleksfulla sms. Små notiser. Kyssa någon på pannan. Krama någon i sekunder, minuter och timmar. Somna och vakna brevid någon. Känna på den där riktiga besvarade kärleken som faktiskt finns där ute någonstans..
Don´t cry your heart out.. I won´t
Ont. Jag vill inte tänka på det.
Kan du ta bort det? Ta hand om mig.
Dina kramar var alltid dom varmaste.
Söndag kväll. Den mesta givna bloggstunden there is. Man sitter här med huvudvärk, levervärk och stirrar in i skärmen på sin dumburk. Man känner sig allmänt medlös och trött på det mesta. Sänkt är nog ett bra ord. Sliten är för uttjatat. Fysiskt och psykiskt i så många olika bitar. Tänker tillbaka på kvällarna och olika situationer och frågar sig själv, was it worth it? Hade man inte vunnit mer på att bara vara hemma med en film och sina små hundar och chillat?
Fredagen inleddes med slutspel i företagsmästerskapen då vi ställdes emot Europool som visade sig vara väääldigt många invandrare (No offense till er) och då förstår man ju direkt att dom kunde spela fotboll vilket dom kunde också. Vi fick kiss i munnen redan i kvartsfinalen med slutsiffrorna 2-6 och var utslagna. Det räckte inte att jag var star med ett mål och en assist. När vi hade en jävla orörlig staty i målet och Ado (Den andra sjärnan) på skadelistan var det redan på förhand dömt att misslyckad. Med en sån förlust i ryggen fick ju kvällen sämsta möjliga inledning men jag och Simon beslutade oss ändå för att vara tappra så vi hinkade i oss några bärs och några shots och drog mot Claras. Det visade sig vara det sämsta beslut någonsin. Bortsett från att vi gick före maratonkön (Japp, vip på Claras, status, huh?) så var kvällen en av dom allra onödigaste någonsin. Synd.
Kul händelse på Claras dock. Vi glider in och är allmänt snygga då det kommer fram en tjej till mig och säger: "Du är Nemo va? Du har kissat i min hiss på en fest för länge sen!". Jag tänker men inga klockor ringer och jag inser.. Att, Suck, så här är en vanlig kväll för Nemo... Tur att tjejen var ful dock för annars hade jag fått skämmas..
Lägg sedan till det allra märkligaste slutet en kväll kan få också. Bloooooooooooooood. Bläääääääää. Trodde fan inte mina ögon. Mer säger jag inte. För äckligt för att tas med i bloggen (Ja, that´s right, Nemo bangar på info. Då är det fan illa).
Och jag vet inte om du läser bloggen längre men om du gör det så var detta en engångsföretelse. Har inte träffat henne på åratal. Ett snesteg från min sida. Även fast jag egentligen inte bryr oss om våran relation som varit död en sån lång tid nu så är jag helt säker på att du tog illa upp när du träffa henne på bussen vilket inte var min mening. Btw, är det inte sjukaste slumpen att ni ska komma på samma buss? Vad är oddsen liksom...
Fredagen blev som ett litet inför Lördagen. Ett förkök nästan. För förväntningarna på Lördagen var ju som tidigare nämnt skyhöga. Personalfester brukar leverera kvalitativa stunder och minnesvärda händelser. Vi åkte ut med räkbåten MS Vindheim från Slussen på en femtimmarstur fram och tillbaka till Vaxholm. Det var självklart trevligt och alla blev packade som as men det uppfyllde inte mina förväntningar iaf. Jag måste säga att jag föredrar en lite mer personlig personalfest där vi bara är vi från vår affär. Nu var det typ 10 st ICA affärers personal och sen även andra företag. Det blev väldigt trångt, hetsigt och feta finlandsfärjan-känslan. Jag tyckte inte om det så mkt.
Kul att träffa Tiffany dock som jobbade som servitris! En liten chock. Så bjöd hon på öl också. Uppskattat. Det gäller att placera ut sina exragg runt om i Sthlmstrakten. Haha. Skämt och sido. Tack gumman :-)
Vi anlände 23.30 i Slussen igen och promillen var vi detta lag inte blyg. Jag stod i valet i kvalet om utgång eller hemmafest på Värmdö men efter extremt hets från Karro och titt i min egen plånbok så blev det hemmafesten på Värmdö vilket skulle visa sig vara en ödesdigert val. Leo möter upp och Karro´s Simon hänkar också på då den magiska trion bestämmer sig för att dra mot Värmdö då mardrömmen börjar.. En av dom jobbigaste och mest tragiska människorna vi har på ICA beslutar sig för att följa med. Vi säger emot upprepade gånger men han har redan bestämt sig och vips så sitter han där på bussen brevid oss. Dåliga vibbar börjar utlösas. Vi kommer till festen då utspårningen tar sin början. Simon hamnar i bråk oförklarligt och får däng av ett gäng tragiska töntar från Haninge typ. Den jobbiga ICA förföljaren skapar, som väntat, kaos och blir utslängd. Jag och Leo känner att vi kanske gjorde fel val när vi åkte hit... Vi inser vårt misstag för sent och beslutar oss för att bli fittfulla och sen däcka nånstans. Sagt och gjort. Tråkigt att kvällen blev som det blev dock.
Enda intressanta händelsen som skedde på den där festen var runt 4-snåret då min mobil ringer. Jag frågar vem det är? Hon svarar att det är "R" från bloggen. Jag ba tänker att nu är det någon som driver med mig. Nån som vill håna min blogg typ. Men efter ett bra tag så inser jag faktiskt att det är den riktiga R som gått in på eniro och tagit reda på mitt nummer. Hon visar sig vara en brud som jag aldrig träffat egentligen. Vi har typ sett varann någon enstaka gång och hon har hånglat med Leo på claras. Märkligt hur det kan bli. Kul med fans dock...
En grej jag kan störa mig på enormt. Är folk som tar för seriöst på livet och one night stands och sånt. Sånt som gör så jävla stora grejor av strul och sånt. Sen folk som dömer på förhand också. Visst förtjänar jag säkert bli dömd i många fall men jag stör mig på det något enormt. Igår på personalfesten så satt jag och pratade med en tjej som jag tycker är väldigt söt. Jag vet av ren fakta att hon tycker jag ser fett bra ut också. Fast ändå fick jag henne inte på fall trots att hon var full och jag var full och trots att jag bjöd på mina bästa moves och lines... Vi pussades men inge mer. Jag kände av vad det handlade om och frågade rakt ut "Visst vill inte du hålla på med mig för att du hört från dina vänner att jag är en player som håller på med alla?". Hon svarade "Haha. Ja det är faktiskt sant, tyvärr". För jag märkte hur jävla sugen hon var ändå. Suck! Så där är det rätt ofta och det är lika irriterande varje jävla gång. Visst kanske det är sant i viss mån men so what? Strula liksom. Big deal. Jag måste säga att om jag tyckte en tjej var fräsh så hade jag inte bangat att hångla med henne även om hon var "lösaktig"... Kyssas liksom. Vad är det? Det är ingenting. Bara mysigt. Annoying!
Frida mailade mig idag. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Visst kan jag förlåta henne och gå vidare och vara kompis med henne. Hon är ju en bra tjej innerst inne, det vet jag ju. Men jag känner inte att jag riktigt orkar det på ett sätt. Har man inte nog med tjejer som inte vet vad dom vill? Tjejer som gör konstiga val och prioriteringar. Som fuckar upp så märkliga situationer? Som bara orsakar besvär och känsomässiga berg och dal banor? Jag vet inte om jag behöver det. Helt seriöst. Jag vill ha tjejer i mitt liv som kan garantera allt. Trygghet framförallt. Som kan garantera att jag vet vart jag har dom. Mina tjejkompisar ska vara trygga, smarta och inte göra mig ledsna. Inte göra mig förvirrade och få mig att gråta. Med flit eller inte med flit. Det är vilket som. Ja, du beskrev det bäst själv i mailet "Jag sparkade dig när du redan låg ner" - helt korrekt. I was devostated. Är det då värt att ha dig kvar i livet? Jag får väl helt enkelt tänka på saken etag och svara på mailet om några dagar...
Statement:
Jag kysser inte någon nykter utan att det inte betyder någonting. That´s for sure. Jag vet inte hur du funkar.
Bäst just nu:
Babyshambles - There she goes
Mange Schmidt ft. Rusiak - Hip hop non stop
MISSA FÖR GUDS SKULL INTE
Har märkt att det är sjukt många bekanta till mig som startar bloggar och typ skriver 1-2 inlägg och sen ger upp. Vad är vitsen liksom? Finns det inte tillräckligt många sajter på nätet? Är det så ni känner? Jag fattar inte varför man inbildar sig att man ska kunna sköta bloggen om man inte ens klarar mer än typ 2 inlägg. Det är inte en bekant/kompis som gjort såhär utan snarare typ 7-8 st. Ni vet vilka ni är. SKÖT ERA BLOGGAR.
Sen finns det den andra skaran. De som håller bloggarna för sig själv endast. Inte visar för någon annan what so ever. Denna grupp innehåller också ett par bekanta till mig. Visst blir man sjukt nyfiken?
Nu ska jag kolla nya Beck. Sista Beck ever. Vad kommer hända? Kommer Gunvald dö? Kommer Beck få klamydia? Kommer grannen´s oranga hår ramla av? Lite spännande. En era. En epok. Som är över. Trist.
Pappa ska köpa ny bil. Stackars fattiga studentpappa. Återigen, någon som vet vart han får pengarna ifrån? Anyone please answer? Suck! Jag är så trött på det där jävla shopoholicvraket! LÄGG KORTEN PÅ BORDET Så jag får börja kalla dig pappa face to face igen... Fan, om någon förstod hur jobbigt jag tycker pappaskiten är..
Lite smått och gott från personalfesten:
Glad pojke med förväntningar
Paaaaaaarty
Sofia blir alltid fullast =)
Det var nog mer röj än den här bilden visar..
En brun, en Nemo och en hoe
Tiquilan börjar ta ut sin verkan..
Haha. Jag ser lite utvecklingsstörd ut på sista bilden där. Ser ut som att jag har ett fett underbett.
Nå?
fi yuo cna raed tihs, yuo hvae a sgtrane mnid too
Cna yuo raed tihs? Olny 55 plepoe out of 100 can.
i cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt! if you can raed tihs forwrad it
Trots att jag var älskad de senaste 180 hundåren..
Prioriteringar och val vad man gör här i livet. Tar parti och bestämmer sig för vart man står.
Det är okej. Jag antog att jag inte var mer än så iaf.. Men det gjorde lite ont faktiskt. Fastän det var väntat.
Personalfest ikväll. Enuff said...
Känslan kommer tillbaks
Long time no see? Njaa något sånt iaf. Ska skärpa mig lite. Såna här långa mellanrum mellan inläggen ska det inte behöva bli. Oavsett hur dåligt jag mår. Det ska ju inte gå ut över er på ett sånt här sätt. Jag älskar att skriva och ska bättre mig med aktiviteten nu.
Nowdays har Onsdagar helt plötsligt blivit standard för utgångar. Hur hände det? Trots att varken ekonomiska, fysiska eller psykiska förutsättningar finns för det. I´ve got myself a bad habbit. Addiction. Jag kan inte banga ur. Det är inte jag. Erbjuds det alkohol och party så är jag där. Count on that. Oavsett umgängeskrets, dag, humör osv osv osv...
Skön mix av människor igår. Roligt när folk från helt olika vänskapskretsar blandas. Det är intressant att se hur det funkar. Jobbkompisar, sportpolare, exragg, nya vänner, gamla barndomvänner. Alla krökade vi så det stod härliga till. Vi inledde på Nivå22 där vi pimplade Norrlandsguld i en oblyg takt. När jag sedan krökat mig snygg så bar det av mot Berzelli.. Trodde vi! Men dom som höll i utgången, dvs Dave och co ändrade destination till.. (Ja håll i er nu).. Kickis! Hmm.. Jag vet. Inte okej nånstans. Men så blev iaf fallet. Gratis och Club på en Onsdag är ändå inte fel. Jag blev bjuden på en jävla massa öl och drinkar på stället, av någon märklig anledning. Det är ganska komiskt att dom kvällar när man ändå har ett bra skäl (Ekonomin) att inte bli d-rak så bjuds det på all möjlig skit så de ändå slutar med att man krökat bort sitt medvetande. Det är ett fenomen med mig. Det räcker liksom inte med att bli behagligt lagom full. Lagom för för att dansa och hålla civiliserade konversationer med mina vänner och bekanta. Nej nej, jag ska 9 gånger av 10 bli så full att jag glömmer bort mitt namn och ramlar omkring på stället som någon jävla knarkare. Jag vet inte varför men det är nästan som ett tvångsbehov. Att alltid dricka tills man känner sig på gränsen tills att man vill spy. Att bli så full att man inte skäms över någonting. Att man kan aggera hur som helst utan att något minsta ska betyda någonting. Det är bra jävla hemskt egentligen men det är så jag funkar... I vilket fall så drog vi sen hem till Kingen på efterfest. Fyra killar och tre tjejer. Lyssnade på Mange Schmidt och drack tiquila. Det blev en bra kväll. Mysigt med sovsällskap också.
Bakfyllan i morse var däremot en av dom allra oblygaste baksmällor jag kännt på under mitt snart femåriga krökliv. Huvudet dunkade så hårt att vilket hårdrockstrummis som helst låg i lä. Det gjorde så ont att jag ville somna och aldrig mer vakna. Jag gjorde, som vilken annan man som helst hade gjort.. Tog två Treo och sen var jag fit for fight igen. Treo - denna gudomliga dryck. <3
Det gjorde lite ont när jag fick höra det. Självklart. Det är ju inte oväntat någonstans men ändå så är det klart att det gör ont. Du ska inte vara där. Inte med han. Jag skulle föredra om du var med vem annan som helst än honom. Men det spelar ingen roll vad jag föredrar för jag har varken makt eller åsikt i frågan. Jag är ingenting längre och är jävligt medveten om det. Jag har accepterat det. Att jag i denna fråga och i detta ärende är en riktigt loser.
Jag. 1 minut efter avslutad inspelning i Småstjärnorna 1997.
Trött, sliten, ung, orörd och lycklig liten pojke under sitt livs kväll.
M. Ja, ni är nyfikna va? Vem hon är? Om vi pratat? Träffats? Vad som hänt? Let´s just say att vi pratade fyra timmar på msn non stop här om natten och att det brukar se ut så nu för tiden ungefär. Fyra timmar liksom. När har man en sån lång konversation med någon, utan längre tystnader än 1-2 minuter? Det är helt flippat. På riktigt. Vi är väldigt väldigt lika. På så många sätt. Man häpnas faktiskt. Hon är en fantastiskt människa med sådan enorm livserfarenhet att jag själv ligger i brutal lä. Jag kan bara imponeras och tacka gudarna att jag fått lära känna en sådan imponerande stark individ.
R. Däremot är en olöst gåta. Den poetiska R. Var hon på riktigt eller ett skämt? Tjaa... Det vet bara hon själv. Avslöja dig? Vi är nyfikna. Spänningen är olidlig...
Jag läste idag i tidningen något om Batman. Och kom sedan på att Batman egentligen heter Läderlappen i Sverige. Det är ganska lustigt. Hur det namnet aldrig slog. Läderlappen liksom... Skulle man fråga tusen stycken 10åringar om dom visste vem Läderlappen var och sen fråga om dom visste vem Batman var så skulle väl Batman få garanterat fler Ja-svar? Hmm ett väldigt underligt men dock så intressant fenomen...
Bra musik hjälper. När man mår som allra sämst och hatar allt. När allt går åt helvette så sätter man i lurarna och drar på fetaste volymen och glider bort. In i världen. Världen av musik. Där allt är en glädje. En riktigt bra låt är som en 4 minuter orgasm. Om man verkligen brinner för musiken. Som jag gör. Musik är allt.
Mange Schmidt ft. Thomas Rusiak - Hip hop non stop
Akon ft. Diddy, Ludavris & Lil jon - Get buck in here
Niprone - You and i
Joshua Radin - Winter
Maroon 5 - Wake up call
Fronda - stå för din sak
Cashis ft. Eminem - Pistol poppin
Coldplay - The Scientist
Missa för guds skull inte Babyshambles nya skiva!
"Shooters nation" är skivan som kommer få dom att bli Världens största rockband.
Jag tror seriöst det. Det vimlar av guldkorn på den.
Bäst är "There she goes" - Musikorgasm upphöjt till 10.000...
Dagens kommentar:
A. Skrev:
Blir så glad varje gång man ser dig sitta inne på Ica. Alltid lika trevlig i kassan, och det uppskattas. Tack för att du förgyller min dag!
Tack A. Vem du än är. <3
Kopian (till vänster) och Orginalet (till höger). Hittade på aftonbladet. Visst var han sjukt lik Jim Carrey?
Jag bad F att läsa min blogg. Har bett henne flera gånger men jag har ingen aning om hon gjort det ännu. Har ingen aning om hon kommit hem från Norrland ännu. Jag har ingen aning om vad hon tycker, tänker och känner i hela ärendet faktiskt. Jag bryr mig nog i ärlighetens namn inte så mkt tror jag. Visst tycker jag att det är fett synd och sorgligt att det blivit som det blivit och jag hoppas hon inser sina misstag - vilket hon nog främst gör om hon läser mina tidigare inlägg i denna svacka. Visst har jag varit väldigt hård i mina ord men hon borde förstå känslorna och frustrationen. Agerar man så och inte inser sina märkliga handlingar så är man en ganska pinsam människa. Men... Men jag känner inte att jag har något mer att göra. Jag kan inte göra mer. Om hon vill ha någon slags relation till mig what so ever så är det hon som får ta kontakt med mig. Punkt.
I vissa länder i Sydamerika har männen fortfarande rätt att slå ihjäl sin hustru om dom förolämpar sin man. Detta är helt sant. Läste det här om dagen. Det känns sådär.. halvt.. märkligt.. kanske. Man är ganska glad ibland att man trots allt föddes i Svergige. Vilket jävla fantastiskt land det här är ändå. Om man take a look around...
Dagens länk (känsliga tittare varnas):
http://blogg.aftonbladet.se/18582/perma/582759
En kompis pluggar i USA ett år. Han skrev till min polare. Vet ni vad han skrev?
Patrik Johnsson (Miami, FL) wrote:
at 4:11pm
Nog för att Florida är the sunshine state, men jag kände att jag behövde ett break så denna helg åker jag till Bahamas för lite extra sol. Det ligger bara runt hörnet så vi tar en kryssning dit. Jag ska skänka dig en tanke ;)
Nej, jag är inte bitter... Regniga mörka hösten i Sverige är ju underbar historia.
På tal om årstider.. Fan var bittert det är med höst. Man riktigt känner den sura smaken i munnen. Ångesten. Vill man ha det här? Vill man ha vinter? Vill man ha typ 3 timmar långa dagar och 21 timmar långa nätter? Vill man ha slask, snuva och förkylningar? Jag vill inte ha det. Jag vill ha Sommar. Bara Sommar. Jag står helt klart fast vid att folk som föredrar någon annan årstid än Sommar är antingen rena jävla lögner som bara vill skilja sig från mängden är fullständigt jävla dumma i huvet. Det finns ingen annan årdstid än Sommar. Punkt. Finito. Inge mer me det.
En gammal arbetskamrat tillika trogen bloggläsare var inne på ica och handlade av mig här om dagen. Hon sa "ja, du har ju ett enormt stöd av dina vänner iaf" och det är ju fan sant. Jag har i grund och botten många vänner. Vilket ändå bekräftar vilket hemsk jävla bekräftelsebehov jag har. Manin och ångesten att innerst inne inte stå ut med att inte vara älskad av alla. Helt tragiskt och uppfuckat. Jag tar lättare åt mig av negativa kommentarer än positiva. Jag ser dom negativa mkt starkare. Jag vet inte vad det är. Felet ligger verkligen åt mig. Sedan jag starta den här bloggen har jag kanske fått 1900 positiva kommentarer och 20 negativa. Ändå gör dom negativa alltid så ont. Jag glömmer fan bort hur många som faktiskt tycker bra om mig. Jag ska fokusera på det i framtiden. Fokus.
http://www.kingsizemagazine.se/read.php?id=1365
Gud. Skona oss från en comeback solo platta från Dogge "El-giganten" Doggelito. Varför liksom? Vad är oddsen på att den kommer bli bra? Eller har jag helt fel? Kommer detta bli Dogges storhetstid? Kommer det säljas guld och platina och kanske släpps plattan i USA och kammar hela alla awards där borta? Är det Dogge vi ser jämnsides med Justin Timberlake på nästa MTV-gala?! JA, KANSKE! Tack Dogge. Tack för Comebacken! Spännande! ... eller...
Då ser man nog nästan mer fram emot det här:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article992254.ab
The Return of the king of pop!
Jag har lite bilder från "nightmare" - night. Ni vet Lördagen från K15 då jag dog inside. Bilderna dock säger inte så mkt om känslora eftersom dom är tagna innan F anlände till klubben. Jag måste säga att bilderna är ganska fina faktiskt, vissa av dom, enjoy:
Ironiskt att jag själv anser att jag hade en riktig snyggdag. Inklusive en rejäl good hair-day. När jag nu ser på bilderna. Inte ofta jag blir riktigt nöjd över bilder men dessa är jag fan riktigt nöjd över. Så jäävla ironiskt att då kvällen blev den mest katastrofala på ett bra jävla tag. Lustigt hur det kan bli..
Helgen då?
Morgondagen vankas det slutspel i företagsmästerskapen på Ingarö IP. Ska försöka göra så vi får ihop ett bra lag så vi kan kamma hem den där skitcupen men det blir nog svårt.. nästintill omöjligt med tanke på hur många bra lag det finns med. Suck. Aja, efter det blir det öl på okänd destination. Antagligen hos någon jobbpolare. Bärs och kanske småfest? Who knows. Ska försöka styra lite. Inte utgång iaf. Det har jag fan inte råd med någonstans när man dessutom tänker på vad Lördagen kommer innehålla. För Lördagen kommer nämligen innehålla Personalfest för oss arbetare på Ica Kvantum Mölnvik. Vi ska ut med en fin räkbåt från Slussen och med tanke på personalens alkoholvanor och chefernas givmilda attityd (Nåja, iaf på dessa personalfester) så kommer det spåra något NÅGOT helt fucking jävla enormt. Full garanti på det. Båten är tillbaka i slussen 23.30 och då är Personalfesten slut, är det sagt... Då ska stora delar av sällskapen (Som är på typ 50 pers) vidare utåt. Utgång. Frågan är bara vad ett sådant stort sällskap med sån extremt hög promille (Som i princip alla garanterat kommer bära på) kommer komma in någonstans? Jag är skeptiskt.. :P haha :) wish us luck. Ses i dimman...
Jag har börjat skriva brevet till Mormor och Morfar nu. Skrivit en liten inledning men det tar sin tid. Hoppas ni har överseendet med det. Det är trots allt ett riktigt stort viktigt brev så det ska fan vara välskrivet. Det ska vara så jävla mäktigt att det knäcker deras små sorgliga liv till något som liknar glassplitter. Ja. Helt seriöst.
Peace out
You don't really know what you've got 'til it's gone
Och jag önskade mig ett liv..
Fuck bloggpaus. Vem behöver det? Det är ju trots allt här jag mår som bäst. När jag får skriva av mig. När allt kommer ut. När känslorna blir till bokstäver. När tankarna flyger ut på pappret i en sån fart att jag själv inte kan begripa det. Jag känner mig som avdankad olycklig hiphopstjärna i sitt esse. Jag tror hiphopartister vill må dåligt. För det allmänt känt att man får enklare insperation när man mår dåligt. Man skriver bättre. Snabbare. Längre. Allt kommer liksom ut.
Jag känner mig svag idag. Jag känner mig väldigt tom. Tom på allt som egentligen finns. Tom på allt som man ändå hoppas ska finnas i mig. Gnista, motivation, hopp, glädje, kärlek. Jag känner mig helt dömd. Svag. Jag vill bara lägga mig i sängen och sova i flera flera dagar. Låta tiden gå. Fastän det som skrämmer mig allra mest är att tiden går för jävla fort. Ändå vill jag bara inte göra någonting.
Den här otäcka känslan av att känna sig otillräcklig och värdelös grundar sig på många olika events lately. Kanske är det för att jag först blev dissad av en kärlek för en supersmal hästliknande brat? Eller är det för mina morföräldrar sudderly beslutade sig för att hata mig och börja smutskasta mig inför mina syskon? Eller kan det vara för att min pappa är ett om möjligt ännu mer känslomässigt vrak än vad jag är, och för att jag insett att jag aldrig kommer lära känna honom på riktigt? Eller att min "flirt" visade sig vara ett nutcase och prioriterade en Ank-liknande socialt handikappad norrlandstönt istället?
Det är nog en mix av alla saker bara. Främst för att så mycket sker på samma gång. Jag har mått dåligt en längre tid nu. Men man hoppas ju ändå på en vändning förr eller senare. Man ser framåt och önskar att bra saker ska dyka upp. Men så kommer bara skit på skit och man börjar undra om det är såhär det ska vara? Ska man vara såhär svag och liten? För att känna sig så ynklig och liten som jag gör just nu är den otäckaste känsla jag vet. Det enda som dunkar i skallen på mig är att man inte räcker till bara som man är. Att man egentligen måste ändra på sig och anpassa sig för att folk ska acceptera en och för att sina önskningar ska gå igenom.
Jag hatar egentligen att klaga på allt. Det är verkligen inget jag sitter här och njuter av. Jag vill inte tycka synd om mig själv och jag letar fan inte efter sympati eller komplimanger med ett sånt här inlägget. Det är bara så att tankarna och känslorna måste ut. Jag satt precis i bastun och tänkte jag måste blogga. Jag måste skriva av mig. En bloggpaus är inte realistisk i ett sånt tillstånd som man ändå befinner sig i. Det värsta med att faktiskt må så här är att jag är ändå känd som en relativt positiv människa. Igenom min barndom och uppväxt har jag varit en glad positiv social kille som spred skratt och glädje. Trots den jävla misär som faktiskt ändå ägde rum i min familj år efter år då pappa satte skräck i vår familj. Jag var en clown som vågade göra saker ingen annan vågade. Jag gillade det. Jag var en Entertainer som njöt av att se folk skratta åt en och med en.
Ett brev till Mormor och Morfar kommer. Efter mkt påtryckningar från vänner, läsare och familj. Jag har börjat fila lite på en skiss redan. Dom ska fan få veta precis hur jag känner om allting. Precis hur mina syskon och min familj känner ang dom. Hur mycket skit dom gjort igenom alla år. Hur många dom fått ledsna. Hur jävla trasiga dom faktiskt själva är. Om detta leder till att vår relation dör totalt. Att dom säger upp allt what so ever med mig. Så blir det bara en bonus. Dom är idioter och ska fan veta det.
Jag älskar dig Mamma. Så jävla mycket. Du är den bästa människan på den här jorden. Du är så jävla stark och fantastisk. Hur du ställer upp för alla och sprider din visdom. Du är en stor människa.<3
Jag nådde ett läsarrekord igår.
Jag skaffade mig en ny vän igår.
Mamma <3
Nu är det på riktigt
Igår nådde jag botten. Nu är det inget vanligt gnäll om att något skit har hänt eller att jag är deppig eller en liten formsvacka eller så.. Igår nåddes Rock Bottom. Allt kom på en gång. Det kändes som ett neverending maraton i smäta och känslor. Enda positiva med att nå botten är att nu kan det väl bara bli bättre...eller?
Som ni säkert såg i senaste inlägget så inleddes kvällen med födelsedagsmiddag för min bror. Mormor och Morfar var där och gjorde hela skiten till en pina. (Läs senaste inlägget). Men vad ni INTE vet är vad som skedde efter jag postade inlägget. Jag själv drar hem till Alex för att börja förkröket och vad händer lixom? Jo, jag får ett sms från min lillasyster som blir schussad någonstans av Mormor och morfar. Hon skriver
"Mormor och morfar tycker att du ska växa upp. Att du är slarvig och måste bli tillsagd ordentligt för att fatta. Att du hänger på mammas rygg. Att du är mer bortskämd än dina småsyskon. Att du ska rycka upp dig..Och att det är synd om Niki som ska bo med dig"
När jag får ett sånt här sms så blandas känslorna. Främst är det hatet och avskyn för dom som kokar inom mig. Rider på mammas rygg? Jag pröjsar 2000 kr i månaden hemma och allt jag har hemma är en fucking jävla madrass. Jag har inte ens ett rum där. Är det att rida på dom? Visst att dom kanske har några poänger men det är ovisentligt just för att dom inte har någon aning om vad dom pratar om. Dom vet ingenting. Dom bara chansar. Dom känner inte mig. Dom känner inte någon på riktigt. Bara varann. Dom är genuint elaka och det är allmänt känt i våran släkt. Det värsta med det hela är ju dock att dom spottar ur all skit på mina småsyskon och inte ens har mage att säga det face to face till mig. Vilka förebilder va? Stora människor. Det är så tragiskt så man blir ledsen.
Nanna (Min äldsta syster i Gbg) ringde idag. Hon hade hört om Mormor o morfars aggerade och hon övervägde att ta tillbaka deras inbjudan till lilla Ludvigs Ettårsdag som är snart. Som hela släkten är bjuden på. Det kändes bra. Hon var så arg och berättade så många twistade historien om märkliga saker dom gjort och sagt igenom åren. Inget förvånar längre. Dom är trasiga elaka korkade människor.
Jag funderar på att skriva ett brev till dom. Mamma och Nanna tyckte att jag skulle göra det. Skriva ett brev där dom får veta allt. Hur illa alla i familjen tycker om dom. Hur jävligt dom betett sig så många gånger. Hur illa dom gör en. Hur elaka dom faktiskt är. Ja, jag ska göra det. Dom ska få höra allt. Sen om det gör att vi säger upp all kontakt helt så är det bara en bonus...
Iaf, detta var bara händelse ett av tre denna kväll som skulle göra detta till en living nightmare. Som ni också såg i senaste inlägget gjorde pappa ännu ett märkligt nytt inköp i raden av bortskämningsmoment till mina småsykon. Ni förstår att pappa pluggar alltså.. Och jobbar extra på Coop vid sidan om plugget. Så ett logiskt facit av detta är att han inte har pengar till märkliga utgifter. Men ändå så köper han ständigt prylar till höger och vänster. Reser hit och dit och gör sig av med pengar så det står härliga till. Ingen förstår varför eller hur. Alla undrar. Jag sms:ade honom hur jag kände ang. senaste inköpet (TV-spelet till småsykonen). Detta var såklart dödsdömt. Han ringer upp (Ja, från Venedig) Och vi har världens jävla prat/tjaffs. Jag sitter framför John och Alex på förkröket hos Alex och pratar med pappa. Jag känner hur tårarna är på väg redan då. Hur jag inte orkar det ständiga jävla tjaffset med pappa. Det ständiga jävla racet. Att man aldrig kommer kunna känna honom på riktigt. Att man alltid ska undra saker. Att han ljuger och har så mkt märkliga saker för sig. Han känns inte på riktigt på något sätt. Som en seriefigur.
Jag lägger på luren och beslutar mig att fokusera på kvällen istället. Visst att kvällen har fått värsta möjligt tänkbara start men jag skulle ju ändå träffa Frida! Dejten! Fett roligt. Som jag sett fram emot att träffa sedan vi var på bio förra helgen. Vi åker in mot K15 på Kungsgatan och är där redan 22.20 och börjar supa till. Trevligt ställskap och billig alkohol. Frida + sällskap anländer lite senare och det börjar så bra. Vi dansar lite, pussas lite och pratar. Skämtar. Skrattar. Det var vi.
Sen helt plötligt så sitter hon där.. I knät på en kille. Jag sätter tuggummit i halsen. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Vad gör hon? Jo dom strular ju fan! Och vem fan är killen sen? JO det är en jävla snubbe från mitt jobb. En riktig jävla nörd. En helt ärligt FUL kille. Han är liksom en av dom som klassas in i "tönt"-gänget på Ica. Hans största hobby är liksom att jaga.. Han är från Norrland och är totalt jävla blåst. Säger inte det allt? Anyhow, jag blir så jävla chockad. Alla känslorna blandas i huvudet och jag får inte fram något ord eller någonting. Jag står där helt ensam och tittar på dom. Märker att hon ser mig då vänder jag och går ut till rökrutan. Frida kommer efter. Jag frågar henne vad fan det är som försigår? Jag känner redan då att känslorna inom mig bara bubblar. Att jag inte klarar av det här. Hon förklarar att dom (Liksom jag och Frida) hållt på några gånger och så. Då kommer ju direkt frågan upp, Är tjejen så jävla jävla jävla jävla dum i huvet att hon tar två stycken ragg (Som båda är aktuella) till samma jävla krog?? Finns ett sådant aggerande på fucking jävla världskartan? Hon har ingen vettig förklaring på det hela. Hon ser ledsen ut och börjar gråta lite grann. Jag känner att hela min värld rasar samman. Jag vet varken ut eller in på någonting. Full, olycklig och jävlig. Jag skickar in Frida igen och Leo kommer ut och ser how misereble jag är. Jag börjar gråta. Det är inte en jävla tår här inte. Utan allt kommer ut. Jag står mitt i rökrutan och storgråter. Gråter på Leos axel. Allt känns så jävla meningslöst, hopplöst och förjävligt.
Hennes aggerande var dödsstöten för hela min kväll. Kvällen som jag sett fram emot en hel veckan. Den omtalade kvällen. Jag som höjd henne till skyarna hos mina vänner och även här i bloggen. Levde hon upp till förväntnignarna....? Kan diskuteras.. Förutsättningarna för denna kväll var verkligen optimala. Jag fattar inte. JAG FATTAR INTE! Jag förstår verkligen inte. Nu får iallafall alla Nemo-hatare vatten på sin kvarn om inte annat. Nu sitter dom där och njuter...
Jag försökte gå vidare från stället till Claras dit några polare gick. Jag kom dit cpfull och fick gå före kön och slippa betalning. Enda kungliga med hela kvällen. (Credd till bästa vakten i sthlms uteliv). Jag gick in och försökte ha roligt men gav upp efter en kvart. Det gick liksom inte. Sen såg ju varenda jävel att jag bölat mig igenom halva kvällen så det skrämde väl iväg folk också i guess...
Det värsta var att jag ändå kände mig på G som fan efter incidenten med pappa och mormor och morfar. Jag kände att jag hade snyggdag och fick höra det från folk. Jag var liksom taggad på en helkväll.. Med Alex krog come back och allt. Och han, den där killen jag skulle liksom jämföras med.. Han är liksom inte snygg någonstans. Är jag verkligen på den nivån? Visst att jag var medveten om att jag inte är någon supersnygging men jag kan helt ärligt säga en sak. Jag är INTE på hans nivå. Det finns inte. Det gör så jävla ont att bara tänka den tanken. Det är sorgligt på något sätt.
Varför liksom? Varför? Jag tyckte verkligen bra om henne. Som jag skrev var dejten så jävla kunglig. Och så bara fuckar hon upp allt igenom denna vidriga aktion. Jag förstår inte folk ibland. Resonemang. Varför kunde hon inte bara förvarnat eller så? Typ "Det kommer ett av mina andra hit också, bara så du vet". Hur svårt är det? Trodde hon att allt skulle gå obemärkt förbi eller? Att hon skulla kunna smita emellan mig och han titt som tätt och pussas med båda? Funkar det så i hennes värld? Ja herregud.. Helt jävla fuckat.
Jag vet inte vad jag säga alltså. Jag har inte lust med någonting. Jag måste göra mig en uppryckning. Generellt. Jag tror inte jag ska blogga på etag. Jag har ingen lust för någonting. Sen händer såna här grejor som bara sliter en längre ner i skiten. Det är liksom som att det inte finns något hopp.. Förtjänar man all skit som ändå händer nu? Är jag så pass dålig människa att skiten är befogad? Jag förstår ärligt talat inte. Jag vill inte vara dålig. Om jag varit dålig och elak så ber jag om ursäkt..
Fick för övrigt sms av F i morse. Antar att hon är en sån människa som inte klarar av att vara osams med folk. Inte kan hantera det. Eller då var hon bara ledsen över allt på riktigt. Insåg sitt sjuka beteénde. Hon skrev iaf:
"Förlåt Nemo. Vad jag gjorde igår var sjukt svinigt och jag vet verkligen inte varför jag gjorde så. Förstår att du hatar mig. Din polare har rätt, Du förtjänar någon bättre än mig Nemo, du är en underbar kille och det tycker jag verkligen. förlåt"
När en tjej skriver "Du förtjänar någon bättre än mig" Så känns det bara som att dom smörer så just för att dom verkligen tycker det. Dom vill bli av med en. Det är ett annat ord för "Jag vill inte att du ska vilja ha mig". Eller? Hur ska man tolka det?
Nanna ringde som sagt. Älskade storasyster. Hon sa saker jag ändå behövde höra. Hon berättade alla mina goda egenskaper. Man måste få höra sånt ibland. Att man duger och räcker till. Fast sakerna bet inte så bra ändå. Visst gjorde dom en lite gladare men dom gick liksom inte in. Inte efter en dag som igår. Dagen igår var unik. Jag har aldrig känt som jag gjorde igår.
Som sagt. Blir nog inte mkt blogg på etag. Inte som jag känner nu. Måste rannsaka mig själv med allting. Hitta mig själv (För att låta lite potetisk).
Tack för sms:et Annie ändå dock. Det betydde trots allt mkt. Måste posta det för att det var så fint:
"Hurrö :) Det här säger jag inte bara för att, men du som är såpass speciell som du är, du är värd något bättre. Plus att du är skitsnygg ikväll! Nemhoe! :)"
Kommentar på senaste inlägget:
Postat av: R
En ljudvall av röster, en våg av fullständigt skitsnack.
Dialoger som spottas emot främlingar.
Anonyma ansikten stapplar alkoholförgiftade genom rummen, med glödande ögon som jagar - som alla vill hitta någon att följa med hem.
Men jag letar inte. Vet att du finns. Avundsjukan är en blodpropp genom mitt omlopp. För jag vet, att du är någonstans, någonstans inne på Claras.
På Claras, bland illvilliga människor. Där jag inte kan konkurrera, där min frånvaro lämnar en lucka åt ihärdiga Penelope-adoratörer.
Härifrån kan jag inte övertyga dig.
Jag snurrar mitt glas, tömmer det och följer mig själv hem. Ett långsamt gatlopp, genom en allé kantad av ? första kvällen på Claras, tackar dig för en blick . Men ändå så vågade jag inte gå fram till dig .
Internt massivt hat inom släkten
Ett kort inlägg om avundsjuka och sorg.
Bror fyller år och familjen är samlad. Mormor och Morfar är också här fastän ingen egentligen vill ha dom här. Dom är elaka, vilsna och tragiska individer. Dom gav inget till mig i varken studentpresent eller 20årspresent i år. Dom gav dock mina småsyskon en femhundring var helt utan motivering för nån månad sedan.. Mamma hade tydligen konfronterat dom idag om hela grejjen av syskonfavorisering och diskriminering (ÄNTLIGEN!) och dom hade blivit förvirrad och ängsliga och inte vetat vad dom skulle säga. Vet ni vad dom gör? Jo dom kommer med en blomma. En sån där liten blomma från Ica för 29 kr. Prislappen var kvar. Jag har aldrig gjort dom ett minsta skit. Helt seriöst. Och dom gör detta. Tack Mormor och Morfar. This makes up for everything! Jag hatar er. Innerligt.
En annan sak:
Pappa har köpt ett Nintendo Wii till Nelly och Natan. Det är inte nog med alla jävla mp3spelare, kameror, mobiler, mopeder, kläder som dom ständigt får. Det är inte nog med att deras båda rum skiner och lyser med nya möbler och prylar som om en fucking jävla prinsessa bor där. Det är fullt logiskt. Jag och min storebror Noel önskade oss alla jävla saker som dom idag får. Vi önskade oss TV-spel under hela våra respektive barndomar men utan någon som helst lycka. Idag får dom de fetaste jävla tv-spelen utan att egentligen ens önska det. Jag förstår det inte. Jag förstår det verkligen inte. Vem är den där människan som jag kallar pappa? Jag känner honom inte. Vad döljer han bakom fasaden? Vart fan får han pengarna ifrån? Han pluggar liksom! Det är helt HELT jävla sjukt. Jag blir rädd när jag tänker på honom. Han är ett monster. Ibland inbildar jag mig att han tagit ett återfall med alla droger och all alkhol men bara döljer det jävligt bra för oss. Man får dom vibbarna. Ibland önskar jag nästan att han läste min blogg..
Men nej, jag är inte bitter...
Grattis 18 år, 17 år och 24 år <3
Resident Evil 3. På bio! Karro, skäms. En sån film betalar man inte för. Skulle nog inte gå och se den gratis. För visst är en sån film bara dömd att vara totalt jävla värdelös? Finns det ens någon chans på kartan att den skulle vara bra på riktigt? Dåliga odds om inte annaat...
Jag undrar hur många chicken burger man ätit sedan den nyheten kom. Det måste vara typ hundratals. Man får tänka att man äter de typ alltid efter krogen och ofta när man är bakis. Sen tänker man HUR ofta man är på krogen och hur ofta man är bakis. Det blir ju en del. Chicken Burger is the shit.
Gårdagen blev okej. Satt ett gäng och krökade hemma hos Emil. Trevligt med ölspel och andra lekar. Alltid uppskattat. Fast kvällen i helhet var ganska medelmåttig. Varken speciellt rolig eller misslyckad. Då har jag större förhoppningar på ikväll. Utgång, och vi har troligen bästa möjliga uppställning... Riktigt nice!
Jag har grävt ned stridsyxan med två nära och kära. Först och främst med lillasyster Nelly. Det är inte hennes fel att hon är så bortskämd och får allt hon vill ha. Att vara arg på henne för att hon får saker, resor och prylar hela tiden är lite befängt. Det är mina föräldrar som bär skulden till detta svineri så jag skickade ett "im sorry" - sms till henne idag. Det kändes bra efter. Ens småsyskon ska inte vara rädd för en. Ens småsyskon ska älska en.
Sen bestämde jag mig för att försonas med Alex som jag haft en liten beef med några veckor utan någon större anledning egentligen. Har bara blivit så att vi inte pratats eller hörts eller så för att han alltid bangar på att dra med och festa och jag har väl typ irriterad mig på alla dissar men åter igen, det har väl inte jag rätt att bli arg för? Vill inte han festa så behöver han inte festa. Anyways, han ska iaf med ikväll och det känns bra...
Mycket födelsedagar these days. Tina och Frida fyller idag medans min storebror fyller i morgon. Grattis to all of you. Sitter på jobbet nu och blir här till 17.30. Sen blir det hemgång och födelsedagsfirande för brorsan och sen utgång på det. Kan bli en bra dag. :-)
Lustiga kommentarer i senaste inlägget.. "Fager" liksom.. Vem använder det ordet? Last time used - 1938 typ... "Retro", också en ord som är lite ute these days. Jag försökte få det förklarat för mig vad det betyder. Det är egentligen ett ord som inte har någon vidare förklaring. Som Emil sa "Ja fan, hur ska man förklara retro..? Jo men bilden du har högst upp på din blogg. Det är retro". Ja, kanske ska man ringa nationalencyklopedin (årets felstavning?) och fråga om dom behöver låna bilden?
Idol 2007. Jag blir förbannad på den tävlingen. Jag, och alla som har någelunda musikkunnande, instämmer att årets tävling är fan i heller den bästa någonsin. Talangarna i Sverige blir färre och färre för varje år, såklart. Visst att nivån i år känns jämnare men fan i heller högre bara för det. Daniel och Amanda är riktigt jävla bra. I övrigt ser jag inte riktigt några blivande artister i någon annan. Juryn och hajpen runt showen lyder "Vi har aldrig haft en bättre startfält" - Ja men så säger ni ju varje jävla år! Just för att ni måste. Vad ska ni säga liksom? "Ja, i år har vi ett ganska kasst startfällt men showen kan nog bli rätt skoj ändå". Allt går liksom på rutin. Samma skit om och om igen. År efter år och allt känns bara så jävla pasé. Inget är spännande längre. Jag önskar att jag verkligen kunde höjja på ögonbrynen något avsnitt..
The world is mine!
Åh jag älskar när dom orden ekar på krogen. Den låten i sig är väl halvdan kanske men när han sjunger dom där orden så blir jag lite till mig. Dom är tunga. Dom är mäktiga. "The World is mine" - smaka bara på det. Då dansar jag så det står härliga till fastän att dansa till techo och house är emot alla mina principer.
Tråkigt Hammarby. Stod emot bra första halvlek. Allt kändes så bra. Allt lät så bra. Sen spände portugiserna musklerna och vi fick en rejäl dos med kiss i trynet. 0-4 och Europa-drömmen förblev en dröm... Det är tungt att vara Hammarbyare. Som bajare är livet ett väldig berg och dal bana. Antingen fågel eller fisk eller mitt emellan. Aldrig någonting stabilt. Aldrig något bestämt eller något seriöst. Kanske därför Bajen kallas oseriösa pajjas-bajen av övriga sthlmslag? Ja det ligger nog något i det...
Som sagt var jag ute igår. Berzelli. Jag, Emil, Gayen och Leo gjorde vår grej. Jag kom underfund med en sak.. Heiniken är helt klart en av dom äckligaste ölsorterna. Jag menar, den är verkligen bäsk och sur. Inte gott någonstans. (Tacka vet jag Amstel). Det kombinerat med att Berzelli envisas med att servera sin öl pissljummen gör att man tappar öllusten snabbt och genast storsatsar på shots istället.. Vilket visade sig vara djävligt korkat i efterhand. Blev för full och sprang (!) sedan till Slussen på 7 min (!) för att hinna med sista bussen för att sedan sova helt ensam (!) i Emils lägenhet..
Hade filmkväll med min käre vän Oscar ikväll. (Oj, kallade jag honom Oscar? Jag måste vara sjuk..). Vi köpte 4 liter tropicana juice, 1 kg cassewnötter, sallad och toblerone och hyrde "Little miss Sunshine" Och "Pans Labrint". Vi svullade så det stod härliga till då vi genomled film nummer ett som var "Pans Labrint". Den var så omtalad, upphajpad och kritikerrosad att våra förväntningar var skyhöga och som så ofta när man bygger så höga förväntningar så grusas dom rätt omgående. Filmen var... sådär. Den var okej. Jag har aldrig vart så mkt för hela fantasy genren... Film nummer två visade sig dock vara en skön historia. "Little miss sunshine". En film med oväntade händelser, mycket värme och smarta skämt. Värt. Rekomnderas om ni vill ha något lättsmält men ändå skratt och lite snyft.
Oscar blev glad för presenten förresten. Vad jag gav honom? Hans all time favoritfilm "Fight Club". Jag är en bra vän ;-)
Folk säger att jag ska söka terapi. Folk anmärker på stavfel. Folk har mkt åsikter och kritik och vässar vassa kommentarer här och där för att dom vet att jag tar åt mig. Folk bryr sig förvånansvärt mkt om mig och mitt liv. Och min blogg. Folk är näsvisa här och där och vet allmänt bäst. Mina läsare är nog rätt mobbade om man ser på det stora hela. Generellt är nog mina läsare typ ensamma människor som inte har något liv. Bloggen är inget skyltfönster för uppmärksamhet. Det är inget sympatiletande. Det är inget tvångsbehov. Det är mera ett ställe där jag vill skriva av mig när jag behöver det. Läsare och kommentarer är mera utav en bonus.. Och i vissa fall tvärt om. Något negativt. Tro mig, jag har i många stunder helt seriöst tänkt att starta en blogg som bara jag och mina absolut närmsta vet om. Där jag bara skriver av mig om känslor non stop. Inget informativt. Tanken har slagit mig flera gånger. Jag överväger det fortfarande från time to time. Så tro inte att detta är om er för så är det inte - It´s all about me.
Fan vad snyggt utseénde bloggen fick. Inte sant? Eller vad tycker ni? Tina har gjort det bra :D
Helg coming up. Jobbar hela helgen men det ska väl inte stoppa en från att ha lite skoj.. Morgondagen är väldigt oviss. Hemmafest? Bio? Chillkväll? Utgång? Jag har ingen aning. Lördagen är mer spikad. Då fyller Frida (Pssst. dejten) 18 år och ska ha något jätteutgång med hennes crew och jag drar med mitt crew så ska vi mötas upp och spränga nån het klubb. Ser jävligt mkt fram emot det. Hoppas hon haft det skoj i Polen förresten, dom är ju på klassresa där nu och kommer hem.. i morgon om jag inte minns helt fel. Frida är en söt tjej.
Plan i morgon:
Sola
Köpa mp3spelare till storebror som fyller 24 år (Oj, hoppas han inte läser bloggen)
Gå på bolaget åt två hoes...
Jobba
Knäcka en bärs
Leo, Nemo & Oscar
just fan, lovade ju en förklaring för förra inlägets märkliga uttalande, jo facit är att emil är en sjukt duktig dansare och leo.. ja leo är snuskigt välhängd (you got to thank me for this man) , that´s about it.. ni fattade redan innan antar jag, huh? :P
Och du är nu raderad ur mitt liv.
Lillonsdag!
Fan, jag vill ha helg..
Konstaterande från gårdagen:
- Dansa brevid Emil är som att mäta penis med Leo..
(förklaring kommer i nästa inlägg)
Revolutionerande ändringar for being me, voila!
Vad säger ni om nya bloggutseéndet?
All credd till Tina :-)
Sjukt trasig efter igår. Det blev inte riktigt en favorit i repris. Men och andra sidan är det svårt att leva upp till förra Onsdagens bravader. Visst bjöds det på mkt dans och vi vann massa på blackjack och vi shottade så det stod härliga till men shit i helvette vad shitfaced jag blev. Minns ingenting från jag drog från krogen och hur jag kom hem till Emil... Det enda jag mins från den tiden är hur jag försökte hålla tillbaka spyan som ville ta sig upp. Och vart fan är Emil nu när jag vakna? Herregud.. Och vad hände me Gayen? Hmmm..... Jobb sen. Jag har verkligen ingen lust eller ork.
Det är en skillnad på att vara full och full.
Jag har lovat mig själv att inte skriva om dig men ändå så är det alltid samma känsla i insperationen när jag fattar pennan. När går det över? När stryps känslorna? När vågas det fokusera på andra ting? När dör hoppet? När hinner verkligheten ikapp mina tragiska känslor? När vågar jag inse att jag faktiskt måste skärpa mig? Come together. Get a grip. It´s over.
Lilla Lördag är underskattat
Ett par kalla på det kanske..
Eller som vi säger, kanske knäcka en?
Vi ses på Berzelli, enda vettiga klubben på Onsdagar.
(för oss som inte är så coola att vi kmr in på soap...)
För att citera Robin:
"nemo e fan ute mer än han e inne"
boyband in the subway <3
Konstpaus
Magnum Strawberry White - Fortfarande det mäktigaste GB producerat ever
Gå in helhjärtat...
Väg upp det. Sluta fitta dig. Allt eller inget.
Svag. Svag. Inget alls. Svag.
1850 kr kvar av lönen. Funderar på att köpa typ 200 öl och dricka upp alla dom närmsta dagarna. Vill du hjälpa mig? Alkoholförgiftining is the shit.
Shoppade igår:
Skor, halsband, present till gayen. Gick runt med Emma i många affärer och lunchade högst upp i Åhléns. Letade frenetiskt efter skor men alltid var det något som krångla så som priset, storlekar, bekvämhet etc etc... Tills jag till slut hittade min juveler på Zara! Värt. Emma hade ont i fötterna. Jobbiga klackar. Jag mådde bra. Jag mår ofta bra i hennes sällskap. Sen åkte jag hem till min svagt mongolid-aktiga familj för att sedan vända i dörren på 20 min och sen dra hem till Leo på filmkväll (reason? hittar du i senaste inlägget)....värt!
Vi kollade Fight Club. Brad Pitt är farlig och snygg i den filmen. Jag skulle vilja vara farlig och snygg. Jag är inte spec farlig. Har aldrig slagit någon. Har liksom aldrig fallit mig in. Har aldrig motiverat mig att slåss med någon. Bråk är alltid någon jag försöker undervika. Även fast jag själv fått några smällar igenom åren.. Men jag förstår verkligen inte folk som söker bråk och vill slåss. Det är för mig helt jävla obegripligt. Fast visst skulle man vilja inge respekt och så. Men inte på det sättet. Man vill ju inte att folk ska vara rädd för en.. Det är fel.
Nu börjar jag jobbar om typ 13 min så jag bör byta om och larva mig... Hörs snart igen
För godhjärtat för sitt eget bästa...?
Min mamma jobbar med svaga trasiga tjejer på sitt jobb. Dom tar hand om tonårstjejer som mår skit och som behöver stöd och hjälp. Just idag beslutade sig mamma för att låta jobblivet gå ut över privatlivet då hon tar med sig hem en trasig flicka från jobbet för att sova över hos oss. Detta lyckas hon tajma in samtidigt som mina småsyskon kommer från pappa till mamma. Summan av detta blir alltså att vårat redan jävligt trånga hem blir om möjligt ännu jävla trängre. Summan av DETTA blir att jag sticker härifrån och sover hos min bästa vän istället. Jag är arg på min mamma över hennes dumdristiga jävla beteénde men samtidigt kan man inte vara arg på någon som bara försöker vara godhjärtad. Ekvationen går inte ihop. Den blir svår. Suck...
Fan, jävla helvette vad jag längtar till flytten hemifrån. 29 dagar kvar...
En vän till vänster är bättre än en hög till höger
Alex Schulman har slutat blogga. Hur länge tror ni det är tyst runt honom? Utan att ett projekt kommer upp? Något nytt som liknar bloggen eller ja, något i samma genre iaf.. Ska vi ge det en vecka? Ett dygn?
Bajen får spö med ändå får man en kommentar här i bloggen av någon nöjd som påpekar att Bajen får storstryk just nu. Jag kör uteslutningsmetoden. Jag ANTAR att ingen av mina läsare är något annat än bajare, gårdare eller gnagare. Hur kan då någon bli GLAD att bajen får spö? jag menar Bajen ligger ju efter och IFK är i guldläge.. Ska inte ni vilja att vi då spöar Göteborg och hjälper er i striden? Folk är så obotligt korkade... Nu blev det tyvärr ingen vinst ikväll och Bajen är avhängda från allt som kallas guldstrid what so ever och det känns jävligt tomt.
ALLT HOPP STÅR TILL UEFACUPEN NU!
Helt plötsligt skriver hon på msn. Bara sådär. Hon skriver God Natt. Jag svarar samma sak lite motvilligt fast jag vet att jag bara borde varit tyst egentligen. Jag har inte svarat på hennes mail. Det skrev hon i Torsdags. Hennes långa maraton closure mail om allting. Jag tänker inte svara heller. Jag vill inte ha och göra med henne över huvud taget. Inte på väldigt länge. Kanske inte någonsin igen. Det gör mig bara ont. Jag hatar att ha ont. Jag orkar inte med smärta. Jag behöver inte det. Fan nu sviker jag mitt egna löfte om att inte skriva om henne något mer i bloggen.. Men detta får bli ett undantag. Nu är det stop.
Ärligt talat kära läsare. Gör mig en jävla tjänst nu. Gå och ta era sista sparslantar och se "Supersugen" på bio. Ni måste fan ta och göra det. Jag har tänkt på den 1000 ggr efter jag såg den och skrattar för mig själv när jag tänker på alla geniala små skämt och idiotiskt underbara karraktärer filmen innehåller. Det är hög klass på den filmen. Lite sköna länkar från filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=MNpoTxeydiY
http://www.youtube.com/watch?v=czIi_VsAnTo&mode=related&search=
Jag kom underfund med en sak idag. Mobilen som jag har nu har jag haft sedan den 2:a Juli vilket betyder att den varit i min ägo i tre månader idag. 90 dagar. Jag kollade någon funktion som heter "meddelandemätare" och vet ni vad den funktioner säger? Jo följande:
Skickade meddelanden: 4517 st
Mottagna meddelanden: 5562 st
Förstår ni hur jävla mkt det här är? Det är helt jävla svindlande om man tänker efter.
Det betyder att jag skickar i snitt 50 sms om dagen och tar emot i snitt 61... Jag kan liksom inte riktigt greppa det.
Tror dock att det är nog så att 50% av alla sms:en är helgnätter :P
Thomas di leva var inne på ica och handlade idag. Personalen blev till sig. Stort för den lilla människan vet ni. Och jag som brukar vara så kändiskåt bara rykte på axlarna och rörde knappt en min. Varför gick jag inte fram och slet av hans fina klänning och gav honom en blöt kyss? Han har trots allt skrivit "Vi har bara varandra" och "Vem ska jag tro på?"... ahh mästerverk...
Backstreet boys - Inconsolable:
http://www.youtube.com/watch?v=NhQZBeaxd9M
Visst börjar verkligen AJ bli gammal på riktigt nu? Nick däremot ser riktigt fräsh ut tycker jag.
Läste i någon blaska att han gått ned 19 kg inför nya skivan...
("Aj, blev precis träffad av en intresse-pil" tänker ni lite smått nu)
Kents nya singel "Ingenting":
http://www.youtube.com/watch?v=M03ZNvDeql4
Visst blir man lite dum i huvet av Kents videos?
Dom är så jävla fuckade att man börjar tvivla på sin egen hjärna efteråt..
Ett annat vidrigt starkt bevis på det..
Kent - dom som försvann (varning känsliga tittare):
http://www.youtube.com/watch?v=QFekK49HOLE
Emma har kommit hem. Eeeeeeeemmmmmmmmmaaaaaa har kommit heeeeeeeemmmmmmmmaaaaa! Härligt. Hon ska inte resa bort. Hon ska vara hemma och vara tillgänglig för msn, telefon och promenad mys! Ska till stan med henne i morgon på min enda lediga dag den här veckan. Hon får bli min personliga Ella Von Sydnow eller vad fan nu den där äckliga modeslynan heter... Eller det räcker med att hon blir min personliga Sko-rådgivare för i morgon ska det banne mig hittas ett par skor! Annars slintar jag alltså.
Kom underfund med en annan sak idag när jag satt där i kassan på ICA och ruttnade lite smått. Alla tjejer jag har fått känslor för har varit Brun/mörkhåriga. coincidence ? i don´t think so. Jag tror fan lite grann ändå att skrönan att mörka tjejer är smartare och mer känslofyllda medans blonda är mer "one night stand" - matrial kanske. Nu lägger jag säkert fram det helt fel men jag tror bara det är så generellt att mörka är mer seriösa och mer tilltalar mig förhållandemässiga. Blonda tjejer är nog svårare att ta helt på allvar. Gäller absolut inte alla fall of course men nu talar jag bara majoritet typ.. Jag tänker bara på att det finns bara typ 3-4 tjejer jag haft starka känslor för och alla dom har varit mörka. Märkligt sammanträffande.
Peder åker till Peru i morgon. Han blir borta i flera månader.. Kanske längre. Det är tråkigt som fan. Han är faktiskt en av allra mina bästa och äldsta kompisar när det väl kommer omkring. Han är en av dom som undrade om jag var kille eller tjej när jag gled in på sexårsverkstamheten för 14 år sedan.. På den vägen är det. Han har vart med hela vägen liksom. Såna vänner växer inte på träd minsann. <3 Hoppas du får det grymt där borta dock!
Sist men ABSOLUT INTE minst:
Fast vi måste nog säga Grattis GAYEN så att folk förstår ditt riktiga namn.
20 år! Nu kan du köpa ut åt mig.. Härligt. Jag har en present till dig :-) Hihihi!
Riktigt jävla kasst inlägg känner jag nu såhär i efterhand... Men så får det bli ibland. När motivationen inte riktigt finns där men man ändå har massa saker att berätta. Hoppas ni överlever ändå...