Nemo

Okej. Folk har undrat så mycket. Jag har undrat så mkt. Och har nu facit i hand. För en tid sedan så var mina vänner Peder och Robin och fökrökade hemma hos Cim i hennes inackorderade lilla rum i stan. Då postade Peder en kommentar från Cims dator i hennes namn, mest bara för att jävlas och driva lite... där han skrev:

CIM kommenterar Hammarby - Gefle 4-3... ja......

Jag e efett bra

IP: 83.226.155.221

Detta har Peder berättat för mig. Sen har ju folk alltid sagt såhär "Shade är Cim. Det är uppenbart". Jag vet inte hur många som sagt det. Själv har jag gärna velat tro det men ändå inte trott det då IP numren inte matchat varann. Tills jag nu gick igenom massa gamla kommentarer så jag gjorde ett "Best of Shade" dokument till Emma. Vad tror ni att jag finner? Jo minsann:

Shade kommenterar always in disguise

Haha så tog han tillbas de typ tre minuter efter, vilken jävla idiot. Motown har aldrig varit min grej, Stevie som personifierar motown med jazzkomp o soul o blues o jammin, allt i en enda skön blandning.. jävligt lustigt de här. O de här säger en kille som älskar lördagarna på fasching där det är bara, läs BARA, motownmusik.. haha fy fan vad kul vilken jävla lögnare

IP: 83.226.155.221

Känner ni igen IP numret? Jo men visst är det ju Cims dator. Där ser man. Har hon skrivit resten av alla kommentarer som är i Shade-namnet på sin jobbdator då?. Så mkt arbete hon lagt ned. Ja herregud.. Kommentarer överflödiga? Jag kan inte sluta garva. Patetiskt är väl i underkant. Jag låter det vara upp till kommentera detta! Eller är jag helt fel ute nu, är det kanske hennes pojkvän Magnus som är Shade?
Eller är det båda två? Deras gemensamma alter ego? Känns lite som en blandning kunskaps och språkmässigt..

---

Ja. Jag var precis hemkommen från jobbet igår kväll. Satt och åt fläskfilé med potatis och en god sås på det. Klockan slog precis 21.00. Jag var trött, sliten och seg efter en hård helg med jobb kombinerat med hård fylla men tacksam för den goda maten. Då hör jag det klassiska "bupidupp"-ljudet från datorn. Msn. Klingan skriver "Ska du med ut ikväll? Värmdö Gymnasium anordnar någon jävla fest på nåt ställe i Slussen" och helt plötsligt svischar allt förbi ögonen. Tankarna. Alkohol. Fest. Dansa. Det sveper förbi som en kort psykos i min hjärna. Nog för att jag är en spontan människa men detta tog nog alla rekord. Jag känner mig helt uppslukad. Hetset börjar. Behovet. Jag känner mig tvingad att ta tag i det och dra ut. Tvingad. Hajar ni? Känn på ordet.

Utan några som helst fysiska eller ekonomiska förutsättningar så löd jag mitt tvångsbehov. Tog på mig mina fulaste kläder. Fixade håret med mitt billigaste vax och drog på parfymen. Utan dusch eller någoting. Gick till grannen Calle Torné och frågade om han hade någon öl. Han hade en 3.5a och en starköl. Jag tackade och tog emot samtidigt som jag packade ned Tequilaflaskan i min påse. Sa åt Alex på msn att det var utgång och han var på efter en kort övertalningsprocess. Jag förstod inte riktigt vad jag sysslade med. Måndag liksom. MÅNDAG! Vem går ut då? När man dessutom kört hårt sedan typ i Onsdags?

Åker hem till Alex och vi häller i oss några Tequila shots och han blandar två sjukt oblyga groggar på 50% Smirnoff Vodka. Vi rusar till bussen och är inne i stan runt 22.40. Vad gör man liksom? Ingen tid att fundera över det. Fyllan börjar redan ta vid. Härliga känslan att bli full. Att vara full.

Vi kommer till stället och M börjar höra av sig. M kommer även till stället och jag hinner inte ens bli nervös. Hon anländer en med kompis och en "pojkvän". Eller inte pojkvän men ungefär. Nån slags kille hon har en konstig relation med. Det var jättekonstigt att träffa henne IRL nu när man haft och göra med henne i princip varje dag på msn och sms sedan hon skrev sin träffande debutkommentar i min blogg för några veckor sen. Vi är ju som mentorer för varann. Dag som natt. När jag säger Jättekonstigt menar jag positivt alltså. Det var kul att träffa henne. Och det var nog lika bra att debutträffen var när båda var berusade. Hon var söt och trevlig fast som förståligt så kunde hon inte umgås så mycket med mig när hon var där en svartsjuk pojk-typ.

När jag och Alex kom till stället så bestämde vi oss att bli fulla. Och som vi körde sen. Det regnade in 6:or Tequila och folk glodde på oss som om vi var dumma i huvet. Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar som gjordes av med. Pengar som inte finns. Iaf inte två dagar innan löning... Vi söp oss råpackade och sen är kvällen svart. Vet inte om jag dansade eller raggade eller någonting. Som min vana trogen så blev jag nog fullast på stället. Drägg.

För att Citera M ur hennes blogg. Hade jag supit sådär mycket för ett år sedan hade varit död nu. Nu för tiden härdar jag. Rutin. Vad det nu är att vara stolt över.

Vaknade upp i morse hemma hos Alex och huvudet dunkade så vidrigt. Det var något out of this world. Den huvudvärken skrek "DRICK ALDRIG MER SPRIT!". Jag vet inte om jag kommer lyda.

Sms:ade lite med F under kvällen. Ni vet den gamla dejten som var "part of my rock bottom night" för några veckor sen. Hon var lite småsugen på att komma till stället om det hade varit drag. Jag skulle ge henne en rapport från stället. Fast sen ser jag helt plötsligt att Ankan är där!  Så då ansåg jag att det kanske inte var det mest passande att dra dit F. Palla triangeldrama a lá beef all over again. Så vi bestämde att gå och spela Biljard på Fredag kväll istället. Ett bra beslut. Alla förtjänar en andra chans. Hon vet om vad hon gjorde fel och jag vet att hon är en bra tjej egentligen. Hon gav mig så många bra sidor innan det där och ett snesteg ska inte få förstöra en hel relation. En gång är ingen gång. Alla gör skit ibland. Det ska bli jävligt kul att träffa henne faktiskt.

Chapter 2 av Nemo & F. Känns bra.

På tal om att make up with friends så har jag, som ni kanske fattar efter ni läst överstående texter, slutit frid med Alex också. Det var fan på tiden. Det var ganska det mest onödiga bråk någonsin. Ett verkligt jävla idiottjaffs. Största skitsaken jag någonsin bråkat om. Jag och Alex har en tendens att få småsaker rätt stora när vi tjaffsar eftersom vi båda har så vidrigt jävla svårt att ha fel. Vi är sämst på att erkänna våra misstag och felsteg. Just därför är det lika svårt varje gång att bli sams men lika skönt också. För när det väl kommer till kritan så är han ju en av mina absolut bästa vänner.

bäst just nu:

Common - The Game
The Hives - Try it again



Jag ska träffa Emma i morgon. Vi ska fika eller promenera. Goofa lite. Kärlek. Emma mår bra. Vinden har vänt. Jag är väldigt glad över det. Hatar att se henne nere. Hon om någon är värd allt gott. Vänskap. Puss. <3

---

Låt mig förklara hur min relation med min far fungerar. Han ringer mig från Italien (!) för några helger sedan. Han framför då hur viktigt det är att vi inte tappar kontakten och har någonting otalt. Han vill verkligen påpeka hur gärna han har kontakt med mig varje dag och att han vill träffa mig mycket oftare. Tror ni jag hört av honom sedan han sa det? Nej. Inte ett knyst. Varken på msn, sms, telefon eller IRL. Komiskt är fel ord. Sorgligt är rätt ord. Han är rädd. Han är en trasig sargad jävla människa. Eller nej, han är fan ingen människa. Han är något annat.. Han har sinnesrobönen bakom sitt msn-namn fastän han aldrig någonsin följt det:

"God grant me the serenity to accept the things I cannot change, courage to change the things I can and wisdom to know the difference"

Vem försöker han lura liksom? Mamma bara gapade när hon såg att han har den där. Hon gapade ett tag för att sedan börja skratta. Hånskratta typ. Det är som ett skämt. Pappa saknar självinsikt. Han ljuger för sig själv och alla andra lika ofta som en vanlig människa gäspar. Jag hatar att kasta skit på honom men allt jag hör om honom gör mig bara arg. Så fort jag hör något om vad han köpt till någon eller vad han gjort så börjar jag brinna. Jag känner bara vrede, sorg, ilska och uppgivenhet. Jag vill älska honom och vara stolt över honom men känner fan ingen kärlek. Och fan i helvette vad jag hatar det. Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen... Jag tror ingen förstår hur dåligt jag faktiskt mår utav detta. Minst av allt han.

---

"But in the end, the most important thing to accept is that no matter how alone you may feel,
how painful it might be, with the help of those around you...you'll get through this too."