Nemo -

You´re gonna miss me when i´m gone

Och det blir så lätt att man tittar på pjäser som fallit bort med tiden. Vänner, bektanta och släkt som gått den andra vägen. När man cyklar igenom Ängsvik i vintermörkret så flödar tankarna igenom huvudet samtidigt som öronen sprängs av för hög volym i ipoden. Janne, Christian, Johan, Max mfl. Det finns så många. Det är så lätt att bara undra vad som gör just nu. Sitter dom där uppe och tittar ner? Är dom med i styr spakarna över andras öden? Eller är dom bara helt borta? Jag tror alla döda går omkring som väsen och kan se allt vi gör. Jag vill tro att det är så. Att dom har som en egen värld där dom bara umgås med varann men att dom samtidigt håller ett övervakande öga på oss levande. Det låter bra tycker jag.

(Oj förlåååt Nemo-antagonister.. började jag ett nytt inlägg med "och"? Men faaan ta mig!)

Jag överväger helt seriöst att ta ut min tungpiercing. Det känns så pasé på något sätt. Som ett avslutat kapitel bara. Piercing i ansiktet är en sån där grej man har för att se häftig ut. Typ en riktig tonårsgrej. För att se cool ut och imponera på folk på fest ungefär. Nej men helt seriöst.. Det är inget jag prioriterar spec högt längre. Let´s just face it - Vuxna människor har inte piercing i ansiktet.. Eller iaf inte jag.. just nu... I´m passed that.

Det är dödsdömt att försöka blogga och få med allt när man inte skrivit på en hel vecka. Man försöker få in allt men det kommer bara bli massa informativ långtråkig faktafylld läsning om ingenting. Så vi skippar det.. Eller lite iaf.

Julen var nice. Jag blev bortskämd rejält tycker jag nog. Fick i princip allt jag önskade mig. Eller nästan iaf.. Ipod 30 gb (Niiiice), Några säsonger av south park på dvd, the number 23 på dvd, en plånbok, en extern hårdisk, per gessles självbiografi, Carl Einar häckner live, någon annan kändisshow live, underkläder och sen sist men inte minst en väldigt fin tröja av min älskling. En klart värdig jul presentmässigt!

Har varit på Claras tre gånger under den här veckan. Juldagen, i förregår och igår. Claras är mitt andra hem. Jag hade fett roligt där igår. Det roligaste med att vara ute med sin tjej måste vara att man kan bete sig hur fan som helst på dancefloor. Man vet att man är älskad ändå. Man kan vara hur jävla oblyg som helst och göra dom allra pinsammaste makabraste movesen utan några som helst hämningar - Och då blir det också som allra roligast! Johan är ett levande bevis på det. Jag ser fan upp till honom. Hans stil på krogen med sin tjej. Haha. Fan vad han har blivit skön på krogen lately. Ett ess i leken alltså. Nice!

Jag var och såg Arn. Den var inge bra. Fast den är säkert bra för det netutrala ögat fast jag har varken läst böckerna eller någonsin varit ett fan av den filmgenren så filmvalet var rätt dödsdömt för min del från början...

Käkade middag med pappa och Isabel här om dagen. Det var mysigt. Pappa stretar på bra. Han känns lugn och harmonisk och det gör mig glad. Han ligger på helt lagom nivå och känns lite lika plastig och falsk som tidigare. Han känns mer på riktigt. Man ser så jävla klart på pappa när han mår dåligt. När det är något skit i görningen. Det lyser igenom så glasklart. Men nu ser han faktiskt ut att må rätt bra ändå. Han ser varm och på riktigt ut.. Hörde dock att han skulle träffa monstret ikväll..eller oj, låt oss kalla henne P. Hoppas han sköter allt på den fronten bra och vet vad han gör bara. Det tror jag dock han gör. han borde lärt sig..

Fem min senare (blogguppdatering):

Okej. Sånt här finns ju inte på världskartar. Det värsta som finns är att ena stunden vara så nöjd, glad och stolt över något. Som min på senaste tiden väldigt förbättrade relation med min pappa. Jag är stolt. För att nu några minuter senare vara så jävla uppgiven, arg och ledsen för att man precis fick reda på att han spenderar natten ihop med henne. Hon den där människoliknande plastfiguren. Hon som bor en trappa över mig. Ja fattar ni? Dom är bara några meter ifrån mig kan man säga. Hur sjukt är det? Min pappa som jag på senaste tiden hyllat så mycket tättintill den där vidriga människa som för några månader sen fick mig att önska att jag aldrig blivit född. Hon fick mig att gråta så mycket som jag aldrig tidigare gråtit. Hur ska detta sluta? Asså..ja..you tell me.

Huvudet sprängs.

Nyårslöfte:

Skära ned på krökandet...

Motivation?

Jag super för mkt. As simple as that är det faktiskt. Min kropp börjar ta stryk. Not good. Bara en sån sak som att igår på krogen mådde jag dåligt och kände mig helt ohet men sen lite senare med några öl i mig så kände jag mig frisk, neutral och kry igen. Såna tecken är ju aldrig bra och det är ett starkt tecken på att det är dags att trappa ned lite på supfronten...

Bäst ikväll:

Simple Plan - When I´m Gone

Nu har jag iaf beslutat mig för att testa Telenorgrejen etag. Utbildning sker Torsdag och Fredag veckan som kommer. Det är ingen uppsägningstid så det är rätt lugnt på den fronten iaf. Känns det inte rätt och bra så hoppar jag bara av telenor-skutan direkt. No question about it. Självklart är det jävligt jobbigt med tanke på tjejen. Jobbigt att vara borta i perioder och så men samtidigt så känner jag att om jag INTE hade testat detta nu så hade jag gått omkring och grämt mig senare. Jag hade ångrat mig senare att jag inte tog chansen nu för jag står ändå fast vid faktum - att jag tror att jag kan göra detta riktigt bra. Det återstår att se hur det blir nu..Med allting.. Spännande men samtidigt jobbigt. Äh, det är svårt att förklara..

Bäst just nu, Henrik schyffert battle vs Johan Glans ang Facebook:

http://www.youtube.com/watch?v=tcMC5AzpvP0

ROLIGT! Fast visst kissar väl Glans på Schyffert ganska rejält? :-)

Nyårsafton i morgon. Också en av alla dessa högtider som krymper i värde ju äldre man blir. December har gått förbi i en skrämmande takt. Julstämningen har väl nog inte infunnit sig hos någon kan jag tänka mig... Har vi skådat en snöflinga? Föga.. Det är tråkigt. Det blir liksom så jävla mörkt. Utan snö infinner sig ett mörker som verkligen är motbjudande. Det är typ ljust 2 timmar om dagen. Deprimerande indeed. Anywho, Nyårsafton i morgon som sagt.. Inleds med middag med hela eliten @ Leos Cribb sen får vi se hur det blir. Fest hos kingen säger rykten fast en kväll som Nyårsafton kan väl va som helst hända i suppose... Om man håller sig levande fram till Tolvslaget dvs...

Lovar att hålla bloggen mer levande fram över

Uppdatera oftare

Keep you updated

Peace out

2007-12-31 @ 02:11:29 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Isn´t it ironic? Yesterday she was a dream. Now she is pure reality.

Och när jag stod där så märkte jag att jag saknade vantar och mössa. Hade jag tappat dom? Vart hade dom tagit vägen? Oväsentligt. Det spelade ingen roll.. För kylan som tagit Sthlms stad i ett stadigt grepp hela dagen lång bet inte längre på mig. Jackan var inte ens stängd men värmen blev påtagligare än någon gång på hela dagen. Jag stod nära dig och det betydde allt. Slussen låg som en spökstad helt öde på folk och du och jag värmde varann. Dina ögon lös av sån godhet, kärlek och glädje. Så som bara dina ögon kan lysa. Ditt skratt som bara ekade över min trummhinna. Ditt underbara smittsamma skratt. Du kysste mig och det bara kändes så rätt. Som alltid. Jag stod där och kände mig så säker på min sak. Hur jag vill vara med dig hela tiden. Varje sekund, minut, timme, dag, vecka, månad och år. Du är det bästa som hänt mig och jag mår som bäst när jag är nära dig och som sämst när jag är ifrån dig.
Jag älskar dig.

Första dagen på Casinot idag. Det gick bra. Jag gjorde bra ifrån mig. Jag kände det. Jag flöt in i gänget väl. Väldigt många sköna jämnåriga människor där med mycket gemensamma intressen. Alla var lätta och prata med och casino-gänget är verkligen en skön "familj". Fast det finns ju sina minus med det jobbet också såklart.. Jag är fortfarande tveksamt ställd till hur jag kommer klara av nattjobbet. Jag är nervös. Jag vet inte hur jag kommer reagera på att stå där till 5 på morgonen... Sen att vända om dygnet hit och dit hela tiden. Det är en av sakerna. Sen är en annan sak att det är inte speciellt bra betalt. Det är ungefär samma som på Ica. Det är lite segt att flytta vidare men ändå ligga på samma nivå. Sen det tredje är ju att jag trots allt after all är mycket sugnare på Telenor-jobbet just nu....

Jag och småsyskonen förra Julen...

Nu är det Julafton. Det känns lite smått tragiskt. Hur känns det liksom? Julafton? Känn på ordet. Vilken jävla grej det var för...ja..typ 10 år sen. Man låg sömnlös redan en vecka innan Julafton och längtade som en idiot. Det var större än sin egen födelsedag. MYCKET större. Hela Julen var världens grej! Och för att inte tala om själva Julafton! Hela dagen var bara en enda lång väntan på Kalle Anka och julklappsöppningen. Nu jobbar jag liksom 11-15 på Julafton på fucking Ica and i dont really mind! och till råga på allt har man knappt märkt att December ens börjat... Allt har gått obemärkt förbi. Julkalendern, Advent, Julstämningen och Julgran. Jag har inte sett skymten av något av något det. För varje år som går så blir julen bara mindre och mindre betydelsefull. Det är lite sorgligt tycker jag faktiskt...

Kanske är detta en grej som börjas tas upp mer
på allvar och får en nytändning
när man får egna barn i guess...

Okej! Dagens sjukaste. Killen på bilden här. Det är inte jag. Visst är det flippat? När jag fick bilden av en polare för nåt år sen så tyckte jag till och med själv att det var bra kusligt hur jävla lik han var mig. Jag började till och med tänka efter om det inte VAR jag ändå men sen kollade jag en extra gång på bilden och la märke till den skankiga tjejen brevid och insåg att nej, det är inte jag, sådär fula tjejer har aldrig jag hookat med...

Dagens roligaste nyhet:

Backstreet Boys till Sverige 14 April - Vi ses där!

Bara det inte går för snabbt. Det är det jag känner. Den långa krångliga snåriga vägen tillbaka. Den tas så lätt med en klackspark såhär i juletider när man vill vara snäll och god mot alla och det gör mig rädd. Ta inget för givet bara. Lova mig det. För tro mig.. Lika snabbt som vi nu har fått en relativt hyffsad relation igen - kan den ta slut bara sådär. Vändningarna går otäckt fort här.. Ingenting är garanterat och jag glömmer ingenting. Ärren kommer sitta kvar i många år. Lova mig att behålla samma riktning. Gör vad du ska och bör. Visa att du är stark och har mognat. Gör mig stolt. Snälla. Jag ger dig här en chans att verkligen visa vad du går för.. Och jag ska inte ljuga för dig men du är på god väg att ta den. Jag vill kunna älska dig så don´t let me down this time. Now or never. <3

Missa inte Juldagens utgång. Det blir något alldeles extra. Vi ses i vimlet.

God Jul fuckers

2007-12-24 @ 00:58:01 Permalink Allmänt Kommentarer (19) Trackbacks ()

Butterfly Effect and Beslutsångest...

Jag kollade precis på Butterfly Effect. Jag har alltid sett det som en av mina favoritfilmer alla kategorier. Det har liksom varit en legendfilm i gemet. Så jag höjde den till skyarna nu när mamma hade hyrt den. Hon var väldigt nyfiken på den då hon hade hört även från andra i familjen att den var sjukt bra. Nu i efterhand så.. Ja visst...Självklart är det en jäkligt bra och speciell film. Unik med jävligt bra handling. Fast den var inte alls lika bra som när jag såg den för några år sen. Då var det lixom en 9.5 av 10. Nu var det mer än 7-8 kanske... Jag vet inte varför.

Sjuk grej har dykt upp. Lagom till första dagen på Casinot (imorgon) så dyker ett annat jobb upp ur ingenstans. Olle skriver helt out of the blue till mig på msn. Vi har inte pratat på länge. Han jobbar på Telenor Express. Ni vet, man åker runt i Sverige och ställer upp stånd och säljer abonemang och sånt där? Ja, ni har säkert sett dom. Dom är typ överallt. Olle sa iaf att dom fått en ledig plats i hans team och han sa att han hade tänkt på mig direkt. Att jag var som klippt och skuren för jobbet. Så han styrde upp en intervju bara sådär sjukt spontant. Jag gick på intervjun och rekryteringsmöte dagen efter. Blev intervjuad av tre olika människor och det gick skitbra. Dom skulle höra av sig i mellandagarna sa dom men ringde redan efter två timmar när jag satt hos frissören och sa att dom hade fått grym uppfattning om mig alla tre och ville erbjuda mig jobb. Och detta är ett jobb där dom bara ska anställa några få av jääävligt många sökande på rekryteringsmötet. Helt flippat. Det är ett 100% Provisitions jobb. Visst kan det ses som negativt på ett sätt. Säljer man ingenting så tjänar man ingenting. Men vänta och lyssna.. Snittlönen i Olles team ligger på 32.000 kr. Olle fick ut 25 lax senaste månaden... Bara det är ju rätt sjukt... Sen att Alla resor, hotell och all mat överallt är betalt är ju också rätt nice.. Man får fetaste mobilen och fri telefonanvändning hur mycket man vill. Så man kan säga att man inte har nånting att förlora över huvudtaget, då allt är betalt.. Det är ju värt och testa etag ändå och se om det är en bra grej som passar mig. Nothing to lose! Låter det som ett drömmjobb för mig? Ja. På många sätt. Men sen ska vi också lägga till att det innebär sjukt mkt resande. Man åker runt i hela Sverige under perioder och är hemma i perioder.. Jag vet hur det skulle funka med min baby bara.. Det är det som är det svåra i det hela... Olle säger att det är de överlägset roligaste han gjort det här jobbet. Jag tror också att jag skulle passa perfekt till det. Med min sociala kompetens. Jag har alltid varit en babblande glädjespridare liksom. Någon som snackar med alla. Helt oblyg. Vad säger ni?

Som sagt.. Första dagen på Casinot i morgon. Första riktiga arbetsdagen. 12.00 - 20.30. Jag är sjukt nervös. Jag kommer bergis göra bort mig och inte klara någonting. Men jag ger er en uppdatering i morgon kväll hur det gick...Wish me luck

Shoppade julklappar igår och idag. All set now. Jävligt skönt att vara helt klar. Räknade ut att jag köpte klappar för 3350 kr... Jag har ångest. Men samtidigt har jag köpt mycket riktigt fina saker som jag tror folk kommer bli väldigt glada för. Plus att jag klippte mig, shoppade kläder för en tusenlapp, betalade hyra hemma, räkningar och köpte busskort. Alltså gjorde jag av med... drygt 7200 kr de två senaste dagarna. Ja.. Det är skönt att vara ekonomisk minsann... =/

Utgång igår. Det blev som utlovat 90´s på Ridarkällaren. Precis som väntat så blev det ruskigt drag och snuskigt trångt. Mycket dans till sköna legendlåtar. Två väldigt anmärkningsvärda saker:

Pandora uppträdde live och sålde ut skivor för 10 kr styck. Vadå, sa någon avdankad exstjärna? (dock ändå snygg och charmig som hon ska ha credd för)

Robinson-Robban gick omkring i tomtedräkt och delade ut pepparkakor och presenter till folk. Vadå, sa någon avdankas patetisk ex C-kändis? (full, äcklig och ocharmig)

Robbans bidrag till tv-historien:

http://www.youtube.com/watch?v=g4qEx7h05Jg

Blev jättejättefull och sjöng med i alla Pandoras exhits. En skön kväll!

Du är det första
jag tänker på när
jag går upp på
morgonen och
det sista jag tänker
på innan jag stänger
ögonen på kvällen.
Du är allt.

Jag hörde att sköna Björn Gustavsson uppträdde i Värmdö Gymnasium i förregår och fick 12.000 kr för besväret.... Fan att jag missade det. I love him. snyft..

It looks like it´s going to be a marry little christmas this year after all..

CRS.
Child Rebel Soldiers.
Lupe Fiasco, Kaney West och Pharell.
Musikorgasm - Missa inte!

http://www.youtube.com/watch?v=synZcRmloBo

Nyår då?

2007-12-23 @ 00:14:26 Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks ()

i cannot sleep, i cannot dream tonight.. i need somebody and allways

Ingenting är heligt

Och även om jag känner att jag är i någon slags stressfas i livet. Något slags tillstånd där jag känner mig tvungen att utvecklas, mogna och gå framåt i snabb takt. Även om jag känner att jag behöver bli vuxen på riktigt så behöver jag inte det. Jag står inte stilla. Jag tar små bitar i taget. I lagom takt. Jag har en tjej. Bara en sån sak. Halva glaset fullt där redan. Jag har massvis med underbara vänner. Jag har en familj som är out of this world. På bokstavligt talat och positivt menat. Jag har jobb. Jag har alltid känt mig stressad att jag måste ta vissa kliv och vara någon annan och vara folk till lags. Att jag måste utvecklas och stressa som fan för att bli godkänt överallt. Att jag måste uppgraderas som människa för att inte tråka ut folk. Eller för att inte beskyllas för att vara oansvarig och misslyckad. Men det behövs liksom inte. Jag jobbar i min egen takt och jag duger faktiskt som jag är. Tiden är inget problem. Jag mår rätt bra just nu. Man behöver inte känna sig tvungen att ta tag i saker. Inte för snabbt iaf. Jag gillar tempot. Jag gillar riktningen. Jag gillar det... Det går bra nu.

Det är tolv dagar kvar i December och jag jobbar nio av dom. Det är fan riktigt segt. Sen när vi firar in det nya året så är det no more Ica för min del. Vemod? Visst lite grann. Alla sköningar där kommer man sakna men samtidigt känns det på nåt sätt lite stort och bra att ändå bara skita i det. Det löser sig ju lixom. Jobb finns alls. Överallt. Mer än vad man tror. Ska man liksom sitta där och häcka i all evighet? Nej det håller inte. Det håller verkligen inte. Jag vill inte bli sån. No offense homies.

Skottpeng på den äckliga kärringen.
Hata! Hata! Hata!

En ny rolig erfarenhet igår. Var uppe och träffade Isabels extended family. Hennes extremt charmiga grannfamilj. Satt där i flera timmar och bara snackade och garvade om allt. Dom föll mig precis i smaken och jag verkar, utan att låta skrytsam, ha fallit dom perfekt i smaken också. Det var iaf vad kidsen i familjen sa. Dom var väldigt lätta att ha och göra med och delade precis samma humor som jag. Härligt! Mer tid där gör mig gott! Nice!

~~Pappa fyllde 47 år igår. Grattis. Typ.~~

Jag & baby hyrde American Pie 6 igår. Eller "American Pie - Beta House" som den hette.. Ja.. Varför?, kanske ni frågar er. Jag frågar mig det också såhär i efterhand. Men sanningen är att även fast dom brukar vara sjukt dåliga, dessa ständiga uppföljare till "collage-kiss&bajs-humor-filmer.." Så brukar dom ändå vara väldigt roliga. Som American Pie 5 - The Naked Mile. Den var fan jävligt rolig. Denna film var dock bara dålig. Ingen handling. Inga skratt. Grattis. Ni har dödat American Pie. Good job fuckers! :)

Envisa rykten säger oftare och oftare att Rami Shaaban
vilken dag som helst är klar för Bajen.
Hallelulja! Härliga Tider!

Utgång på Fredag. Inte vilken utgång som helst. Det är ett ställe som heter 90´s som bara har klubb varannan Fredag. Jag har pratat med många som varit där och alla höjer stället till skyarna. Dom säger att det ska vara det bästa stället just nu. Bäst draget. Bäst musiken. Ja, ni hajar grejen. Det är tydligen bara 90talsmusik. Stört jävla ös! Typ Backstreet Boys, Spice girls och Aqua och sån skit. Kan nog bli riktigt roligt. Sen gör det ju inte saken sämre att i princip alla sköna legender i gänget kommer närvara... yes yes! Det levereras kvalité!

Dagens låt:

Mange Schmidt ft. Ken - Gömma mig

Pratade med Chefen på Ica idag. Första gången han pratade med mig sedan jag sa upp mig. Mmm precis. Grattis offer. Det tog honom 20 dagar att ta ett prat med mig. Fastän jag skrifligt i brevet bad honom att gärna prata med mig om uppsägningen så snart som möjligt.. Han är om möjligt den gråaste jävla muppen som finns. Han kom med massa bortförklaringar och försökte säga att mina uppsägningsskäl var en massa missförstånd och så. Hans tragiska jävla försök till förklaringar var bara tomma ord för mig. Fuck you P. Hoppas du läser det här en vacker dag. Jag har redan fått mina referenser nu. Du är den största mest blinda och naiva fjanten there is. Hoppas din tjej är otrogen mot dig igen...snart! Puss på dig!

Sen är jag lite nervös också. Söndag klockan 12. Då smäller det. Första riktiga arbetspasset på Casinot. Oj oj oooj. Det känns bra och roligt. Förväntansfullt liksom... men fuck så nervöst! Hoppas jag är grym. Jag ska vara grym. Jag ska vara charmig, trevlig, rolig och snygg. Jag ska leverera kvalité och göra min grej så det står härliga till. Eller nåt i den stilen...

Vad är det här för skräll? Nemo bjuder på några gamla godingar!
Tre sköna picts som har några år på nacken:

OBS. Notera.

..att den frissyren överlevde bara någon vecka. Sen (efter påtryckningar utifrån) färgade jag mörkt igen...

Ja, nog kan han bjuda på en pose den här pojken ändå...

Söta Emma kom och satte sig i mitt knä. Bara sådär. På bussen. Helt oväntat out of the blue. Jag blev glad. Jag hade inte sett Emma på jättelänge. Hon gav ett varmt intryck. Som alltid. Det vet man alltid när man ser Emma. När man pratar med henne. Hon ger alltid samma varma och goda intryck men denna gång var något anorlunda. Hon såg också lycklig ut. Hon såg ut att må bra. Hon såg ut att vara tillfreds på något annat sätt. Synen gladde mig och gjorde min dag lite extra trevlig!

~~Ta inte åt dig unless you are certain that it´s you...~~

Första gången jag blev glad över att läsa din blogg. Stolt. Just därför slutar jag nu. Jag har nog känt mig lugnare dom senaste dagarna. Dom två senaste dygnen har varit jävligt bra. Till freds lixom. Funnit mig själv lite mer. Funnit ro. Inte känt att jag behövt brusa upp eller bli nervös och nojjig. Känt att jag inte behövt fighta för någonting. Jag måste bara låta mig själv vara glad och stolt och lixom ta vara på det. Bara känna på sötman och ta in allt. Jag glömmer så ofta vad jag har. Jag fokuserar på fel saker. Jag måste faktiskt värdera vad som är värt att ödsla tid och kraft på här i livet. Livet är för kort för att gnälla och fucka bort saker och ting som verkligen betyder något för en. Speciellt när spelet redan är över. Game Over. Jag har ju vunnit. Vad är då poängen i att älta vidare?

2007-12-20 @ 02:01:27 Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

come back and bring back my smile, come and take this tears away

Jag träffade pappa igår. Vi sammanstrålade i stan och käkade och pratade. Det jobbiga är att jag vet inte om han fortfarande läser bloggen men skit i det nu.. Det gick väl iaf bra. Det var ovant och lite obehagligt delvis men det kändes på ett sätt väldigt nyttigt att få prata. Vi pratade ganska mycket om allt möjligt. Det var dock lite svårt att verkligen slappna av och så.. Det var verkligen det. Men i efterhand kändes det på något sätt bra och rätt att vi ändå sågs. Små steg i taget. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att han gör rätt val nu. Att han fortsätter i rätt rikning. Att han läker. Jobbar sig uppåt. Nöter. Kämpar. Går på sina möten. Skiter i den där dumma slynan helt och håller. Hon som förstörde hans liv och vår familj. Inte låter sig luras och manipuleras nå mer. Går sin egen väg. Inte slappnar av. Inte gör några dumdristiga nybörjarmisstag. Fortsätter. Keep working. Snälla. För då finns det kanske en chans...

Fan vad jag inte orkar bli besviken igen...

Vet ni vad jag hörde?

Claras ska stänga! Jag vet inte om det är sant men såg det på facebook precis. Det står inget egentligt skäl heller. Skitskumt. Claras liksom. Vårt hak. Vårt stammishak. Stället där man varit med om allt. Stället där man förlorade sig krogoskuld på! Utestället man lixom växt upp på! Jag föddes på Claras med en * flat line i munnen! Riktigt jävla tråkigt om rykterna stämmer... =/

http://www.facebook.com/event.php?eid=6409787909&ref=mf

RIP Club Claras.

Jag vill provocera och skriva hur jävla patetiskt ditt aggerande här om dagen var men samtidigt vill jag inte för jag inbildar mig själv att det finns hopp för oss. Någonstans långt där inne nedbegravt finns det en gnista hopp om att vi skall kunna ha en normal vänskapsrelation någongång framöver... Fastän folk skakar på huvudet åt det.. Kanske är jag tragisk och naiv.. Men sen gör du såna här grejor som bara sågar av hoppet. Som bara dödar allt. Så vidrigt jävla töntigt och omoget. Kiss and tell. Trots att jag inbildar mig att det fortfarande finns något där, så kan jag inte intala mig att du verkligen ser det också. Jag är klyven. Kanske är jag bara helt ute och cyklar.. Men det tror jag inte. Jag kommer nog aldrig förstå mig på dig. It´s a thin line...

Jag var med i ett pojkband en gång. Vi hette B4. Vi sålde 4 miljoner skivor.

*Flat Line

Flat Line är en shot på Tequila, Zambucca och Tabasco. En shot som länge varit legendförklarad i mina kretsar. En shot som bara dom allra sjukaste människorna kan hantera. Jag har med tiden lärt mig hantera den bättre men back in the days var det lite anorlunda... Se och njut:

1.

Märkligt inlägg idag. Ingen riktig insperation idag.
Nu ska jag till Ica och göra min grej, Peace out

2007-12-18 @ 12:35:08 Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()

Vote 2 - hoetime... ^^

Märklig grej. Jag satt här och funderade och resonerade med mig själv vilka tjejer som skulle vara med på min "snyggaste tjejer"-omröstning som jag lovat er men inga namn kom upp i skallen. Jag tänkte och tänkte men..nothing! Antingen är det så att det finns för många vackra kvinnor världens över så det är svårt att välja ut dom som ska vara med på omröstningen eller så är det bara så att jag är gay och tycker det är roligare och enklare att hitta ut dom snyggare killar.... Anywho, jag tänkte på vad majoriteten tycker och här är vad jag kom fram till:

Jessica Alba

Cindy Crawford

Britney Spears (back in the days)

Scarlett Johansson

Beyonce

Jessica Simpson

Eva Longoria

Shakira

Kiera Knighley

Rihanna

Anine Bing

Adriana Lima

Lindsay Lohan

Och dom svenska hoppen:

Emma Wiklund

Izabella Scorupco

Emma Andersson

Victoria Silvstedt

Många av dessa damer ser ju inte alls likadana nu som dom gjorde vid fototillfället men tänk och bedöm då från när dom var dom allra hetast och utgå och bedöm från det...

Har säkert missat massvis med givna kandidater men... Vad säger ni?

2007-12-16 @ 20:00:45 Permalink Allmänt Kommentarer (30) Trackbacks ()

Flat Line är en sjukvårdsuttryck som används när hjärtat stannar och EKG visar en rak linje.

För första gången sen jag fick nya jobbet känner jag mig lite tveksam. Jag älskar folket och förmånerna där. Jag älskar hur trevliga alla är och vilken familjestämning det är där. Jag älskar att det är en riktigt bra arbetsplats där och att i princip ALLT finns för att man ska trivas. Arbetsmiljön är great. Då undrar ni såklart varför jag tvivlar? Jo det ska jag berätta för er. Det handlar förstås om att 60% av allt jobb är natt. Jobba natt. Jag vet inte hur jag är ställd inför det. Hur jag kommer hantera det. Ifall jag ens kommer klara av det. Jag är redan så jävla trött jämnt som det är. Beslutsångest de lux. Kanske testa en period och se hur det funkar? Ja, det lutar åt det sistnämnda...

Danny, Mattias och Erik. Tre så kallade "Snyggingar" från Idol ska skapa en "supergrupp". Vad är en Supergrupp? Vad är det som är så super med denna grupp? Mattias liksom. Han är ju så blek som artist att man häpnar. Snark. Erik hade en hit and then what? Snark. Danny har iaf en liten karriär och det är nog han som i och med denna ihopslagning torskar mest - medans Mattias är den som vinner mest. Tragiskt nog. För visst fan hade aldrig Mattias fått skivkontrakt på egen hand? Danny borde köra vidare Solo på sitt koncept som ändå slagit rätt bra i Sverige på sista tiden.. Vad fan sysslar han med? Ge grabben en rådgivare, agent eller vad fan som helst! Och ge Mattias något att fixa sina ögonbryn med!

Detta blir den första dagen sedan olyckan som vi inte ses på en hel dag...

Okej! Alla med bögfobi får hålla för ögonen nu. Eller gå och gömma er under ett bord eller nåt... För nu kommer ett maraton med alla dom snyggaste killarna vi har i kändisvärlden. I MIN smak alltså. Vet att många av er säkert tänker "Bläää, hur fan tänker idiot pucko Nemo? Dååålig smak" Meen det skiter jag i! Er uppgift är inte att säga så utan ska jag säga vad er uppgift är? Jo! Att nu får ni tjejer (och killar..) säga er åsikt om vem som är hetast! Låt oss höra!

i nästa inlägg kommer alla dom snyggaste damerna...

Johnny Depp

Jude Law

Brad Pitt

Colin Farrell

well folks, låt höra er åsikt?

2007-12-14 @ 00:02:51 Permalink Allmänt Kommentarer (37) Trackbacks ()

please explain us in words.

Och jag blir nervös. Tänk om det inte är jag? Jag tvivlar på min egen kompetens. Jag vill tro att jag räcker till och klarar av det men verkligheten hinner ikapp mig. Jag måste jobba på min diciplin. Känns inte som jag kan ta saker och ting på allvar. Jag glömmer bort att jag är 20 år och faktiskt måste göra vissa saker jävligt noga och seriöst. Jag förtränger det så ofta och glider vidare i min bubbla. Min bubbla som jag rest i så många år. Där allt ändå ordnat sig till slut liksom. Där jag aldrig behövt oroa mig för att mogna till. Jag har alltid klarat mig liksom. Fast nu är jag fan 20 år och det går inte att fortfarande tro att ingenting räcker. Jag måste ta mig i kragen och våga tro på att jag faktiskt klarar av saker. Folk kan ju, varför skulle inte jag kunna? Jag ska vara i min esse just nu. 20 år och i storform men ändå känns det inte så. Jag är nervös och orolig. Morgondagen visar vart jag står och vart jag hamnar.

Jag såg Marie Picassos musikvideo idag. Till "This Moment". Den var dålig och tråkig - alltså inte alls förvånad. Sen lyssnade jag på låten några gånger för att faktiskt försöka ge den en chans, för vissa låtar blir ju bättre efter några lyssningar, men det enda som ekade i mitt huvud var följande:

Celine Dion Light

Celine Dion Light

Celine Dion Light

Jag var och tittade på min babysister som hade uppträdande idag. Hennes ensamble framförde Ugglas "Pom Pom", Spice Girls "Wannabe" och Limp Bizkits "Rollin". Det var grymt. Det var tre olika linjer blandat. Rock, soul och hiphop-linjen. Satan i helvette vad det finns talang inom svensk hiphop alltså. Alla dessa unga hungriga själar som rappar så snabbt och skickligt - med dessutom BRA jävla text. Det finns hopp! Jag tror Snook är en stor anledning till detta. För i princip alla dessa rappare kändes väldigt inspirerade av Snook. Syrran då? Jo hon var grym. Som vanligt. Hon ser ut som att vara född på Scén. Hon har sjukt roligt. Det är kul att se!

Pappa var även på uppspelet. Det var med väldigt blandade känslor som jag träffade honom. När han tog sin hand mot min rygg och sa "Det var så länge sen gubben" så rös jag i hela kroppet av både behag och obehag. Det är något som säger så starkt emot bara. Samtidigt som jag saknar honom ibland. Det är jobbigt. Jag vet inte hur jag ska agera. Jag vet fan inte vad jag vill ens. Det är bra knöligt och komplicerat. Vad gör man? Antar att jag bara får ge det tid.

Sex.

Jag har hört folk som sagt att folk som pratar mycket om sex gillar inte sex så mycket egentligen. Jag vet inte vem det var som sa det. Någon i min umgängeskrets för en tid sedan. Minns inte riktigt vem. Tror det sas att dom som pratar om sex ofta är rätt dåliga i sängen och inte alls sensuella människor med stort sexbehov egentligen. Jag tror det är bullshit. Jag gillar att prata om Sex. Det är roligt att prata med vänner, bekanta och andra om sex. Sex är en gåva. Finns en del människor som säger att dom inte gillar sex. Att dom inte tycker det är skönt eller speciellt viktigt alls. Jag kan nog bara säga att såna människor har aldrig känt på bra sex. Dom har missat hela kakan. Hela poängen. Antingen har dom haft jävla kassa partners och bara haft otur eller så ljuger dom bara. För när det är riktigt bra hett svettigt sex mellan två människor som verkligen bryr sig om och älskar varann - Ja, då finns det fan inget bättre.

Jag och Alex i Justin Timberlake-kön i Somras :-)

Porr för innebandyälskare:

http://www.innebandymagazinet.se/ibm/film.asp

Helg snart? Ja. Valentin ledig! Underbart. Helgen ska innehålla klippning, jobb på ica, utgång, fotbollsturnering i Gustavsberg, mys, kärlek, mycket sova och vila. Det ska bli en riktigt bra helg. Men än är det 2 dagar kvar....

Minnesstund för Max på Fredag i Stavsnäs.
Jag funderar på att gå dit och tända ett ljus.
Bara för att hedra och sända en tanke.
Det är viktigt att hedra dom bortgångna.

Jag vet fortfarande inte vad som har hänt.
Hur eller varför han egentligen gick bort.
Men det känns ovisentligt just nu.
En ung pojke har hastigt gått bort.

Återigen.

Och det är bara så jävla tragiskt...

2007-12-13 @ 00:02:19 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Han hälsar på igen.. RIP

Ödets ironi. Han hälsar på igen. Döden. Har talat så mycket om döden på senaste tiden i bloggen. Så får jag nu reda på att en gammal bekant dött. För några dagar sen. Jag kände honom inte men vi spelade i samma fotbollslag för ett drygt år sen och bildade anfallspar några matcher. Gick även i granngymnasium med han hela gymnasiet. Vi hejade på varann då och då och han var alltid glad och social. Som M uttryckte det:

"Alla kände Max
Alla älskade Max"

Ingen vet någonting tydligen. Hur eller varför han dog. Rykten går ju om alla möjliga konstiga saker men ingen kan bekräfta något... Han undersöks just nu på rättmedicinska. Han hade legat hemma död några dagar. Inget vet om det är brott eller självmord. Så jävla mystiskt. Man förstår fan ingenting. Hur snabbt allting bara går. Hur människor mår egentligen. Vad som händer. Unga människor som bara lämnar oss sådär obehagligt snabbt... Det är skämmande.

Vila i Frid Max Limerick

2007-12-10 @ 20:21:37 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

no one knows me but they know my name, that´s not real to me

Jag tog ett extrapass på Ica idag. Trots att jag var bakis som en idiot. Trots att jag sovit alldeles för lite. Trots att jag egentligen bara borde varit hemma och kurerat mig, sovit ut och pluggat järnet och laddat batterierna inför en hård upcoming week på Casinot. Men jag valde att jobba. Man kan inte säga nej till helger. För mycket pengar alltså. Man tjänar över 1000 kr på en kort arbetsdag som inte ens är ansträngande för fem öre. Visst är den lite mer ansträngande när man är bakis som en idiot men, ja ni fattar poängen. Nu gled jag out of line här lite men vad jag skulle komma till vad iaf att jag hade en väldigt intressant diskussion med två killar på jobbet. Diskussionen handlade om svartsjuka.

Ett facinerande ämne. Hur olika reaktioner den skapar hos killar och tjejer. Hur olika syn folk har på det. Vi alla killar var väldigt överens i våra åsikter iaf. Vi ansåg att det är så märkligt att när killen blir svartsjuk så reagerar alltid tjejen med att bli sur och irriterad och i många fall blir det ett onödigt tjaffs av det. När däremot tjejen blir sotis på killen av någon anledning, då tycker bara killen att det är gulligt och känner sig liksom smickrad av det. Det borde ju vara den naturliga reaktionen. Det är lite som ett kvitto på att man faktiskt betyder något för henne. Att hon blir svartsjuk när man pratar, umgås eller så med någon annan tjej. När däremot killar blir sotis så blir det i 9 fall av 10 ett bråk av det. Det är verkligen märkligt det där. Stämmer det? Varför isf? Vad tycker ni?

Ingen vill väl vara svartsjuk egentligen eftersom sanningen är att man vet att inget gott kommer ur det egentligen men det är nog bara naturligt egentligen tror jag. (oj, shit, där fick jag in ordet "Egentligen" tre gånger i en mening, suck, illa.." Alla är det mer eller mindre. Som sagt är det ju egentligen i grund och botten bara av en enda anledning - att man faktiskt tycker om sin käresta så mycket och är rädd att förlora henne. Det är väl så. Mänsklig instinkt liksom. Inga konstigheter. Fast när den dagen kommer då man är så pass trygg i sig själv och när man är så säker på att man räcker till - När den dagen kommer. Ja, då tror jag även att svartsjuka är ett avslutat kapitel. Eller fortsätter en sån sak för alltid? Jonte på jobbet har varit ihop med sin brud i flera flera år och är fortfarande lika sotis. Han blir tokig så fort nån kille ens lägger ett öga på hans tjej. DET mina damer och herrar kanske är liiite out of line...

Kanske är det för att killar går till hårdare atack med sina svartsjukeangrepp än vad tjejer gör. Det blir större jobbigare deal av det hela när en kille blir sotis. En tjej kan liksom sticka under stol med sina tankar och känslor. Hon kan ta det lugnt och fortsätta kvällen som vanligt, men då lite dock småirriterad och konstigt. Så att man ändå märker att det är något. Medans en kille blir rent ut sagt arg, ledsen och frustrerad. Är killar kanske osäkrare än tjejer? Eller är jag mina arbetskamrater helt ute och cyklar med det här resonemanget?

Let me know! Berätta för mig om era erfarenheter av svartsjuka! Bra som dåliga :)

Antagligen är det väl så att det är väldigt väldigt olika från person till person och från förhållande till förhållande. Det är nog ingen könsfråga. Men det dök upp så mycket tankar i huvudet när vi hade det här pratet på jobbet idag. Eftersom vi alla hade så gemensamma åsikter...

Jag var som sagt ute igår. Ganska spontant egentligen då tanken var att detta skulle bli en nykter vecka. All dudes utgång. No hoes. Ett riktigt jävla skönt gäng var vi. Inledde på Nivå för att sedan dra vidare till Berzelli. Berzelli är ett underskattat ställe. Jag har fan alltid roligt där. Iaf på helger. Vi dansade som galningar. Skrattade högt och blev skitfulla. En av dom bättre utgångarna på senare tid. Kanske den roligaste :) En liten höjdpunkt var när vi gled in på stället vid 22.55. Vi glider fram till baren och hetset är igång om TEQUILA och det beställs in några 6or. Till vår stora förvåning och glädje säger bartendern att det är happy hour i 5 minuter till och shotsen kostar 50 kr! Hajar ni? En sexa tequila för 50 kr! Helt galet. Billigare än Nivå för fan. Så vi beställer in ett gäng och sveper i oss i vansinnig hastighet. Detta var alltså runt 23-snåret. Sen drack jag inget mer på hela kvällen... Och var pissfull all night long.. Och vi var ändå på stället i tre timmar till drygt. Då kanske ni hajar hur jävla bra dom där shotsen tog på mig...

En annan ny rolig erfarenhet var att spela Black Jack. Jag tänkte att det var dags att visa framfötterna där när man ändå börjat jobba på ett Casino. ;-) Jag är ingen spelare av rang. Det ska jag inte påstå. En riktig nybörjare. Men jag blev ett levande bevis på att spel är i princip BARA tur. Jag gav ordet nybörjartur ett ansikte. Jag gick till bordet. Slängde fram en hundring. Gick från bordet sen 700 kronor plus. Det går bra nu.

Mötte sedan M på donken. Alltid trevligt. Underbar tjej. Hon var lika packad som jag. Vad vi egentligen gjorde eller pratade om har jag inget minne av. Men vi åt hamburgare. that´s for sure. Sen åkte jag hem till en annan underbar tjej. Min tjej. <3

Dom två roligaste just nu:

Kvarteret Skatan:

http://www.youtube.com/watch?v=CrLPjvqAqlM

Björn Gustvasson i Parlamentet:

http://www.youtube.com/watch?v=cPuSB1WnEsc

Se och njut! STOR Humor/Komik!

Jag, Jocke och Alex håller på och skapar. Vi föder. Vi föder en världshit. Det enda jag kan avslöja är låtnamnet. "Single Ladies" heter mästerverket. Håll i er. Nästa sommars sommarplåga? Mkt möjligt.. Crazy.

Kenny Starfighter ska börja igen! Nya avsnitt! Helt ljuvligt. Denna gamla kultförklarade serie. Fan vad roligt!

Jag läste precis att Timbaland hade ett finger med i leken i Kaney West´s monsterhit "Stronger".. Varför är man inte förvånad? Jävla demonproducent alltså. Hit på hit på hit på hit på hit... helt jävla insane. Timbaland for president!

Over and out... Puss

2007-12-09 @ 19:17:43 Permalink Allmänt Kommentarer (18) Trackbacks ()

I'm a house of cards in a hurricane - Heter du verkligen Nemo?

Gör jag det? Ja.
Jag kan inte ens räkna till hur många gånger jag fått den frågan.
Helt seriöst är det nog över 1000 gånger. Jag är trött på frågan.

Såhär rankar jag alla vinnarlåtar under Idoltiden:

1. Coming True 2004
2. Everything Changes 2006
3. Right here, Right now 2005
4. This Moment 2007

Vad säger ni?

Backstreet Boys släpper "Helpless when she smiles"
som nästa singel från senaste plattan. Ett bra val.

Två konstateranden:

Jag saknar Dig
Och
Jag hatar Dig

Jag tror ni båda känner er träffade.

Sa någon utgång?

2007-12-08 @ 13:48:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Strike a pose

Har hon inte funnit en Jackpot i mig?
Utseénde som bara en mor kan älska... och Isabel :)

2007-12-08 @ 13:09:40 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Idol Final 2007 - Grattis Marie - För visst vinner väl tjockisen?

Okej. Finalen avklarad. Det är nu den klassiska otroligt sega pausen på 55 min. Damerna har framfört två låtar var och detta är min lite hastigt ihopkomponerande recension av spektaklet:

Rond 1:

Marie - All by myself

Ja visst sjunger hon väldigt rent och fint. Hon har en skön klang som är vänlig mot örat. Hon hanterar denna låt väldigt väl och den passar henne som handsken. Även juryn älskar det.

Amanda - Un chain my heart

Vågat låtval men som vanligt när hon gör det så är hon grym. Hon har en grym utstrålning och personlighet. Hon är verkligen egen på scén och glänser av glädje och självförtroende. Tror hon förlorar lite på att hon väljer en okändare låt än Marie ändå...

Rond 1 går knappt till Marie.

Rond 2:

Maria - I´l be there

Hon ger sig på en härlig jackson 5-låt och gör det väl.. Ja.. Lagom bra typ. Det är liksom inget nytt här. Det blir samma visa varje gång. Hon sjunger fint. Det kan ingen ta ifrån henne men det blir bara så jävla tråkigt på något sätt. Inget nytt. Hon går ut. Sjunger ut allt vad hon är värd. Sträcker ut handen och viftar lite. Som vanligt liksom.. And then? Nåt nytt? Nej

Amanda - Suspicious Minds

Amanda går ut och bara äger alltihop. Kvällens absoluta höjdpunkt. Hon älskar denna låt och det ser man. Hon är tvärt emot Marie på så många sätt. Hon är helt egen. Hon har en sån personlighet och är så unik att det är rysligt. Marie är i princip tvärt om. Amanda + Elvis är en kombination som är oslagbar i idolsammanhang. Jag ryser.

Rond 2 går glasklart till Amanda

Rond 3:

Maria - This Moment

Suck. Ja precis som jag väntade mig. Vinnarlåten är i princip klippt och skuren för en tråkig balladröst som Marie´s. Låten är dock den absolut sämsta vinnarlåten hittils. Förvånandsvärt dålig. Helt utan hit-potential eller så. Marie gör den väl rätt bra. Men som vanligt står hon bara där, tjock och glad, och sträcker ut armarna och tar i för kung och fosterland. Opersonlig röst. Hon sjunger som vilken vanlig finsjungande tjej som helst. Som en rysligt klen blek kopia av Maria, Whitney och Celine tillsammans... Inget nytt. Bara det klassiska. Det tråkiga.

Amanda - This Moment

Jag visste redan när jag hörde Marie sjunga den att den absolut inte skulle passa Amanda och det stämde. Amanda gör denna ballad mediokert. Det blir liksom ingenting av det och jag tycker fan att man såg på Amanda att hon vantrivdes på scén denna gång. Att hon egentligen inte tycker om låten över huvud taget. Fastän hon säkert sagt det i intervjuer.. För att hon måste? Jag tror inte hon vill vinna idol egentligen...

Rond 3 går tyvärr men väntat till Marie.

Sammanställning:

Svenska folket gillar trygghet. Lagom är bäst - en Svensk mentalitet. När en lite knubbig, blond (bra hårfärg för svenskan), tråkig och glad flicka sjunger med fin ren ton så räcker det väldigt långt. När däremot en ung revolutionär galen unik hungrig tjej går ut och gör slarvsylta av varenda låt med sin sylvassa skarpa hesa röst så blir svensken rädd och föredrar den förstnämna. Jag tycker det är otroligt tråkigt för jag kan sätta ALLT jag äger och har på att Amanda blir en större stjärna än Marie. Det garanterar jag er. Är inte Amanda en större stjärna än Marie om ett år ska ge bort den här bloggen till den första som kommenterar detta inlägg. You have my word on that!

Fast samtidigt vill man ju inte att Amanda ska vinna. Vinnaren ska ju slänga ihop en kass popplatta på 1 vecka för att den ska vara ute lagom till julhandeln. Så funkar ju den tragiska framhetsade idolindustrin. Amanda gör säkert jävligt mkt bättre ifrån sig om hon får lite tid på sig, se över sina erbjudanden och göra en jävligt skön egen platta. Med eget sound. Tråkiga fettoMarie passar nog bättre till en tråkig opersonlig plastig popplatta. Så hon kan få göra sin bleka sömniga grej. 12 st ballader. Znark. Så jaja, okej, Marie, Grattis, du får och kommer vinna. Fastän du är sämst...

Fast bäst var ju Daniel

Och bästa någonsin i idol var Darin

Klockan 22.22 ikväll var det exakt 6 veckor sedan.
Skänk en tanke till Johan och hans familj. I know i will.

2007-12-07 @ 21:53:56 Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()

Jag kunde bara inte låta bli - Ja, nu skriver jag om döden.

Först och främst bör det tilläggas att detta inlägg skrivs av en kille med extrem åldersnojja, dödsångest och fobi för ämnet döden generellt. Men jag kunde ändå inte låta bli att skriva detta:

För jag gillade verkligen responsen jag fick på mitt förra inlägg. Det partiet som handlade om döden. Jag gillade hur folk ändå reagerar och hur det ändå bevisar att det är ett ämne som så många tänker på då och då. Som berör exakt ALLA mer eller mindre. Många bra, fina och framförallt kloka kommentarer. Döden är verkligen ett jobbigt ämne och man kan inte låta bli, när man vandrar omkring här på lilla moder jord, att bära på känslan "is this it?". Man är inte mer liksom. Man är en så obeskrivligt liten pusselbit i universums och evighetens perspektiv att det är skrämmande. Men ändå kan man inte undvika att facineras av sina egna mindre individuella prestationer här och där? Man blir fortfarande nöjd, stolt, besviken, arg, ledsen och glad när man lyckas med saker och misslyckas med andra saker. Trots att man är så makalöst betydelelös och liten när allt kommer omkring så är man fortfarande så fantastiskt stor och unik på vissa sätt. Man betyder så mycket för så många. Man har ett liv! Ett bra liv! Bara det är ju helt otroligt. Döden är ett ämne som återkommer som något negativt alldeles för ofta. Det är så ofta man fokuserar på det som läskigt istället för att fokusera på hur oerthört tacksam man borda vara för att man faktiskt lever? Men någonting har jag lärt mig. Man skall icke luras. Man ska fan aldrig ta någonting för givet i detta lilla spel. Döden är verkligen inte långt bort. Jag har sett döden. Det är verkligen inget jag är stolt över. Men döden hälsade på.. En meter framför mina ögon. Den tog bort en lycklig 18årig pojke helt utan anledning. Alla tragiska fruktansvärda minnen från den kvällen ligger fortfarande så obehagligt färska och skaver. Dag ut och dag in. Döden tog bort honom från jorden utan något som helst vettigt skäl. Så fungerar döden. Den kan ta bort lyckliga barn och ungdomar medans olyckliga trasiga människor som försöker ta självmord gång på gång misslyckas med det och överlever. Det är det läskiga och mest förvirrande med döden. Man förstår sig aldrig på den. Den lurar bakom varje hörn och när man faktiskt ser den på riktigt nära håll så får det en av börja fundera. Tänka efter. Få persektiv på saker och ting. Det får en att börja våga ta tag i saker i sitt liv. Göra förändringar som man borde gjort för så länge sedan. Våga för att vinna! Jag säger det av egna erfarenheter. Det får en att faktiskt haja till att alla klychor stämmer nog:

Man lever bara en gång
Lev varje dag som det vore din sista

And so on..

Bäst just nu:

MQ:s Vinterkampanj med Måns och Agnes i täten - Jag svettas
www.youtube.com/watch?v=az7tDB1cXRA - Jag svettas
Rami Shaaban i Hammarby 2008 - Herregud, Jag svettas!

Bild på jackan som utlovat. Bra eller Anus?

2007-12-06 @ 17:53:17 Permalink Allmänt Kommentarer (13) Trackbacks ()

Saker förblir svarta trots lycka.

<3

Jag satt på tunnelbanan idag i harmoni. Satt inne i underbar musik och nynnade försiktigt med. Det var sådär tomt på tunnelbanan som det är ibland. Det är skönt som fan. Det var tomt trots att det var i princip värsta rusningstrafiken såhär på eftermiddagen. Då ser jag helt plötsligt ett uteliggarpar. Ett par riktigt risiga uteliggare. The worst kind you know. Dom satt där med all sin packning i trasiga plastkassar. Damen i förhållande (ja, varför jag antog att dom var ihop vet jag inte riktigt) börjar helt plötsligt hosta. Och det är ingen blyg hosta. Det är en sån där, ni vet, grov saftig jävla knark-alkohols-döds-hosta. Hon hostar och harklar sig så att folk borta på Roslagsbanan måste ha hört. Det låter som hon har satt en gås i halsen eller något liknande. Hennes snubbe börjar då dunka henne i ryggen med full kraft för att få henne att få luften tillbaka. Han dunkar flera gånger och till slut kommer effekten. Damen kräks. Vi snackar kanske MINST 3-4 liter spya. (Eller är kräk och spya samma sak? whatever..). Det sprutar ur käften på henne över hela tunnelbanan. Men man kan inte tycka att det är äckligt. Det finns liksom inte. Trots att osynen är bland det mest makabra jag sett. Man kan bara tycka synd om dom. Man känner sig så hjälplös och frågar sig för sig själv, hur fan hamna dom där? Vad har dom gjort för att förtjäna att vara i den där situationen?

Jag pratar ganska ofta om döden har jag kommit fram till. Med mamma, med vänner och bekanta. Alldeles för ofta om man tänker efter. Med tanke på att döden har alltid varit en enorm fobi för mig. Jag är livrädd för döden och blir helt stel, kall och rädd när man pratar om det för seriöst. Men ändå så är det ett återkommande ämne som alltid är aktuellt. Folk dör till höger och vänster. Det är så konstigt allt det där. Hur det fungerar. Folk som dör unga ELLER gamla. Folk som dör av naturliga orsaker eller i olyckor. Allt sker ju för ett syfte har jag tänkt men är det verkligen så? Vem är det som bestämmer? Vem är det som sitter och styr med spakarna? Jag hoppas jag dör riktigt gammal med många barn och barnbarn omkring mig. Sen hoppas jag på något slags liv efter döden. Då blir jag så jävla lycklig. För jag vill inte tro att det bara tar slut. Att allt bara blir svart och inget mer sker. Att tänka den tanken gör mig mer rädd än något annat.

Andra dagen på nya jobbet idag. Utbildningen är i full gång. Det är roligt och inspirerande. Vi är ett riktigt skönt gäng med grym sammanhållning. Alla är glada, trevliga och enkla att prata med. Bättre arbetskamrater får man nog inte. Sen jobbet då? Jo men det känns bra där med. Det är väldigt VÄLDIGT mycket nytt att ladda skallen med. hundratals nya uttryck och termer man måste lära sig. Plugg plugg plugg. Läxor läxor läxor. Det är jävligt stressigt och tungt men det är nog i längden verkligen värt det. Som dom säger också "Dessa 8 dagars utbildning är verkligen tung, hård, stressig och väldigt mycket ny info på kort tid men det är värt att göra det seriöst!. Jag håller fan med. Ska göra detta riktigt bra. Sköta det snyggt. Göra min grej. Inga konstigheter. No strangeness.

Sen massa andra sköna grejor är alla jävla förmåner vi får igenom jobbet. Typ rabatter på massvis med sköna affärer, frissörer och andra roliga saker. Sen får 60% betalt. av jobbet, på VILKET gym vi vill :) det är fan riktigt nice. Ska nog ta och börja gymma på det dyraste gymmet jag hittar! Årskort, here i come! Klockrent! ;-)

Jag hatar alla komplikationer som uppstår av vad jag skriver här. Främst i min familj. Det är som ett litet getingbo i min jävla familj. Alla skvallrar för alla. Ska det behöva vara så? Ska det behöva bli så att folk går vidare till andra och skvallrar om saker jag skriver? Saker som egentligen inte har någon större mening. Det är ju bara mina ord så varför ska dom bry sig? Varför kan inte dessa andra människor få upptäcka det själva dårå, om mina ord är så jävla viktiga? Julen är närmre än någonsin och jag har ingen aning om hur jag ska fira den. Inte den blekaste aningen. Blir nog ensam hemma med Mamma och Måns..typ..och glögg..massa glögg...

Just fan. Statement. Denna vecka blir nog nykter. Känn på den. Nykter vecka - Nemo Hedén. Tror ni jag lyckas? Det tror jag. Ska vara seriös med min utbildning. Och trots att jag är ledig hela helgen ska jag fan ta det lugnt av både ekonomiska, fysiska och utbildningsmässiga skäl. Vill vara i toppform nästa vecka på alla sätt!

För alla kåtbockar där ute, nu bjuder jag på både bögporr OCH lebbporr:

Samt lite hetroporr för att avsluta med:

Jag måste klippa mig och köpa bekväma svarta stiliga skor till jobbet. Vart fan hittar man ett par:

1. Jävligt bekväma
2. Jävligt snygga
3. Svarta
4. Fin-skor...

Någon som har ett tips?

Och hon stannar liksom vid mig. Som vilken självklarighet som helst. Som att det alltid varit jag och hon. Som att det liksom var menat att vara. Hon är vid min sida. Skrattar med mig. Sover med mig. Stöttar mig. Älskar mig. Hjälper mig. Hon är liksom allt jag någonsin velat ha i en flickvän. Hon står där och vill ha mig. Jag inser det och blir inte längre rädd eller tveksam på att det är sant. Bara lycklig. Bara så fruktansvärt jävla lycklig. Det finns inte längre några tveksamheter. Bara kärlek. Stort mina vänner, Stort!