Nemo

Vad säger ni om nya bloggutseéndet?
All credd till Tina :-)


Sjukt trasig efter igår. Det blev inte riktigt en favorit i repris. Men och andra sidan är det svårt att leva upp till förra Onsdagens bravader. Visst bjöds det på mkt dans och vi vann massa på blackjack och vi shottade så det stod härliga till men shit i helvette vad shitfaced jag blev. Minns ingenting från jag drog från krogen och hur jag kom hem till Emil... Det enda jag mins från den tiden är hur jag försökte hålla tillbaka spyan som ville ta sig upp. Och vart fan är Emil nu när jag vakna? Herregud.. Och vad hände me Gayen? Hmmm..... Jobb sen. Jag har verkligen ingen lust eller ork.

Det är en skillnad på att vara full och full.

Sen igår när jag satt hemma med familjen så kände jag för första gången en saknad. Jag kunde inte beskriva det med ord eller sätta fingret på det. Men mitt liv kändes ofullständigt. Jag suktade efter mer fastän allt känns så avlägset. Jag kan inte ens säga vad jag själv är ute efter. Det är någonting jag dying to get to. Kanske är det bara den klassiska känslan av ren tomhet som kommer krypande när man känner sig lite ynklig. Eller är det något annat? Att jag förväntade mig att allt skulle vara så mycket mer och sen står jag bara här och känner mig precis som vilken jävla människa som helst. Jag är inte mer. Ska det vara så? tomhet.

Jag har lovat mig själv att inte skriva om dig men ändå så är det alltid samma känsla i insperationen när jag fattar pennan. När går det över? När stryps känslorna? När vågas det fokusera på andra ting? När dör hoppet? När hinner verkligheten ikapp mina tragiska känslor? När vågar jag inse att jag faktiskt måste skärpa mig? Come together. Get a grip. It´s over.