Nemo

A place for my head - You find me @ nem0.bloggspace.se nowdays..

Ja, jag antar att ni läst om det i blaskorna idag. 18årig pojke överkörd av Tåg i sällskap med 6 kompisar. På väg från fest till Stockholm. Ja, jag var en av dom 6 kompisarna. Men låt mig berätta min version av det hela. Kvällen den 26:e Oktober då Johan Tallbacka förlorade sitt liv. Och ni måste ta hänsyn till att jag fortfarande är i djup chock när jag skriver detta. Inte sovit en sekund på hela denna natt och inte ätit på 22 Timmar.


Det var Fredag kväll och planerna var som följer. Jag och några av mina närmsta i form av John, Leo och Alex skulle äta middag och förkröka tillsammans med Cecilia och Isabel. Dom två tjejerna som jag blivit så nära med senaste måndaderna. Dom hade även med sin en kompis på besök från Härnösand. En snubbe dom lärt känna när dom träffades i Golden Sands i Bulgarien i sommras. Cecilia och Isabel har vart och hälsat på den här killen och hans polare förut fast detta var en Härnösands-pojkes första besök hos tjejerna.

Vi anlände till Cecilias stora herrgård och hälsade på Johan "Tallis" Tallbacka som var en glad sprallig kille. Han verkade otroligt förväntansfull inför kvällens utgång och kunde inte få nog av att prata om hans kläder var tillräckligt fina. Om han hade med sig tillräckligt med pengar. Om vad alla drinkar kostar etc etc. Man märkte verkligen att det var en "kille från landets första utgång i storstan" typ. Han pratade mer än gärna om sin kommande stundent. Om kostymen han hade köpt och hur orolig han var för studenten då han glömt att betala sin studenthatt.

Vi åt middag allihopa och började kröka. För att sedan ta oss upp till övervåningen där vi fortsatte med att dricka alkohol, sjunga och ha det allmänt trevligt. Kvällen kändes verkligen lovande på riktigt då alla var riktigt taggade och jag hade inte festat med Silia och Isabel på åratal. Jag om någon hade verkligen förväntningar på kvällen. Vi hade bestämt oss för att ta 22.22 tåget för Cecilias station "Östervik". Vi blir lite försenade så det blir en väldigt stress till hållplatsen. Och för att nå den stationen så måste man korsa spåret på ett ställe. Cecilia har gjort det i 10 år och det var inga konstigheter.

Vi följde spåret en bit för att sedan klättra upp på perongen på en liten stege som fanns där. Det är så man alltid gör. För man hinner alltid eftersom man hör och ser om tåget kommer. Det finns ganska gott om utrymmet åt båda håller. Plus att det är en bom som går ner när tåget är nära. Men nu går allt väldigt väldigt fort. Jag, John och Leo tar oss upp på perongen med Tallis strax bakom oss. Jag hinner inte uppfatta vart Cecilia håller hus men ser att Alex och Isabel är inne i skogen och tar en annan väg eller något. Tallis beslutar sig av okänd anledning att inte följa med oss upp för stegen som vi tog utan han går ut på spåret. Vi förstår inte riktigt varför eller allvaret i det hela då vi bara tror att det är för honom att klättra upp eller be om hjälp om han vill komma upp. Eller gå tillbaka och ta stegen upp. Vi greppar inte hur pass jävla full han ändå är.

Då ser/hör vi det. Tåget. Det är väldigt mörkt och belysningen är av sämsta kvalité. Tåget kommer mot stationen och Jag, john och Leo börjar uppfatta vad som egentligen är på väg att hända. Fast allt går i ett jävla tempo. Nu går allt vidrigt fort. Tallis försöker häva sig upp och John erbjuder hjälp som han tackar nej till. Vi tror att han då ska krypa under, ja ni vet i det där uttrymmet under perongen man kan krypa in i i liknande situationer.. Eller alternativt lyckas häva sig upp själv. Men så blir inte fallet. Han står kvar på spåret och tåget rammar sönder hans 18åriga kropp. Han slits med och slås mot kanten upprepade gånger. Livet slås ur hans kropp. En dryg halvmeter framför våra chockade paniksprängda ögon.

Leo ringer 112. John går in i chock och jag springer fram till Tallis för att se hur det är med honom. Jag kommer fram till honom och frågar om han lever och hur han mår. Han lyckas få ur sig ett litet "hummhmm" och jag blir  glad och hoppfull eftersom jag inbildar mig att han då är okej men det visade sig att det lilla ljudet han fick ur sig bara var ett nervryck. Ett dödsropp. Ett sista gny. Där låg han, mitt framför mina ögon. Så sargad och trasig. Blodet rann ur munnen.

Leo kommer och gör mun mot mun metoden. Ambulans, polis och brandkår är där på 10 min. Ett otroligt pådrag med säkert 15-20 bilar. Men allt förgäves. För när dom kommer till platsen är han redan borta. Det visste dom vid första åsyn tror jag. Det visste vi med. Vi som såg det. Man överlever inte en sådan smäll. Lilla förväntansfulla Tallis som såg så mycket fram emot denna kväll hade bragts om livet vid redan 18 års ålder... Det finns inte.

Tjejerna skret non stop hysteriskt. Vi killar stod mest chockade och kunde inte riktigt förstå vad som faktiskt utspelat sig framför våra ögon. Leo var blodig över hela munnen och tröjan över mun mot mun metoden. Efter mycket om och men. Tårar, skrik, panik och kall höstnatt så tas vi in i en polisbil som tar oss till St Görans Psykakut.

Där får vi prata med en krisgrupp. Vi får det definitiva dödsbeskedet. Våra föräldrar anländer. Folk gråter tills tårarna tar slut. Då tar uppgivenheten vid. Att allt känns så hopplöst. Orättvist. Tragiskt. Overkligt. Vi åker från Akuten vid 3-snåret då vi alla blir körda hem till Isabel som bor i Södermälarstrand. Där på plats sitter några föräldrar med oss. Folk gör telefonsamtal. Folk försöker sova. Men denna natt var inte som någon annan natt. Denna natt blev inte som någon annan natt. Jag sov inte en sekund på hela natten.

Så fort jag stängde ögonen så såg jag allt i repris. Snabbgenomgång. Flashback. Hur han rammas mot kanten i en hysterisk hastighet. Hur hans liv slås ur honom med en sån brutal kraft att han framstår som en liten vante. Hur man går fram till honom efter och han ser så trasig och mosad ut. Det gick inte att få en blund. Jag kände mig illamående, äcklad och ledsen. Allt kändes som en film. Allt kändes som en dröm. Mardröm. Det kändes som att någonting inne i kroppen var väldigt fel. Det gjorde så ont.




Vi sittandes i någon kur, tagen av en äcklig paparazzijävel som var där på stört...suck..



Efter en sån här grej är det så många tankar som strömmar igenom huvudet. Så många "om" och "men" och "What if´s" men det går inte att tänka så. Man blir bara dum i huvudet. Vad som däremot står glasklart är att om han hade varit nykter så hade detta aldrig skett. Nu var han inte nykter. Nu var han fullast av oss alla.

Samtidigt kan man inte komma ifrån att tänka, hur själviskt det än låter, att.. Fan.. Det kunde lika gärna varit en av oss. Det kunde lika gärna varit Jag, Leo, John, Alex, Silia eller Isabel. Det är så hemskt att säga men det var som tur i oturen. Nu blir det mera utav en chock och skräck att man såg detta IRL. Men fortfarande så kände jag ju inte grabben. Jag lärde känna honom samma kväll. Tänk om det hade varit någon av dom andra.. Jag vet att det är hemskt att säga såhär men det är en tanke som blir så självklart.

Det får en också verkligen att se saker och ting med nya perspektiv. Man lever bara en gång - Ja. Lev varje dag som det vore den sista - Ja. Många sanna ordspråk blir det. Efter en sån här grej så regnar klychorna och ordspråken.

Nu ska jag snart åka med dom som var med denna kväll till olycksplatsen och lämna rosor, kransar och tända ljus. Vi ska göra det så fint. Sen blir det krismöte med psykfolk och även massa polisskit. Dom vill väl ha redogörelser för vad som verkligen hände exakt lite mer.  Eftersom att vi var, jag citerar Aftonbladet "för chockade för att vi ska kunna höra dem" igår kväll. Fan, jag måste fixa sömntabletter när vi åker till psyket idag. Jag har inte sovit en blund och mitt huvud och min mage mår så fruktansvärt dåligt.

Tidningarnas syn på det hela:

http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1108996.ab

http://www.city.se/Nyheter/1.900027/tonaring-pakord-av-tag-omkom

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=709607

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_537129.svd

Och den nyaste:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1113100.ab

Samtidigt måste jag bara avsluta med att nämna en grej. Jag måste bara det. Hur onödigt och dumt det ändå är att ta upp. När jag ligger och håller om Isabel och försöker sova runt 4-5 snåret i natt. När gråter fortfarande ekar i alla våra halsar. så får hon ett sms. Ett sms där det står "Snälla, sov inte med Nemo i natt. Jag tror inte du gör det heller". Gissa vem det var ifrån? Jo såklart. F. Är inte det typ det sjukaste ni hört? Folk jag pratar med tror inte sina öron. Hur han kan hålla fokus på DET av allting när han vet vad sin så kallade älskade har gått igenom? En sån här jävla one in a lifetime nightmare kväll så fokuserar han sin energi på att säga till Isabel att hon INTE ska sova brevid mig. Vad tror han? Att jag ska försöka sätta på henne eller? Nu när vi alla är i sån hemskt chock. Så jävla jävla själviskt, naivt och patetiskt. Äckligt. Nej lilla gubben. Tyvärr har man fokus på andra saker en sån här kväll. Vi tog hand om varann. Vi sov alla 6 i ett rum i tre sängar. För att vi ville, behövde och för att alla psykdoktorer hade gett oss råd att hålla ihop. Du kanske fattar när du själv är med om en sån här grej. Var inte så jävla självisk och dum i huvet. Trodde aldrig jag skulle säga detta men ärligt talat hade jag högre tankar om dig. Om du verkligen bryr dig om Isabel kanske du borde ta hennes hälsa och välmående i första hand och inte var så äckligt jävla självisk.







Sov gott lilla pojken. Det enda jag egentligen hoppas är att du verkligen inte hann tänka något. Att du inte hann känna någon som helst smärta. Att du aldrig insåg vad som hände.



Man känner sig så otroligt liten och betydelselös. You know? Det är som att man verkligen inser att man bara är en extremt liten pusselbit i unviersums enorma evighet. Man får sig verkligen en väckarklocka. Allt slår liksom så hårt i en fejs att man verkligen måste tänka till nu. Man måste verkligen börja ta hand om sina nära och kära. Vårda om dom som betyder något för en. Dom som man älskar. Ge dom kärlek, kramar och värme. Som vi pratade om idag - Det vi 6 har varit med om är något ganska unikt och det kommer troligtvis binda ihop oss till en väldigt speciell relation resten av livet. Man vill liksom inte vara ifrån varann en sekund. Jag pratade med fyra av oss på msn ikväll och man saknar varann så oerhört. Man ville bara vara nära varann. Man ville ha tryggheten. Jag känner mig otillräcklig, kall och vilsen utan er nära mig. Hur länge ska det vara så? Jag känner mig äcklad av mig själv. Jag känner en stor jobbig klump i magen som vill ut. Magvärk och huvudvärk också. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bättre. Vet bara att jag vill vara med er fem day and night. Behöver prata med dom enda som faktiskt kan förstå och sätta sig in på allvar. Livet är ett spel. Livet är ett riktigt jävla spel. Man vet ingenting. Allt är så ovist. Det är verkligen ett lotteri av sällan skådat slag. Och fan i helvette vad jag önskar att gårdagen inte ägde rum....






Rest In Peace Johan Tallbacka <3 Du lämnar ett stort tomrum efter dig.

Många tankar till er! Man blir ju helt stelld varje gång sånt her hender. Forsok att "fånga dagen" endå!

Bilden av hur Tallis prejades sönder av tåget kommer länge finnas i våra huvuden. Som du sa Nemo - "det finns inga andra jag hellre skulle vilja gå igenom detta med än er". Vi får hålla ihop och tänka på hur roligt vi hade i hans sista timmar i livet.

det vi alla som var med såg kommer vi aldrig att glömma. johan var en riktigt skön och glad kille som det nästan känns som man lärde känna på bara ett par timmar, det var lätt att ha kul med honom.
jag förstår det fortfarande inte.

Tror inte det är nån som fattat riktigt. detta kmr ta tid att smälta. har svårt att hitta orden så jag ska inte försöka heller. Hemskt och tragiskt.

Man har så mycket tankar och en del förnekelser kring det här. Tänkte så jävla mycket på de nära till honom och försöker sätta mig i deras sits, men det är näst intill omöjligt.

Det var så sjukt att han var den personen som man lärde känna snabbast. Jag mådde så jävla bra när jag var i hans närhet igår på förkröket. Att det här händer är för jäkla orättvist..

Jag har aldrig i mitt liv varit med om något så hemskt och orättvist. Det gör att jag och säkerligen vi alla mår så jävla dåligt både fysiskt och psykiskt.

Det är viktigt att vi alla drabbade tar hand om varandra och pratar om det här. Det kommer komma mycket hat och vissa kommer antagligen peka ut syndabockar. Det vi kan göra är att inte ta åt oss och bli sura i så fall, utan förstå allas perspektiv och situationer.

Vila i frid, Johan.

Precis som Alex precis sa på msn. Kan bara instämma. Dom på psykhuset var ruskigt jävla kassa. Mamma sa det också. Dom sa att Johan var 20 år, HALLÅ!? Han var 18 år!? Det kändes som att dom inte var pålästa för 5 jävla öre eller att dom ens inte brydde sig över huvud taget. Det kändes som att dom inte la ner själen i fallet det minsta och bara körde sitt jobb på ren rutin med alla frågor och svar. På tal om svar, jag tycker inte dom hade ett enda bra svar. Som när en förälder till oss frågade vad dom kunde göra för att ta hand om oss, deras barn. Och dom svarar "Ja du, Det är ju olika för varje individ"... NÄHE?! Jävla idioter. Läs på och gör ert jobb korrekt i fortsättningen. Blir så jävla förbannad. Och ledsen. Igen. Ännu mer.

Nemo. Vilket jävla liv du lever. Det är remarkable. När kommer boken?

för att TYP citera en av de på psykmottagningen efter en fråga vilka faser och sådant man kan förvänta sig och vad som kommer hända med barnen ur ett psykologiskt perspektiv?

"- Ja.. öhmm.. alltså, det är ju olika för varje individ. men jag tror att det kan hända att dom kommer bli ledsna. Kanske nu, kanske imorgon eller kanske om ett år!"

WOW REALLY? jag blir så jävla irriterad.
Det är därför det är SÅ JÄVLA BRA att vi sex var med om det här. Då kan vi prata med varandra, FÖRSTÅ varandra.

Kan inte sluta gråta av ditt inlägg. 18 år! Det är ingen ålder. Be Strong u guys! kram

Hej Kära Läsare.

Aftonbladet vill posta delar av detta inlägg i morgondagens tidning och kommer göra det. Det känns riktigt bra då det är viktigt att alla Johans vänner och släktingar får reda på lite mer exakt vad som hände och inte bara blaskornas förvrängda versioner. Läs på Aftonbladet.se Eller läs tidningen i morgon.

tung version den där nerkortade.. fick upp allting i repris och brast i gråt. igen.

jag älskar fan er alla, nemo, john, leo, cilia, isabel! vi är både offer och stöd för varandra.

Can´t wait tills i morgon! Ska bli sjukt intressant att se din text i aftonbladet. Ditt skribentgenombrott månne?

mållös! fuckit! :/

håller med "Fans" fullt och ständigt.

Fy fan för dig. Hur kan du skriva som du har gjort på din blogg? Tänker du inte alls på hans familj?

Det är så hemskt att läsa. Helt sjukt att det ens får hända! Det händer minst två gånger om året här hemma.. Förstår inte när någon kommer göra nåt åt det.

Hoppas du och dina vänner mår bättre snart, det gör man med tiden om inte annat.

Det finns väl en anledning till att det är förbjudet att vistas på spåren?

Och finns det inga lagliga övergångar, ja då får man väl ta sig en omväg så att man kan gå över spåren på ett säkert sätt.

Och på tal om varnigstext...
Finns det inte en skylt där det står
"spårområdet får inte beträdas"

Det är lätt att vara efterklok...

Det är tur att ni var flera så att ni kan ta hand om varandra i detta tragiska ni gått/går igenom.
Jobbar själv inom sjukvården , så det du har skrivet är ju ett bra sätt att bearbeta allt som ni såg.
Take care!

C. Det är nog precis hans familj som han tänker på. Som han skrev där över. Familjen och vännerna förtjänar att få veta lite mer exakt vad som har hänt istället för alla konstiga förvrängda versioner som tidningarna ger ut. Jag, som förälder hade iaf uppskattat en sån här grej.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1113100.ab

Varför stannade inte tåget? Ni skulle ju med. Kan inte sluta undra.

Mamma.
Ja det som har hänt är att de har vistas på spårområdet och det får man inte göra.
Vi får hoppas att detta kompisgäng och deras vänner inte springer på spåren flera gånger.

Micke, du har säkert aldrig gjort nåt olagligt, du är väl lagens ängel så som du predikar. herregud.. håll bara käften will u?

Riktigt tragiskt.
Men ungefär vad Micke har skrivit. Tyvärr.

jag gillar inte den förvrängda versionen tidningarna verka fått många att tro på..
Det var ju ingen som sprang och härjade på spåret.

Varför stannade inte tåget där det skulle? då skulle inget hänt.

pallar inte dra mer "om.." längre nu iofs.. som sagt, lätt att vara efterklok

usch vad hemskt.. läste precis aftonbladet...

Det är helt ofattbart.. Johan var en person som alltid funnits runt omkring mig. Jag var ingen nära vän, knappt heller bekant.. Men Härnösand är en så liten stad. Han var lika gammal som mig, vi gick på samma gymnasium, reste på konfirmationsresa tillsammans osv..

Det går verkligen inte att förstå att en sådan som han bara kan försvinna! Det finns inte..
Blev så chockad när jag fick höra, ville inte tro att det var sant. Börjar gråta så fort jag tänker på det.

Det är lätt att vara efterklok, men vi vet alla att man kan göra dumma saker ibland, speciellt när man har druckit. Att det ska leda till
något så fruktansvärt som detta, är något man aldrig tror.. Men vi är inte odödliga.

Mina tankar går till hans närmsta vänner och familj

Skriver du till den drabbade pojkens familj? Hur kan du då skriva att det var turen i oturen det som hände?! Okej om du tänker det, men skriva det till familjen, fattar inte!

Jag förstår mig inte på alla som praktiskt taget skriver här att Johan fick skylla sig själv som var på spåret. Ingen skriver det rent ut men vissa ger hintar och pikar. Och någon har skrivit "fy fan för nemo som skriver om detta i sin blogg". Jag säger, fy fan för er som har mage att skriva något sådant i en sån här stund, när nemo mår som dåligast. Han behöver inte detta, han behöver inte er med era negativa kommentarer. Han behöver stöttning och kärlek och få veta att detta var inte hans fel. Det är väl en sak om ni verkligen tycker det men ni kan ju hålla det för er själva isf. Men nu har en 18-årig kille dött, en älskad familjemedlem och en säkert underbar kompis. Och detta är tragiskt och sorgligt och det gör ont i hjärtan. Det är bara att inse fakta nu, det som har hänt har hänt och det går inte att spola tillbaka tiden, hur mycket man än vill det. Det är lätt för mig att skriva det här, jag som inte kände honom. Men alla vet att det är sant. Och jag tycker det är bra att Nemo skriver av sig. Johans familj och vänner kan ta del av nemos version och kanske få en klarare bild av vad som hände. Samt att Nemo verkar må bättre av att skriva och det är det som är huvudsaken tycker jag. För de som var med mår ju dåligt nu och måste få hjälp.
Och för övrigt, ett tåg har lång start- och stopsträcka, mycket längre än tex en bil. Tåget kan omöjligtvis ha hunnit stanna, även om lokföraren sett Johan flera meter innan. Lokföraren kan inte ha gjort något för att förhindra detta. Sorgligt men sant.
Sov gott Johan!

http://www.youtube.com/watch?v=LOj2owkg7S0

H!
Klart han inte skriver till familjen, som han sa i början så skriver han sin version av det som hände: förloppet, tankar, reflektioner m.m. Dem anhöriga väljer om dem vill läsa detta och får här en mkt bättre redogörelse om vad som egentligen hände, till skillnad mot det som tidningarna skriver.

Tänk lite innan du skriver, såklart att man är lättad att det inte va en av ens egna bästa vänner som gick bort istället, det är självklart. Men det betyder ju inte att man inte är förkrossad, chockad, ledsen osv över det som hände. Jag hoppas och tror faktiskt att johans anhöriga förstår detta också.

Jag tkr att alla som inte var inblandade i det som hände ska tänka sig för en extra gång innan de kommer med sina uttalanden. Det är omöjligt att sätta sig in i situationen för en utomstående. Alla försöker göra sitt bästa för att klara av det som har hänt, det hjälper inte någon att komma med negativa anmärkningar.

Jen.

Håller med dig på stora delar av det du skrev och är tacksam för ditt stöd, på vissa ställen är du dock helt ute o cyklar.

Jag vet inte hur mkt jag ska skriva här, med tanke på att det troligen blir en polisutredning. Men jag är säker på att varken nemo eller nån annan av oss tar på sig själv någon skuld för det som har hänt. Det var en tragisk olyckshändelse som inte borde ha inträffat. Tåget skulle inte ha kommit i full fart, det skulle inte ens ha kommit fram till den delen av perrongen där vi stod.

Men hoppas iaf att folk tar åt sig av dina råd att sluta smutskasta och försöka stötta istället.

Återigen måste jag säga till alla att det är hur vanligt som helst att man väljer syndabockar och försöker ge skuld egentligen vem som helst.

Försök förstå det här och ta alla skulder med en liten nypa salt. Sätt er i situationen

Tips till er som vill kommentera, som inte egentligen är inblandade. Sätt fram en osynlig stol. Säg det ni tänkte kommentera och det ni tycker, och sen sätter ni er i den osynliga stolen och låtsas att ni är en av oss drabbade. Hur skulle du reagera om du fick höra den kommentaren och var drabbad?

Tycker du sen att kommentaren verkar ok att skriva/säga, så har du iaf tänkt till lite innan du framför kommentaren..

fruktansvärt.. vila i frid, johan. alla mina tankar går till familjen tallbacka och johans vänner. sånt här ska inte behöva hända!! 18 och livet framför sig..

Det är så jävla orättvist. Man fattar det inte..
Fint att ni la blommor och tände ljus på platsen. Hemma i Härnösand har många gjort samma utanför vår skola..

Leo.
Först o främst vill jag säga tack för att du kontrade med ett svar.
För det andra så ska nemo och du och de andra inte ta på er någon skuld för det som hände för det var verkligen inte erat fel. Som sagt, hänt är hänt... Men det är lätt att ta på sig skuld i såna här lägen, även om man inte borde. Jag vet att jag hade gjort det om jag var i er situatuion.
Kom tåget i full fart? Eller det kanske bara verkade som det eftersom det var mörkt osv... Jag var inte där så jag vet inte men endå. Och om tåget inte skulle ha åkt så långt fram, ifrågasett det då! Asså om det var ovanligt långt fram tåget körde. Prata med någon inom sl eller whatever, om ni orkar förståss. Det kanske inte är den främsta prioriteringen just nu.
Om ni behöver prata med någon så finns det kuratorer, ungdomsmottagningar, BRIS osv. Ni kanske kan ha ett möte, ni 6 och en eller flera kuratorer tillsammans? Om ni ville prata tillsammans om det som hänt. Bara ett förslag :)

Ni alla har mitt stöd. Sköt om er och "lev dagen som om den vore den sista, man vet aldrig när det är det..."

Ville bara säga att det jag skrev, var ingen pik. Verkligen inte. Självklart var det ingens fel!

Jag tänkte bara på hur lätt något sånt här kan hända. Och att man omöjligt kan se in i framtiden.

Saker kan gå väldigt fort.
Och det går inte att spola tillbaka tiden, hur mycket man än vill..

Vila i frid Johan

Detta är fruktansvärt tragiskt. En fin liten ängel har bragds om sitt liv..
Familjen och vännerna har förlorat en fin kille som rycktes bort alldeles för tidigt.

Ni som var tillsammans med Johan när detta hände gör helt rätt i som håller ihop nu. Och som Du skrev - Detta kommer att vara en länk er emellan i resten av era liv. Försök att göra det bästa av det hela, för det kommer att bli bra..

Minnena kommer att "dämpas" och ni kommer att kunna få sova på natten utan att vakna upp pga mardrömmar. Men det kommer att ta tid!
Och låt det ta den tid det tar.

Fint att du skrev om detta i din blogg för många av Johans vänner vill veta och funderar ju över hur allt gick till den kvällen...
Vill man inte veta då läser man inte! Precis som med allt annat.
Mina tankar går till Johans familj och vänner.

Just nu är det en minnesstund för Johan där alla hans vänner här hemma sitter samlade.

Låt nu denna blogg inte bli en massa smutskastning, respektera det som skrivits och bevara minnet av en fin ung kille som ej längre finns hos oss...

Den lilla staden Härnösand sörjer Johan Tallbaka. Minnesstund hölls på härnösand gymn. och alla pratar om den tragiska olyckan. Att detta hände just Johan är helt ofattbart. Varför? Den glada och duktiga killen som älskade sitt liv, återigen, varför? Vi skänker en tanke till familj och anhöriga.
Många tårar faller i Härnösand.
R.I.P Johan Tallbacka

Får jag bara fråga, absolut inget som behöver svaras på, men vad heter alexander i efternamn?
Om det känns jobbigt, så svara ej, men jag är en aning orolig..
tack
vila i frid johan tallbaka, du saknas i härnösand.

Det är så sjukt overkligt, och så otrolit hemskt.
saknaden är stor! Och det är så jävla orättvist. Att detta skulle hända honom.
Han hade så stora förväntningar av livet.
Och han fick alltför lite tid.
Din text om vad som hände är verkligen hemsk.
Kan inte ens försöka förstå hur det måste kännas.
Tårarna bara rinner, och det känns mer verkligt när du berättar.

Vila i frid Johan Talbacka!

Jag kan bara instämma med "Mamma till en av tallis vänner". Detta ska verkligen inte vara någon plats för smutskastning. Ska det vara något så ska det vara en plats för folk att få veta den riktiga sanningen och sörja och skriva ned sina bästa minnen och tankar om Tallis.

Vill bara nämna till alla nära till honom i Härnösand.

Jag är en kille som egentligen har svårt att lära känna nya människor.

Med Johan kunde jag vara så grymt öppen direkt. Jag kunde relatera till allt han sa och jag mådde så jävla bra i hans närhet. Han var underbar och jag ville så jävla gärna att kvällen skulle fortsätta me honom så jag kunde lära känna honom mer.

Han var helt gudomlig och alla vet att gudomligheten varar för evigt, så han kommer att vara för evigt.

- Alexander Fagerstrand

Overkligt! Svårt att fatta att det hände just honom, det här skrev han i ett diarium på en sida 2 dagar innan allt hände, det går inte att förstå...

"Först kändis fest i helgen och så får man träffa Belle och Cecilia ;D och som inte det vore nog så åker man till Genéve och ska få träffa den svenska ambassadören där nere! Mitt liv kunde inte ha varit bättre!=D"

R.I.P Johan, du är saknad nu och föralltid!

Kunde inte undgå att läsa en blogg som oxå skrev om detta:

http://ljuvligtunderbart.blogg.se/

Och en kommentar som postades där:

Postat av: pelle
Man bestämmer själv att sådant ska hända när man väljer att springa på spåret.

Jag utgår ifrån att de som har sprungit på spåren blir straffade för detta

2007-okt-28 @ 12:01

Ta reda på indentitet. Spåra. Mörda. Säger jag. Jävla offer. RIP

mina tankar ligger hos johan's familj & närmsta vänner. Jag fattar fortfarande inte hur det här kunde hända. Denna underbara kille, så full av liv o som just fyllt arton. Livet är så jävla orättvist.
R.I.P

Tack för att du skriver detta.. som de som skrivit ovanför jag och nog många andra har funderat på hur det gick till varför han inte hann upp. För mig betyder det här mycket att få vet händelsebeloppet. Nu slipper jag fundera nu vet jag. Tack! Johan va en sån glad och trevlig kille, han komma saknas av MÅNGA!! R.I.P

jag tänkte skriva en rad här men är helt mållös, jag saknar ord och kan inte beskriva hur jag känner.
Jag tänker på er som var där, på johans familj, på mina egna vänner och framförallt på Johan. Studenten kommer inte att vara den samma nu. Jag hoppas att han är på ett bättre ställe nu där han får ha på sig sin fina kostym och kan vara lycklig.

Alla dessa år Johan..det är ett stort tomrum i mitt och mina(våra) vänners liv.

Tack för den underbara Nemo som skriver om detta, jag är tacksam att vi som inte var där men ändå är drabbad har fått veta vad som hänt. Det betyder mycket även fast man egentligen inte vill veta.
R.I.P darling

bra skrivet, verkligen skönt att få veta vad som hände, men det orsakar många tårar, och fler lär det bli, tallis varförvarförvarför?

johan, du vackra pojke, du kommer saknas och fattas oss alla. tycker inte det finns någonting i nemos fruktansvärda berättelse som skulle vara kränkande på något sett. det är dina upplevelser, som ska bearbetas av dig. bra att ni hittat stöd i varandra och tror det är det bästa stöd ni kan få. tänker på de närmaste och det personliga helvete de måste befinna sig i. mina tankar är hos dem hela tiden. för dem har helvetet bara börjat. ta hand om varandra och era närmaste.

har sett johan växa upp till den fina och omtänksamma människa han var. nu finns han inte hos oss mer. men någonstans är vi alltid tillsammans... vila i frid du vackra människa

Ang tidningarnas version
Hur skiljer den sig från eran version av det som hände?

Har sanningen förvanskats och har saker överdrivits?

Och jag beklagar att de nära och anhöriga till de drabbade ska uppleva detta.

Jag finner inga ord... =(

Ja, Johan var minst sagt en fin kille, alltid glad och trevlig. Härnösand kommer aldrig bli sig likt efter detta. Overkligt. Orättvist. Sorgset. VARFÖRVARFÖRVARFÖR??

Du är saknad!!!

Jag kännde aldrig johan.
Bara haft nöjet att arbeta på samma plats som honom.
Aldrig pratat med johan, men fäller en stor tår för hans familj och nära.

"They say the good die young,
Thats why I think that you should have fun (when your young)
Cos time won't wait for no one (uh huh)
When god calls, you gotta go home (go home)

They say the good die young, (die young)
Thats why I know that we go' have fun,
In this life cos you only get one
When God calls for me, don't cry till I just went home"
Från D12 good die young

Det är alltid overkligt när en ung människa tas från världen allt för tidigt. Det gör så otroligt ont vare sig man känner personen eller ej.
Det gör otroligt ont att se ett ljus slockna!
Ni 6 som var med om olyckan,
ni är fantastiskt starka! Jag är otroligt imponerad över erat sätt att hantera det fruktansvärda som ni har varit med om!
Håll ihop!
Johan, Vila I Frid!

Hej

Jätte bra att du skrivit tycker jag. Jag och en kompis till Tallis var på olycksplatsen idag. Vi stod och funderade länge över hur det kunnat gå till, men nu vet vi. Tack. Och ni hade verkligen gjort fint med alla blommor och kort..

Att Johan har lämnat Härnösand och jorden är inte begripligt. Han var den killen som alltid verkade så glad, och så nöjd med livet. Och det var han..
Jag tänker på dig Johan, och jag tänker på din familj, din mamma, din pappa och din syster. Vilket helvete de måste ha, att förlora en så otroligt fin pojke, alldeles för tidigt. 18 år är ingen ålder.
Tack till Nemo som skriver detta, det en lättnad att veta vad som verkligen hände med Johan. Det är så fruktansvrt tragiskt, jag finner knappt några ord. Jag önskar att man kunde vrida tillbaka tiden.. Vila i frid Johan Tallbaka, jag älskar dig min vän

Jag har tidigare undvikit att läsa Nemos blogg men nu finns ju inget val. Har lite dubbla känslor inför detta snabba medium, allt går så fort. Eftertänksamhet och stillhet är också viktigt. Att stanna upp även i det smärtsamma, kanske outhärdliga. Men var sak har sin tid. Jag är förundrad över Aftonbladets stora intresse för denna sorgliga olycka.Jag hoppas att Nemos deltagande där varit till gagn för människor. Han valde att säga ja till journalisten fastän jag varnade honom. Jag tänker väldigt mycket på Johans föräldrar. Och på de sex ungdomar som var med om denna obegripliga, smärtsamma händelse. Min unge och hans kompisar. Jag tänker också på att jag hatar alkohol. Vår mysiga nationaldrog som ingen får ifrågasätta. Som skördar så många liv och orsakar så mycket lidande. Men som envist ska ses som något livsförhöjande och festligt. Hur länge ska vi hylla den?
All kärlek till Johans nära.

varför johan? varför varför varför? saknar dig redan så otroligt mycket! mänger med tårar rinner mer för kinderna. vi alla skänker en tanke till himelens mest lysnade stjärna- Johan Tallbaka.
Vi tänker på dig och din familj. Hela härnösand sörjer. Vila i frid älskade Johan!

Härnösand är en liten stad där alla vet vem man är, alla känner alla eller känner någon som i sin tur känner. Jag kände personligen inte Johan så väl, men precis som med många andra har vi någon gång varit i kontakt. Han var en kille man la märke till vare sig man ville eller inte, på skolan, på stan, ute.. men aldrig mer. Och det känns så sjukt jävla overkligt. Härnösand är verkligen i sorg!

sov gott Johan Tallbacka.

R.I.P JOHAN TALLBACKA VI SAKNAR DEEEEEEEEEJ!!

Aldrig mer..
Känns overkligt att säga.

"Ville bara säga godnatt igen.
Sov gott! Pusspuss!"
Tack för att du var underbar!
vila i frid.

STOR KRAM till dig. sånt får bara inte hända, men som händer ändå... så tragiskt.

Johan!
Din familj får aldrig mer se dig, hålla om dig...

Fy fan vilken tragisk olyckshändelse!
Vilken hemsk upplevelse för Er som var med och fick bevittna denna tragiska händelse.
Härnösand är i sorg för vi har tappat en underbart fin kille som alltid hade ett leende på sina läppar och som alltid var trevlig och sprallig!

Johan!
Jag vet att du sitter där du är nu och tittar ner på oss och jag vet att du inte vill att vi ska gräva ner oss i sorg!
För så fungerade Du!

jag som kommer från samma lilla stad som johan och som jobbade för hans föräldrar, så tycker jag personligen att det kändes bra att få läsa det här, och inte bara höra ryktena och skvallret som går. Han slapp förmodligen lida, och jag hoppas att ni 6 tar hand om varandra och att hans föräldrar samt syster orkar ta sig igenom detta helvete.

R.I.P

sorgligt, tragiskt... verkligen...! har länkat din adress på min bloggsida...(hoppas det är ok) tycker att du skrev bra och man förstår bättre vad som hände... inte bara via tidningarna... kram!

Nemo. Jag har vait med om samma sak. i stort sett. Var på efterfest med en kille som jag lärt känna samma kväll. Och den ena saker efter den andra slutar med att han tar sitt liv den kvällen. I samma hus som jag och 5 andra också befinner oss i. Samtidigt.
Så jag vet vad du känner och inte känner. Och det är okej...

RIP JOHAN!

Krya på dig Nemo, tiden läker inte alla sår det
vet jag, den döljer bara dem... men var stark nu allt som händer har sin mening hur fult det än låter

Några ord från en främling, kanske inte känns men jag ville bara säga att jag beundrar din styrka.

Våra "Varför?" når aldrig skyn, vi får aldrig svar på frågor och trotts att vi önskar så kan vi aldrig få tillbaka det vi en gång förlorat. Tron om att det skulle finnas en gud, känns som ett osmakligt skämt likaså tron om av att det någonsin kommer bli bra igen... Trotts att dagarna känns som år, jorden under fötterna har rasat och tårarna kräver mer syre än vi hinner andas, så är du fruktansvärt stark som klarar av det.

Du är beundransvärd.Stanna tillsammans och håll alla fina minnen av honom levande. Ta hand om dig, gråt, minns och prata.
kramar //emelie

En kille alla nog vet vem det är, har pratat och träffat han några gånger.. Väldigt glad och trevlig var han. Tycker det är fruktansvärt det som har hänt.
En stor kram till Johans familj.

RIP

Det är så jävla tråkigt att livet kan vara så ibland, det sägs ju att allt har en mening men när det gäller sånt här så äre väldigt sjukt jävla svårt att se någon meningen. sinnessjukt.

vila i frid.

Så jävla sjukt att något sånthär ens får hända. Jag förlorade en vän för ganska exakt en månad sen och det är nog bland det värsta man kan göra...lider verkligen med er som kände honom!

Vila i frid, Johan! :(
Det är sorgligt.
Han var min brorsan PJs bästa kompis..
Men nu får han vila i frid..
:S

Sænder varma kramar till dig, vænner & anhøriga.
--'--,-@
Vila i frid, Tallis.

Vila i frid, Johan! :( (F)
Så sjukr att något sånt här ens får hända. Varför? Jag lider med er som känner Johan.

Vila i frid.

Usch hemskt satan, beröde otroligt även att jag inte känner någon av er.. Vila i frid.. ),= ..

Jag kan inte ens förstå att somliga orkar gå in på en sån här blogg för att kritisera och ifrågasätta, som tex Micke. Vad är meningen med detta? Varför inte bara låta det vara? Vem gynnar det att kritisera i det här läget?

Jag kände inte Johan. Jag var inte där. Jag är bara syster till Nemo. Ändå kan jag inte hindra tårarna som rinner ned för mina kinder när jag läser allting ni skrivit här.
På något sätt känns det ändå så nära, när min lilla lillebror tvingades uppleva detta på så nära håll. Tänker på detta oavbrutet.
Tänker på Johans familj och vänner, på min bror, hans kompisar, och självklart på Johan.
Helt uppenbart var han en person som berörde folk.
Det finns egentligen ingenting att säga i det här läget som kan göra situationen annorlunda för de som har det svårt. Ingenting hjälper.

Men mina tankar går om igen tillbaks till det citat någon skrivit in där Johan konstaterade att hans liv inte kunde vara bättre.
Det är kanske viktigt för alla att tänka på, att även om Johan inte fick slutföra det han såg fram emot så mycket, så slets han åtminstone ifrån oss när han mådde som allra bäst.
Han var lycklig in i det sista, och det tror jag betyder mycket. Det är kanske en klen tröst, men han klev av sitt jordeliv med flaggan i topp.

Ni är så fina, allihop. Håll ihop. Kramas. Prata. Skriv.
Kram.

Vill bara tillägga en liten notis, angående värdelösa krisgrupper.
Jag har vid några tillfällen i livet hamnat i liknande krisgrupper. Har även efter en händelse blivit ihoptussad med diverse mentorer.
Men jag måste säga, att i min mening har inte detta givit någonting. Jag förstår inte vad de sysslar med, ärligt talat.
Det är som att prata med en vägg, som om de aldrig i hela sitt liv haft några problem, och inte vet ett skit om vad de pratar om.

Det jag vill säga till er alla, i rent psykologiskt syfte, är:

Det är OK att känna ilska. Gentemot utomstående, er själva, mot mig t.ex. eller vem som helst. Mot folks som man tycker inte förstår. Många känslor kommer flöda och ilska är en självklar sådan. Det måste folk acceptera. Så är det ju.

Vad kanske mer viktigt är:
Det är OK att känna glädje. Så småningom kommer en dag passera då ni känner för att skratta. Minnena av olyckan kommer inte längre ligga i främsta rummet. Då är det lätt att skämmas. Det är lätt att känna skuld för att man kanske är glad eller inte sörjer så mycket som man tycker att man borde.
Men det är ingenting fel. Det är ingenting som säger att man inte sörjer eller bearbetar bara för att man är glad.
Jag vet att jag själv haft dåligt samvete över att känna lycka efter svåra händelser. Men sådana känslor måste få komma. Det betyder inte att man glömt. Det viktiga är att tänka på vad man själv önskat om man vore i Johans situation. Inte skulle man väl vilja att alla ens vänner skulle sluta känna glädje för resten av livet?

Nej, så skäms inte när lyckokänslor kommer till er i framtiden. I dagens läge kanske detta bara är pladder, men det är åtminstone någonting som jag själv hade behövt höra de gånger jag hindrat mig själv från att skratta pga skuldkänslor gentemot det som hänt.

För mycket prat.
Kort sagt: Låt ALLA känslor komma, det är nog enda sättet att hantera sånt här.

Det är verkligen hemskt, så tragiskt, sånt här ska inte få hända! En klasskompis till mig dog dagen efter studenten, vid en järnvägsstation. Jag såg inte då det hände, men då jag fick telefonsamtalet om vad som hänt, helt oftattbart och tårarna bara rann. Ingen ska behöva se någon dö, ta hand om varandra ni kompisarna som blev vittnen till denna hemska olycka, stötta varandra! och till er alla människor, var försiktig, tåg är otroligt farligt. Vila i frid.

så enormt tragiskt, känner inte johan personligen. Men ändå så blir jag enormt ledsen, får mig & tänka på att ta vara på tiden med mina älskade nära & kära.
Jag bor själv i härnösand, jag känner dom som kände Johan, jag märker i min omgivning hur omtyckt han var/är och att alla just nu, här i Härnta, ger Johan, och hans nära & kära en varm tanke. kram & sköt om er

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det som har hänt är verkligen Fruktansvärt, overkligt! Det går inte att få in i hjärnan. man tror liksom att det är en marddröm, att man snart ska vakna upp och allt är som förut. -men det är ingen marddröm, det är verklighet. Jag stog dig inte särskilt nära men staden är liten och du var en såndär person som man inte kunde tycka illa om. Jag pratade med dig senast förra helgen och nu helt plötsligt, är du död. 18 år gammal med ett helt liv framför dig, och så dör du. Det är sån fruktansvärd tragedi och det är framför allt så hemst onödigt!

Jag tänker på dina närmsta kompisar och framför allt din familj, lider verkligen med dem! Sånt här ska bara inte hända, den johan som jag kände var fruktansvärt snäll och ville att alla skulle vara glada och nöjda, jag såg under de åren jag träffade och var i samma umgängeskrets som dig aldrig någonting elakt i dig. Du var en sån där genomgod människa, kanske alldeles för snäll för den här världen, gud kanske insåg att han gjort ett stort misstag då han släppte ned en av sina änglar till jorden? Du hör kanske hemma i ett större sammanhang än här på jorden, ditt uppdrag kanske tillhörde något viktigare? Det finns inga svar, bara fullt med frågor och gråt. Hela staden sörjer och visst har vi något att sörja för!

Det känns konstigt att en person man för bara en vecka sedan satt och pratade med inte längre existerar. Att det aldrig mer kommer att komma några ord ur din mun, dina ben kommer aldrig mer röra sig och din hjärna kommer aldrig mer att tänka.

Det är en stor sorg att du försvann, och det här är verkligen inte rätt tillfälle att börja prata om ödet och att "det var meningen" för man vill inte att det ska vara så, man säger "tänk om han stannat hemma" "tänk om han inte genat" "tänk om de hade gått fem minuter senare, eller en minut senare?" Dock bör alla vara tacksamma för den tiden du gett oss, 18 år på denna jord var inte för inget. Med tanke på alla dagboksinlägg folk skrivit om dig, minnesstunder som hållits, folk är engagerade, och det är utav en andeldning. På grund utav hur du var under den tiden du hade, hade du inte varit den genomsnälla personen som du faktiskt var så skulle inte du haft så mycket tankar riktade till dig nu.

Det känns hemskt att säga att det var ödet, att din stund var kommen och att även om du inte hade varit vid det där spåret just vid den där tidpunkten så hade du dött utav någon annan orsak, att ens livstid skulle vara förutsatt från den dagen man sätter sin fot på jorden. Det känns grymt att tänka så, man vill tänka att allt var en olyckshändelse. Men, om det nu skulle vara så att det är ödet, att Johans tid var kommen, så ska vi vara tacksamma för den tid vi fick och att vi faktiskt fick chansen att lära känna honom. För det är inte förän såna här saker händer som man verkligen börjar inse att livet inte är en lek. Du kan leva ena stunden och vara död andra. Därför är det så viktigt att ta vara på det man har, vara rädd om sin familj och sina vänner och berätta för dem hur mycket de faktiskt betyder!
Och med tanke på hur uttåtriktad och sprallig johan var här på jorden, så tror jag han har det bra där han är nu! Han saknar säkert sina vänner och sin familj, men vi kommer ju alla till slut mötas på andra sidan. Nu står johan där och väntar på alla sina vänner, så att han kan få parta loss riktigt ordentligt bara som han kunde!

Även fast hans liv blev kort och tog slut så snabbt så är jag glad att han hann uppleva så pass mycket endå. Han var ute och reste mycket, hanfestade och tog vara på livets stunder, han verkligen sög in varje ögonblick och festade varje helg som om den kunde vara den sista! Jag är glad att jag fick chansen att umgås och träffa johan även fast han inte var en person som jag umgicks med ofta, men som sagt.. stan är liten och här vet istort sätt alla vem allaär.

Även efter att ha skrivit allt det här så känns det fortfarande overkligt, det går inte att förstå! Jag får verkligen inte in det i mitt huvud!

JOHAN, VI SES I PÅ ANDRA SIDAN. du tillhör numer än av guds vackraste änglar och jag vet att du kommer titta ner påoss andra och säkert sitta där uppe med en grogg i handen och vänta tills resten av oss kommer upp! RIP JOHAN.

Som fd anställd på Saltsjöbanan kan jag ju berätta lite om platsen.
Det finns alltså ingen gångväg från den plats där gänget kom ifrån.
Bara tomter och skog. Detta är inget som järnvägen skall lastas för om någon nu skulle få för sig det.

Sen att tåget inte stannade beror helt enkelt på det faktum att det i Östervik är "p" i tidtabellen. Det betyder att tåget endast stannar om det finns av en påstigande. Men om ni befann er längst bort på den böjda plattformen så syntes ni inte och föraren drog troligen på igen för att köra vidare.
När han sen såg vad som höll på ske så var det redan försent. Och den scenen spelades troligen upp för hans inre ett antal gånger under natten...

Mina tankar går till er som drabbades av denna tragiska olycka (vilket alltså innebär ni som var där, era anhöriga samt tågföraren)

~ En gammal själ ~

Det var en gång en gammal, gammal själ som hade levt många, många människoliv på jorden
och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också.
Ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av
den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.
För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan
det senaste männsikolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade
redan gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde
varsin männsika med iver, förundran och tankar av alla de slag.

-Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar.
Jag vill dit och ge dem den. -Men din tid till sammansmältningen är så kort,
varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid,
ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
-Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå.
Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
-Så låt det bli som du vill, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste
unge som strödde glädje över dem från den dag han föddes,
den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar
träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten.
-Men har du inte väldigt kort tid kvar?
viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken.
-Tiden är kort, men glädjen är stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne,
en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens.
Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.

Men gossebarnet växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar.
Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin
sista tid precis som den hade önskat. Men tiden var kort, även med människors mått var den kort,
och stunden kom då sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att
utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.
För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg var oerhörd,
just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje
och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.

Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid
i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora
glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom
glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.

en ängel kom och vände om du hade mer kvar att göra johan. Många varma tankar till johans mamma pappa och syster

Aldrig har jag blivit så berörd som jag blivit nu. Jag vet vem Johan var (gick på samma skola som han innan stundenten -07), men det chockar även mig .. Det går heller inte riktigt att inte bli tårögd när man läser det du skrivit. Han hade verkligen hela livet framför sig. Det är ju vid den här åldern det "riktiga" livet börjar. Fruktansvärt att han aldrig fick vara med om det... :( R.I.P Johan, du var älskad av många, vad jag kan se i min omgivning!

Jag ville bara tacka dig som skrev dethär så att jag fick veta vad som verkligen hände med min vän.. Jag saknar han så att mitt hjärta värker!

Hej

Tänkte bara, någon som vet om det komma vara någon minnesgudstjänst i domkyrkan ? Detta är så tragiskt att jag som bara vara bekant med Johan är förstörd.. Tänker så mycket på hans familj och nära vänner. Johan du är så saknad, hela Härnösand har sörjt

Fruktansvärt hemskt det här! Ofattbart att Johan inte längre finns i detta livet.. Hela Härnösand sörjer.. Johan var min granne, han bodde på andra våningen och jag på fjärde våningen. Kände inte honom egentligen men min bild av honom var alltid att han verkade vara en himla go´kille, alltid glad, söt och trevlig - sa alltid hej och log på hans fina sätt när vi sågs i trapphuset, på stan eller nån annanstans. Tänker på hans familj, kära & nära och vänner som förlorat en fin kille! Nemo, många uppskattar det du skrivit och ta inte åt dig kritiken! Väldigt bra att du och dina vänner, som var med om olyckan, tar hand om varandra nu! Var rädda om varandra!

Känns så overkligt, han var omtyckt av så många! Vila i frid Johan (F)

Hej

Tragiskt, fruktansväer... Har skrivit det förr.. Tack för att du har berättat så dom som vill kan gå in och läsa vad som egentligen hände. Men hur mår ni nu? Ni som var med då det hände? Tänker på er och på johans nära och kära. För mig var han den lilla glada killen med ett otroligt fint leende.. Jag var bekant med han, men har ändå berörsotroligt mycket. All min tröst till er och hoppas att ni på något sätt kan ta ér igenom detta.

Stor kram och omtanke till Johan familj och vänner

Jag vill tacka alla er som faktiskt tänker på oss som såg Johan tas ifrån oss, samtidigt som jag tycker det är jobbigt att ta emot eran omtanke då jag inte kan sluta att tänka på Johans familj och hans riktigt nära
vänner som kommer sakna honom något enormt. Och inte minst han själv som på bara några få timmar gjorde ett så stort intryck på oss alla som inte träffat honom förut. Han var så glad, så positiv till allt, så förväntansfull. Ofattbart att han inte kommer få uppleva allt det som väntade honom...

Att läsa det du skrivit är som att läsa direkt ifrån en bok. Det känns bra att få veta vad som hände den kvällen.
När något som detta händer, det är då man verkligen förstår hur saker och ting kan gå så fort. Hur en människa bara kan försvinna utan vidare, på några sekunder är det slut. Det är skrämmande.

Johan var en person som var väldigt omtyckt utav många. Jag själv var inte vän med honom, knappt ens bekant. Men han verkade älska sitt liv och hade så många drömmar att uppfylla. Han var inte redo att lämmna det än. Han var en stor del utav härnösand och känd utav många. Härnösand är i sorg!

Mina tankar går till hans familj, vänner och bekanta.

Vila i frid Johan "Tallis" Tallbacka!

Be strong Nemo..

Det finns inte ord för det som hänt Johan och hans familj.Varje vaken minut tänker jag på hans familj, som ska gå vidare,ha ett liv efter det som hänt!
Hur går man vidare?Nemo, först tyckte jag att det var för starkt skrivet av dig med tanke på hans familj.Men när jag läst allt så förstår jag!!!!!!!
Hoppas ni andra får bättre hjälp NU av proffs?
Lycka till i livet alla ni andra som var med när det tragiska med Johan hände.KRAM TILL ER. En Härnösands mamma

Hur mår Nemo nu egentligen? Man har hört oroväckande lite ifrån honom senaste tiden.. Båda här i bloggen och i övrigt. Inte ens en kommentar har han åstadkommit?

RIP JOHAN!

Jag beklagar verkligen och jag blir rörd av din berättlese! Jag hoppas att ni alla kan finna styrka tt gå vidare. det låter grymt men det finns inget annat att göra! tro mig, jag vet! Jag tänker på er allihop!

Det känns tungt för all när en underbar människa lämnar oss. Aldrig glömmer man, men när man har fått sörja ett tag så lär man sig att leva med det.
Det har jag fått gjort.
Det råd jag kan ge är prata om det ,skrik, svär, slå på döda ting, skriv det är det som lär oss att leva med det.
Kram till alla inblandade släkt som vänner.
Lycka till i livet.
Till sist
Sov gott Johan.
Kram

R.I.P Johan. Du kommer föralltid att vara min vän. kan inte förstå att det har hänt!!? Hoppas ni andra snart kan stå på era ben. Det är så hemskt!

Kram på er !

Vila i frid! Vi glömer dig aldrig!

Jag ser dig allrig mer i Finland! Love yo !
R.I.P JOHAN.

Jos:
Nemo och de andra kämpar på tillsammans. Han är inne och läser kommentarerna då och då, och han uppskattar alla fina ord.
Nemo får rätta mig om jag har fel, men som jag har förstått det känns det bra för både honom och de andra att så många av Johans vänner verkar ha fått hjälp av det han skrivit här.

Som man kan se bland kommentarerna dyker ju en och annan kritisk åsikt upp, men det känns skönt att de verkligt inblandade förstår att detta inte är ett tilfälle att dela ut kritik. Detta är en tid då man måste hålla samman, och det är någonting de drygt 100 kommentarerna på detta inlägg visar att ni alla gör.

Som jag förstått var Johan en mycket älskvärd och fin människa, vilket även hans omgivning verkar vara. Och det är någonting alla inblandade får vara tacksamma över nu. Att ni har varandra, trots att många av er aldrig ens träffat varandra.

Ja vet inte va ja ska säga?? Som alla säger ett leende på läpparna och ett härligt garv. Kommer aldrig glömma dansen förra helgen på kajutan, å hur du prata om min bror=).
Många kramar till din familj å till dej. sov gott söta ängel.

Jag sitter här och läser och tårarna slutar aldrig rinna nedför mina kinder. Det var verkligen gripande att läsa och starkt av Nemo att kunna berätta. Mina tankar går först till Johans nära och kära men jag sänder också tröstekramar till "gänget" som var med vid olyckan.
Johan vila i frid och ha det så gott där du är.

Tack NEMO som tagit sig tid att skriva detta om vår underbara vän Johan Tallabaka. Att han har lämnat oss finns bara inte. Johan var den personen som alltid var så pratglad och trevlig. Den som alltid hejade, no matter what. Mina tårar slutar aldrig rinna, och jag vet inte vad jag ska göra för att gå vidare utan dig Johan. Mina tankar kommer ligga hos Johans familj som verkligen måste vara starka för att ta sig igenom detta, och självklart hos Johan som togs ifrån oss alldeles för tidigt. Att en 18-årings bortgång kan få en hel sta att sörja trodde väl ingen, men så är fallet nu. Jag tror att de flesta, i alla fall ungdommar, hade ett hum om vem Johan var. "Den där glada killen.."
Jag har inte förstått vad som har hänt med honom, jag vill inte förstå.. Men man måste gå vidare, så är det bara. Ni som var med Johan kvällen den 26/10 ska vara glada för att ni fick ta del av Johans sista timmar, det hade vi alla velat, om vi visste att det var slutet. Men ingen anade att det var slutet, han skulle bara festa, och sedan åka vidare till Gevéve. Hans livs ögonblick. "Mitt liv kunde inte vara bättre..." skrev Johan i ett dagboksinlägg 2 dagar innan han dog. Det kunde ha varit så in åt helvete mycket bättre, men man vet aldrig vad som väntar, och man ska aldrig ta något för givet. Jag tror att detta är en väckarklocka för många, precis som Nemo nämnde. Alla anhöriga, vänner och ni som var med måste fortsätta vara starka, jag kämpar för att vara stark, och skänker er stöd. Jag har förlorat en underbar vän. Det är tungt, och vi alla tar stöd av varandra. Det är ett måste i sånna här lägen.Nu finner jag inte fler ord, tårarna kommer tillbaka, och de är aldrig långt borta.
Stay strong.
Vi kommer alltid att älska dig Johan, himelens vackraste ting.
Sov gott Tallis

Nemo, det är helt otroligt starkt och omtänksamt att du skrivit detta. Hade du inte gjort det hade inte hans vänner fått veta exakt hur dte gick till. Jag som bara kände han lite tycker det e grymt skönt att få läsa. Samtidigt som det ploppar upp en massa frågor som bara ni kan svar på. T.ex varför gömde han sig bara inte under perrongen eller slängde sig bakåt? var han så full att han inte såg tåget alls? Och vad var det sista ni hörde att han sa?Jag som sett denna perrong undrar öven vart hann tåget stanna någonstans? Och hamna han under eller? Vart låg han då tåget väl stannat? Kanske svårt för er att svara på det förstår jag, men jag och andra kanske har samma frågor. Jag tyckte detta var väldigt starkt av dig, och hoppas att om du kan och orkar att du svarar på dessa frågor eller skriver mer om det är något mer du komma på,
Kan inte tänka mig in i eran situation, måste ha varit fruktansvärt. Ta hand om varnadra nu och jag hoppas verkligen att ni ALLA tar er igenom detta.

R.I.P Johan åhh vad han e saknad

Väldigt starkt skrivet, och Stöda varandra ! Allt tar sin tid ! / Isabel

Usch, hemskt att bevittna. Hemskt att uppleva. Jag kommer nog aldrig förstå hur ni känner er, men hoppas att ni reparerar er så mycket det går med tiden.

och Rest In Peace Johan!

sov gott Johan!
En tanke till din familj.

(okänd läsare) Starkt gjort att öppna din hjärta att skriva denna händelsen och det berörde mig mycket starkt. Ta VÄL hand om dig/de andra som var med på denna händelsen och Johan, VILA i frid. Lämnar en tanke er alla! / Kram av stryke

Ojjjj!!!!!
En kompis e kusin me honom o berättade för mg allt detta o plus det ja läste här, shiiiiiit säger ja bara, ja sj börja verkligen gråta skiiiiit mkt när hon berätta allt detta och allt detta ja har läst, en som ja som inte ens känner honom blir verkligen skit lessen och gör så ont i mitt hjärta, det känns bara fel och tänka, ja kan inte sluta tänka på detta, ja har liksom fått en bid av detta, ja kan t.o.m inte sova så bra på nätterna för ja tänker på detta, ja vet att massa sånt har hänt men detta berörde mig jätte mkt, d känns så konstigt, Tack nemo sötis att du har skrivit detta, du har verkligen bevisat hur mkt du bryr dig o hur fin du e. Vila i frid Johan.
//SARAH

visat*

Vilken stämning det är i Härnösand, det går inte att förklara! Hela H-sand sörjer, va inne i stan en snabbis idag, hann höra flera prata om "Tallis" på den korta tiden jag var där.
Jag har inte förstått att han inte kommer tillbaka igen, satt och väntade på att han skulle logga in på msn idag för att jag behövde prata, sen kom ja på mig själv, han finns ju inte längre! Snacka om att få en overklighetskänsla!

Usch, vet inte vad jag ska säga, kan inte ens försöka förstå vad ni går igenom som va tvugna att se allting, usch ja blir bara sjuk om ja fortsätter tänka, sköt om er allihopa iaf!!:)

Och Johan, jag önskar att jag ja kunde få en endaste dag till med dig, då jag skulle få chansen att berätta hur mycket du betyder, finns så mkt jag skulle velat säga till dig, men nu är det försent, men jag lovar, när vi ses igen så är det det första jag ska säga! Pusspusspuss älskade Tallis och sovgott!!

Känner inte dig och du inte mig heller, men jag vill sända en stor kram!

Beklagar för det, Johan var typ populär här i H-sand ..

Postat av: Fans
Can´t wait tills i morgon! Ska bli sjukt intressant att se din text i aftonbladet. Ditt skribentgenombrott månne?

Ni måste ju fan inte vara riktigt kloka. Vi har mist en vän och ni snackar om genombrott. Ha lite känsla i kroppen!!!!

håll käften ditt äckliga lilla missfoster. har inte du fattat efter över 120 kommentarer att nemo bara lämnade texten till aftonbladet för att visa för sådana som dig, hans vänners, hur hela helvetet gick till. om du är skärrad det är väl jävligt klart men ta inte ut det här och skyll på nemo för att nån annan jävel kommenterat. nemo har förlorat både en ny bekant och sin pappa den här veckan, tror det räcker för ett tag.

ber om ursäkt för den första meningen i mitt förgående inlägg. överreagerade. tror alla inblandade går igenom en riktigt jävla kris nu.

ta hand om varandra.

Som jag förstod det reagerade MI över det som "Fans" skrivit, vilket jag kan hålla med om var en riktigt märklig kommentar, som jag inte tror är någonting Nemo eller de andra står för.

Detta är inte lätt för någon, så det är bättre att lägga sin energi på att ta hand om sig själv och varandra än att bli ilsken på folk som inte förstår...
kram

nemo har förlorat både en ny bekant och sin pappa den här veckan, tror det räcker för ett tag.

förlorat sin pappa? är du sjuk i huvudet eller

"förlorat sin pappa? är du sjuk i huvudet eller"

Vad menas med detta? Skulle RIP vara sjuk i huvudet för att Nemo förlorat sin pappa? Jag förstår ingenting?

VILA I FRID

Jag träffade Nemo idag en snabbis i stan och man såg på honom hur förkrossad han är över hela situationen och sen när vi väl började tala lite om det hela så brast han ut i gråt. Ingen ska tro att han går igenom någon dans på rosor just nu. Han behöver allt stöd han kan få nu. Av oss. Hans vänner.

Den där frågan om Nemos pappa tror jag inte borde diskuteras här utan något uttalande från själva Nemo. Visst har jag också hört det tisslats och tasslats om att det är något jävligt knas i hans familj just nu men ingen diskussion här i bloggen om det. Let Nemo make a statement about it if he wants to.

Jag varken kände eller visste vem Johan var, jag bor inte ens i samma stad. Jag har bara läst om det hemska som hände honom och er, och jag har verkligen inga ord.. Jag vill bara tala om att jag har läst och jag tycker du och dom andra inblandade är riktigt starka som orkar med allt. Ni gör det riktigt bra!

Våra tankar går till Johans familj, och till er alla som var med denna kväll när olyckan hände. Tack för att ni låter oss vara deltagande! Kärlek!

Otroligt sorglig historia! Ta hand om varandra! Allt för många unga dör i dagens trafik. I somras dog en 16 åring & en 18 åring omkring mig,jag kände ena. Att ett liv kan släckas så snabbt. Det är ofattbart!

R.I.P ! Tänker på närstående

...för att du orkade dela med dig av vad som egentligen hände där vid olycksplatsen! Det betyder väldigt mycket.Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt ni har det nu, ni som var med! Ni som fick umgås med Tallis hans sista timmar vid livet ;( Ni som var Där! FyFAN! Stay strong!!!

r.i.p lilla tallis

Beyond the door there's peace I'm sure
And I know there'll be no more tears in heaven

Nemo, vill bara säga att du är GULD väd för det du har gjort för Tallis alla nära och kära.. Utan din berättelse hade många gått runt och undrat, men nu vet dom tack vare dig.. Du verkar vara en underbar person som delar med dig, trots att du mår som du gör... En dag kommer ni må bättre, tro mig.. Men vägen dit är lång och jag hoppas att ni tillsamans tar er igenom den... Kram på er ALLA!!

Hur kan man ens sitt aå skriva till någon som var med och såg ALLT, att skriv inte ditt å skriv inte datt.
Att Nemo skrev om händelsen är en del av hans och Tallis vänner och familjs rehab (kom inte på ngt bättre ord).
De behöver det här för att kunna gå vidare.
Och som så många har kommenterat tidigare så är det starkt av Nemo att öppna sig på detta sätt.
Jag kände inte Tallis, men det klart att mina tankar går till hans familj och hans vänner.
Men om detta hade hänt min bror, syster eller vän hade jag velat veta SANNINGEN av ngn som var där och såg allt. Inte polisens redogörelse, tidningarnas historia och verkligen inte ryktet som går. Utan det som verkligen hände.
Var stark Nemo, du fixar det här.
Sköt om dig.

Kramis

Nu måste alla lugna ner sig. Sluta tjafsa..
Vissa tar illa upp, vissa tycker det är bra.

Sluta tjafsa.. Känns det bra för dig att läsa det här så gör det det, då behöver du inte bry dig om vad dom andra tycker.

Sluta tjafsa

Varför låter man inte bli att läsa om man ändå bara kommer med dumma kommentarer.Det är upp till varoch en vad man vill läsa.Jag förstår att Nemo vill skriva och berätta fördet finns så sjuka människor som gör sig lustig över andra.Bättre att någon berättar hur det var så slipper alla fundera.Självklart tror jag det är en process i sorgearbetet att skriva ner vad man varit med om.Kanske lätta på ventilen för att på något säät så småning om kunna gå vidare.Stark gjort av dig Nemo att kunna göra detta!!Vila i frid Johan Du är saknad i Härnta av alla som stod dig nära.Tag vara på stunden för den kommer aldrig åter!!!

känner inte någon av er alla men blir så jävla gripen av det tragiska som hänt.

tjå.
ingen tjafsar banger-alex. tkr bara det har varit fina kommentarer. Jag känner iaf kärlek och värme från de flesta kommentarer, okej det finns undantag men dom kan man ignorera. Vill tacka för allt stöd, det lättar faktiskt. Puss på er alla

Det är klart att Nemo har gjort något väldigt bra när han skrev om hela händerlsen, och det har gjort det lättare för många att förstå vad som hände.
Visst så är det klart att han är känslosam pga att han såg allting IRL.
Men ni som kommenterar måste tänka på att det faktiskt finns släkt och vänner som kan ta illa upp av att en okänd kille som känt Johan i cirka 4 timmar skriver såna intima saker om vad som hände.
Mista mig inte men det är både bra och dåligt.
Men Nemo, du är stark som orkar prata om det här.
Stay strong, och alla fortsätter trösta och ta vara på varandra.

PRECIS min poäng, M.

TACK..

vi måste sätta oss i alla andras situationer.

nu känns det som att allting bara e upphakat bland kommentarerna. samma sak sägs

"Näsan och munnen gick inte att återfinna på hans trasiga ansikte. Dom var någon annanstans. Slitits loss. Blodet rann ur munnen." vill verkligen inte vara elak, men det där är lite överdrift va? iaf enligt dom som sett han nu (i bårhuset) :/ Starkt av dig att skriva om det här iaf! R.i.p Tallis!

en i härnösand:
Troligen ser man inte likadan ut sekunderna efter en sådan olycka som senare på bårhuset. De tar ju hand om det trasiga så gott det går...
Antagligen var det just söndertrasad som Nemo och de andra upplevde honom, just då. Personligen tyckte jag det var makabert skrivet, men oavsett hur det skrivits eller berättas skulle denna händelse aldrig kunna bli mer makaber än den redan är i sig själv.

herregud... vila i frid Johan.
ta hand om dig Nemo, jag tänker på dig.

Man kan inte annat än att bli tårögd då man läser de du skrivit, men jag är väldigt tacksam över att du berättat hur det hela gick till som.
Jag tänker på Johan dag och natt, drömmer om han, det går inte att sluta tänka på honom. Jag kände Johan litegran, har även gått på samma skola som han sen vi började skolan. Johan är en underbar människa som inte annat än går att tycka om.
En stor sorg att du Johan har gått ifrån oss.
Jag sänder en stor tanke till Johan, hans familj, vänner och ni som var med om den tragiska olyckan.

Vila i ro Johan Tallbacka

Verkligen fint skrivet!
Fy fan va d måst kännas äckligt! ..
Ja hade varit hos min kompis övernatten.. vid frukostbordet kommer hons mamma o säger JOhan har varit med i en olycka inatt-- Jaha, hur gick de för han då..
Han dog..!
Oj, ja tänkte inte mer på de men nu när man läser de här så får de en helt annan betydelse!
Men fast de känns helt hopplöst så ska ni veta att de blir nog bra, visst de komr nog alltid finnas där nånnstans i era tankar, men de blir bra! Men verkligen fint skrivet!

I morgon är det begravning,kan bara säga
sov så gott,vi ses igen!!
Du kommer alltid att finnas i våra minnen, ljusa minnen.Alla tankar till dina nära och kära.

KRAMAR!!!!!!!!!

Idag vet jag att begravningen har varit. Önskar Er alla allt gott i Ert sorgearbete. Johan har det säkert bra där han är och ser till Er vid behov.
Tänker på Er alla. Varm kram till Johans familj.
Kan inte göra mig en föreställning om hur gräsligt det skulle vara mista ett av mina barn.
God Bless You!

det är bara så ovelrkligt, man försöker förstå, men det går inte..
även fast jag inte känner dig nemo, har jag sån stor respekt för dig så det går inte att förklara, sån stor respekt för att du klarar dej igenom det här, och är verkligen tacksam över att du skriver ut det så vi får veta, jag vet att alla skriver så här och att detta inte känns så speciellt. jag känner verkligen med dej och dom som var med när det hemska hände. be strong,
R.I.P johan, saknaden är stor.

starkt gjort av dig Nemo ! verkligen !

jag gick samma klass som tallis lekis till nian !

jag sänker mitt stöd till alla som kände johan,och vi alla kommer minnas han som en av dom underbaraste som fanns !

rest in peace män

Till Klarin, Nemos mamma. Jag citerar och håller med dig fullständigt: "Jag tänker också på att jag hatar alkohol. Vår mysiga nationaldrog som ingen får ifrågasätta. Som skördar så många liv och orsakar så mycket lidande. Men som envist ska ses som något livsförhöjande och festligt. Hur länge ska vi hylla den? "
Jag anser att vi i vår nordiska kultur (bland en del andra) betraktar alkohol som en "helig ko". Och det är vi som i och med det tillåter att sådana här fruktansvärda tragedier sker. Jag tycker att det är den värsta drogen av alla, bland annat därför att den är mer än accepterad. Många medelålders resonerar som så att, supande är en del av livet , kanske framför allt ungdomarnas liv. Av vilka jävla orsaker då? Är vi så fantasilösa att vi inte kan ge ordet festa en annan innebörd? Nemos blogg i Atonbladers version har avidenifierat Johan
Tallbacka. Men varför har allt som skrivs om alkohol i orginalbloggen tagits bort. Vill Aftonbladet blunda för detta?
Till Anna-Karin , Mikael och Kim Tallbacka Er son och bror var uppenbarligen en livsförhöjande och livsbejakande pojke . All kärlek till er.

Nu är han borta föralltid.
Men hoppas att han har det bra i himmeln.
Han lämnade oss för sorg

ja beklagar sorgen... ta hand om er nu grabbar och tjejer ja vet att d e jobbigt men det blir bättre med tiden! R.I.P Johan Tallis Tallbacka R.I.P

beklagar sorgen först av allt. Han verkar ha träffat en fin vän de sista timmarna i livet.

Ta hand om idg. Kram jessica

Det är så hemskt att man ska behöva uppleva sånt, att kroppen även släpper ifrån sig känslor man inte visste fanns. Hur djup en människa verkligen kan vara. Min bästa vän gick bort den 5dec 2007, så tragiskt att förlora en vän. Ta hand om livet, livet är det längsta du har. Man ska alltid försöka vara den bästa människa man kan, utan att behöva gå igenom någons död för att förstå allvaret. Livet måste gå vidare men minnena finns. Ta vara på dig och dina vänner.