Och jag önskade mig ett liv..
Fuck bloggpaus. Vem behöver det? Det är ju trots allt här jag mår som bäst. När jag får skriva av mig. När allt kommer ut. När känslorna blir till bokstäver. När tankarna flyger ut på pappret i en sån fart att jag själv inte kan begripa det. Jag känner mig som avdankad olycklig hiphopstjärna i sitt esse. Jag tror hiphopartister vill må dåligt. För det allmänt känt att man får enklare insperation när man mår dåligt. Man skriver bättre. Snabbare. Längre. Allt kommer liksom ut.
Jag känner mig svag idag. Jag känner mig väldigt tom. Tom på allt som egentligen finns. Tom på allt som man ändå hoppas ska finnas i mig. Gnista, motivation, hopp, glädje, kärlek. Jag känner mig helt dömd. Svag. Jag vill bara lägga mig i sängen och sova i flera flera dagar. Låta tiden gå. Fastän det som skrämmer mig allra mest är att tiden går för jävla fort. Ändå vill jag bara inte göra någonting.
Den här otäcka känslan av att känna sig otillräcklig och värdelös grundar sig på många olika events lately. Kanske är det för att jag först blev dissad av en kärlek för en supersmal hästliknande brat? Eller är det för mina morföräldrar sudderly beslutade sig för att hata mig och börja smutskasta mig inför mina syskon? Eller kan det vara för att min pappa är ett om möjligt ännu mer känslomässigt vrak än vad jag är, och för att jag insett att jag aldrig kommer lära känna honom på riktigt? Eller att min "flirt" visade sig vara ett nutcase och prioriterade en Ank-liknande socialt handikappad norrlandstönt istället?
Det är nog en mix av alla saker bara. Främst för att så mycket sker på samma gång. Jag har mått dåligt en längre tid nu. Men man hoppas ju ändå på en vändning förr eller senare. Man ser framåt och önskar att bra saker ska dyka upp. Men så kommer bara skit på skit och man börjar undra om det är såhär det ska vara? Ska man vara såhär svag och liten? För att känna sig så ynklig och liten som jag gör just nu är den otäckaste känsla jag vet. Det enda som dunkar i skallen på mig är att man inte räcker till bara som man är. Att man egentligen måste ändra på sig och anpassa sig för att folk ska acceptera en och för att sina önskningar ska gå igenom.
Jag hatar egentligen att klaga på allt. Det är verkligen inget jag sitter här och njuter av. Jag vill inte tycka synd om mig själv och jag letar fan inte efter sympati eller komplimanger med ett sånt här inlägget. Det är bara så att tankarna och känslorna måste ut. Jag satt precis i bastun och tänkte jag måste blogga. Jag måste skriva av mig. En bloggpaus är inte realistisk i ett sånt tillstånd som man ändå befinner sig i. Det värsta med att faktiskt må så här är att jag är ändå känd som en relativt positiv människa. Igenom min barndom och uppväxt har jag varit en glad positiv social kille som spred skratt och glädje. Trots den jävla misär som faktiskt ändå ägde rum i min familj år efter år då pappa satte skräck i vår familj. Jag var en clown som vågade göra saker ingen annan vågade. Jag gillade det. Jag var en Entertainer som njöt av att se folk skratta åt en och med en.
Ett brev till Mormor och Morfar kommer. Efter mkt påtryckningar från vänner, läsare och familj. Jag har börjat fila lite på en skiss redan. Dom ska fan få veta precis hur jag känner om allting. Precis hur mina syskon och min familj känner ang dom. Hur mycket skit dom gjort igenom alla år. Hur många dom fått ledsna. Hur jävla trasiga dom faktiskt själva är. Om detta leder till att vår relation dör totalt. Att dom säger upp allt what so ever med mig. Så blir det bara en bonus. Dom är idioter och ska fan veta det.
Jag älskar dig Mamma. Så jävla mycket. Du är den bästa människan på den här jorden. Du är så jävla stark och fantastisk. Hur du ställer upp för alla och sprider din visdom. Du är en stor människa.<3
Jag nådde ett läsarrekord igår.
Jag skaffade mig en ny vän igår.
Mamma <3
Skönt att du tog ditt förnuft till fånga och fortsatte skriva ofta. För ingen skriver som du.
läste det med din mormor & morfar. bra idé med brev tycker jag! lycka till & ha det bra :)
Du kunde inte hålla dig mer än 2 veckor utan att kasta skit på mig? känns bra att du tog dealen på allvar.
men F, stå för ditt kast, tönt.
glöm inte att nämna i brevet:
när mammas första kärlek gjorde slut efter 10 månader och mamma låg halvt död hemma i 3 månader och grät KONSTANT så kikar mormor in i rummet..
"jag förstår varför han gjorde slut med dig, så okvinlig som du är"
aah, en sann mor, mormor och vän
Tack Nemo, för att du inte tror mig. ist tror du att jag är oseriös.
För väl sluta skriva "så" ? .. du ändå inte förstår?
Berätta vad som hände med "M"! Vem var hon? Efter man läste alla kommentarer från senaste inlägget så blir man ju sjukt nyfiken!
F. All bets are off. Jag skiter i både dig och I. Jag snackar skit om vem fan jag vill för detta är min jävla blogg. take it or leave it. Och nelly gumman. Denna F är inte Frida utan det är Fabian. Isabel´s ex. Som bara ville titta förbi och säga hej.. Men thanks för att du bryr dig anyway sis!
R. Avslöja dig bara.
R, våga avslöja dig. Hur ska Nemo kunna tro på endast en bokstav utan riktig identitet?
M. Ska det komma från dig? Du har väl inte avslöjat dig själv ännu på riktigt? Du lämnade oss alla väldigt nyfikna efter senaste inläggets kommenter-race. Och Fabian din jävla tönt. Håll dig bara undan härifrån för du har verkligen inget här att göra. Här tycker vi bra om Nemo. Skaffa dig något vettigt att göra din tragiska jävel
"Kajsa". Vilken av alla Kajsor är du? Det finns typ 3 st Kajsa som läser min blogg. Är du gröndal Kajsa? London Kajsa? Kajsa från Berzelli förra Onsdagen? Blev bara nyfiken. Tack för backupen btw..
Shiit vilken soppa det är här med alla namn och anonyma människor. Man fattar ingenting och blandar ihop alla hit och dit.
Snuskigt jävla bra inlägg. När du stannar inom ramarna av ord du hanterar så skriver du i en klass för sig.
Jag har avslöjat mig själv för Nemo, och det får räcka tills vidare...
Finns så mycket jag vill säga, o berömma dig för.
Men då , kan jag sitta här hela natten.
Vi har en massa likheter ser jag, dock dem tråkiga.
Vi hörs i veckan, min vän. Kämpa på!!
Kram
Du betyder mycket för många vännen. Du är starkare än vad du tror.
Inom ramarna för det han klarar av..? för fan stavfel överallt ju. fattar inte typ alla kommenterare o nemo själv verkar leva i nån drömvärld. o nemo du måste ju förstå att om du väljer att ha nånstans där man kan skriva kommentarer så kan du inte bara öööhh take it or leave it öööh, då har du gett folk rätt att säga precis vad fan dom vill. det måste du o alla förstå
Uhhh! He´s back! Mannen som gav vänbristen ett ansikte. Shade till atack
Jag tror det han menar med take it or leave it är att det är märkligt och svårt att förstå vad folk som är emot Nemo har här att göra? Det går liksom inte riktigt ihop. Man borde ha bättre saker för sig än att svansa runt här då
Haha, tycker det är kul när Shade kommenterar Nemos inlägg och påpekar att hans stavning inte riktigt är hundra. Men Shade, missade du svensklektionerna i skolan eller? "Kommenterare"??? Och det där med meningsbyggnad verkar inte riktigt vara din grej heller...
I ett väldigt allvarligt och seriöst inlägg så fick jag mig ett gott skratt när jag läste: "Eller att min "flirt" visade sig vara ett nutcase och prioriterade en Ank-liknande socialt handikappad norrlandstönt istället?"
Haha klockrent Nemo. Och du, du vet att jag backar dig om det blir krig mellan folk som kommenterar!! =)
Ja, för på internet, där, där är hon riktigt tuff!
Nemo du är så jeavla cool