Nemo

Long time no see? Njaa något sånt iaf. Ska skärpa mig lite. Såna här långa mellanrum mellan inläggen ska det inte behöva bli. Oavsett hur dåligt jag mår. Det ska ju inte gå ut över er på ett sånt här sätt. Jag älskar att skriva och ska bättre mig med aktiviteten nu.

Nowdays har Onsdagar helt plötsligt blivit standard för utgångar. Hur hände det? Trots att varken ekonomiska, fysiska eller psykiska förutsättningar finns för det. I´ve got myself a bad habbit. Addiction. Jag kan inte banga ur. Det är inte jag. Erbjuds det alkohol och party så är jag där. Count on that. Oavsett umgängeskrets, dag, humör osv osv osv...

Skön mix av människor igår. Roligt när folk från helt olika vänskapskretsar blandas. Det är intressant att se hur det funkar. Jobbkompisar, sportpolare, exragg, nya vänner, gamla barndomvänner. Alla krökade vi så det stod härliga till. Vi inledde på Nivå22 där vi pimplade Norrlandsguld i en oblyg takt. När jag sedan krökat mig snygg så bar det av mot Berzelli.. Trodde vi! Men dom som höll i utgången, dvs Dave och co ändrade destination till.. (Ja håll i er nu).. Kickis! Hmm.. Jag vet. Inte okej nånstans. Men så blev iaf fallet. Gratis och Club på en Onsdag är ändå inte fel. Jag blev bjuden på en jävla massa öl och drinkar på stället, av någon märklig anledning. Det är ganska komiskt att dom kvällar när man ändå har ett bra skäl (Ekonomin) att inte bli d-rak så bjuds det på all möjlig skit så de ändå slutar med att man krökat bort sitt medvetande. Det är ett fenomen med mig. Det räcker liksom inte med att bli behagligt lagom full. Lagom för för att dansa och hålla civiliserade konversationer med mina vänner och bekanta. Nej nej, jag ska 9 gånger av 10 bli så full att jag glömmer bort mitt namn och ramlar omkring på stället som någon jävla knarkare. Jag vet inte varför men det är nästan som ett tvångsbehov. Att alltid dricka tills man känner sig på gränsen tills att man vill spy. Att bli så full att man inte skäms över någonting. Att man kan aggera hur som helst utan att något minsta ska betyda någonting. Det är bra jävla hemskt egentligen men det är så jag funkar... I vilket fall så drog vi sen hem till Kingen på efterfest. Fyra killar och tre tjejer. Lyssnade på Mange Schmidt och drack tiquila. Det blev en bra kväll. Mysigt med sovsällskap också.

Bakfyllan i morse var däremot en av dom allra oblygaste baksmällor jag kännt på under mitt snart femåriga krökliv. Huvudet dunkade så hårt att vilket hårdrockstrummis som helst låg i lä. Det gjorde så ont att jag ville somna och aldrig mer vakna. Jag gjorde, som vilken annan man som helst hade gjort.. Tog två Treo och sen var jag fit for fight igen. Treo - denna gudomliga dryck. <3


Det gjorde lite ont när jag fick höra det. Självklart. Det är ju inte oväntat någonstans men ändå så är det klart att det gör ont. Du ska inte vara där. Inte med han. Jag skulle föredra om du var med vem annan som helst än honom. Men det spelar ingen roll vad jag föredrar för jag har varken makt eller åsikt i frågan. Jag är ingenting längre och är jävligt medveten om det. Jag har accepterat det. Att jag i denna fråga och i detta ärende är en riktigt loser.






Jag. 1 minut efter avslutad inspelning i Småstjärnorna 1997.
Trött, sliten, ung, orörd och lycklig liten pojke under sitt livs kväll.



M. Ja, ni är nyfikna va? Vem hon är? Om vi pratat? Träffats? Vad som hänt? Let´s just say att vi pratade fyra timmar på msn non stop här om natten och att det brukar se ut så nu för tiden ungefär. Fyra timmar liksom. När har man en sån lång konversation med någon, utan längre tystnader än 1-2 minuter? Det är helt flippat. På riktigt. Vi är väldigt väldigt lika. På så många sätt. Man häpnas faktiskt. Hon är en fantastiskt människa med sådan enorm livserfarenhet att jag själv ligger i brutal lä. Jag kan bara imponeras och tacka gudarna att jag fått lära känna en sådan imponerande stark individ.

R. Däremot är en olöst gåta. Den poetiska R. Var hon på riktigt eller ett skämt? Tjaa... Det vet bara hon själv. Avslöja dig? Vi är nyfikna. Spänningen är olidlig...

Jag läste idag i tidningen något om Batman. Och kom sedan på att Batman egentligen heter Läderlappen i Sverige. Det är ganska lustigt. Hur det namnet aldrig slog. Läderlappen liksom... Skulle man fråga tusen stycken 10åringar om dom visste vem Läderlappen var och sen fråga om dom visste vem Batman var så skulle väl Batman få garanterat fler Ja-svar? Hmm ett väldigt underligt men dock så intressant fenomen...


Bra musik hjälper. När man mår som allra sämst och hatar allt. När allt går åt helvette så sätter man i lurarna och drar på fetaste volymen och glider bort. In i världen. Världen av musik. Där allt är en glädje. En riktigt bra låt är som en 4 minuter orgasm. Om man verkligen brinner för musiken. Som jag gör. Musik är allt.

Mange Schmidt ft. Thomas Rusiak - Hip hop non stop

Akon ft. Diddy, Ludavris & Lil jon - Get buck in here

Niprone - You and i

Joshua Radin - Winter

Maroon 5 - Wake up call

Fronda - stå för din sak

Cashis ft. Eminem - Pistol poppin

Coldplay - The Scientist

Missa för guds skull inte Babyshambles nya skiva!
"Shooters nation" är skivan som kommer få dom att bli Världens största rockband.
Jag tror seriöst det. Det vimlar av guldkorn på den.
Bäst är "There she goes" - Musikorgasm upphöjt till 10.000...

Dagens kommentar:

A. Skrev:

Blir så glad varje gång man ser dig sitta inne på Ica. Alltid lika trevlig i kassan, och det uppskattas. Tack för att du förgyller min dag!

Tack A. Vem du än är. <3







Kopian (till vänster) och Orginalet (till höger). Hittade på aftonbladet. Visst var han sjukt lik Jim Carrey?





Jag bad F att läsa min blogg. Har bett henne flera gånger men jag har ingen aning om hon gjort det ännu. Har ingen aning om hon kommit hem från Norrland ännu. Jag har ingen aning om vad hon tycker, tänker och känner i hela ärendet faktiskt. Jag bryr mig nog i ärlighetens namn inte så mkt tror jag. Visst tycker jag att det är fett synd och sorgligt att det blivit som det blivit och jag hoppas hon inser sina misstag - vilket hon nog främst gör om hon läser mina tidigare inlägg i denna svacka. Visst har jag varit väldigt hård i mina ord men hon borde förstå känslorna och frustrationen. Agerar man så och inte inser sina märkliga handlingar så är man en ganska pinsam människa. Men... Men jag känner inte att jag har något mer att göra. Jag kan inte göra mer. Om hon vill ha någon slags relation till mig what so ever så är det hon som får ta kontakt med mig. Punkt.


I vissa länder i Sydamerika har männen fortfarande rätt att slå ihjäl sin hustru om dom förolämpar sin man. Detta är helt sant. Läste det här om dagen. Det känns sådär.. halvt.. märkligt.. kanske. Man är ganska glad ibland att man trots allt föddes i Svergige. Vilket jävla fantastiskt land det här är ändå. Om man take a look around...


Dagens länk (känsliga tittare varnas):

http://blogg.aftonbladet.se/18582/perma/582759



En kompis pluggar i USA ett år. Han skrev till min polare. Vet ni vad han skrev?

Patrik Johnsson (Miami, FL) wrote:

at 4:11pm

Nog för att Florida är the sunshine state, men jag kände att jag behövde ett break så denna helg åker jag till Bahamas för lite extra sol. Det ligger bara runt hörnet så vi tar en kryssning dit. Jag ska skänka dig en tanke ;)


Nej, jag är inte bitter... Regniga mörka hösten i Sverige är ju underbar historia.


På tal om årstider.. Fan var bittert det är med höst. Man riktigt känner den sura smaken i munnen. Ångesten. Vill man ha det här? Vill man ha vinter? Vill man ha typ 3 timmar långa dagar och 21 timmar långa nätter? Vill man ha slask, snuva och förkylningar? Jag vill inte ha det. Jag vill ha Sommar. Bara Sommar. Jag står helt klart fast vid att folk som föredrar någon annan årstid än Sommar är antingen rena jävla lögner som bara vill skilja sig från mängden är fullständigt jävla dumma i huvet. Det finns ingen annan årdstid än Sommar. Punkt. Finito. Inge mer me det.

En gammal arbetskamrat tillika trogen bloggläsare var inne på ica och handlade av mig här om dagen. Hon sa "ja, du har ju ett enormt stöd av dina vänner iaf" och det är ju fan sant. Jag har i grund och botten många vänner. Vilket ändå bekräftar vilket hemsk jävla bekräftelsebehov jag har. Manin och ångesten att innerst inne inte stå ut med att inte vara älskad av alla. Helt tragiskt och uppfuckat. Jag tar lättare åt mig av negativa kommentarer än positiva. Jag ser dom negativa mkt starkare. Jag vet inte vad det är. Felet ligger verkligen åt mig. Sedan jag starta den här bloggen har jag kanske fått 1900 positiva kommentarer och 20 negativa. Ändå gör dom negativa alltid så ont. Jag glömmer fan bort hur många som faktiskt tycker bra om mig. Jag ska fokusera på det i framtiden. Fokus.

http://www.kingsizemagazine.se/read.php?id=1365

Gud. Skona oss från en comeback solo platta från Dogge "El-giganten" Doggelito. Varför liksom? Vad är oddsen på att den kommer bli bra? Eller har jag helt fel? Kommer detta bli Dogges storhetstid? Kommer det säljas guld och platina och kanske släpps plattan i USA och kammar hela alla awards där borta? Är det Dogge vi ser jämnsides med Justin Timberlake på nästa MTV-gala?! JA, KANSKE! Tack Dogge. Tack för Comebacken! Spännande! ... eller...

Då ser man nog nästan mer fram emot det här:

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article992254.ab


The Return of the king of pop!


Jag har lite bilder från "nightmare" - night. Ni vet Lördagen från K15 då jag dog inside. Bilderna dock säger inte så mkt om känslora eftersom dom är tagna innan F anlände till klubben. Jag måste säga att bilderna är ganska fina faktiskt, vissa av dom, enjoy:








Ironiskt att jag själv anser  att jag hade en riktig snyggdag. Inklusive en rejäl good hair-day. När jag nu ser på bilderna. Inte ofta jag blir riktigt nöjd över bilder men dessa är jag fan riktigt nöjd över. Så jäävla ironiskt att då kvällen blev den mest katastrofala på ett bra jävla tag. Lustigt hur det kan bli.. Lustigt kanske är fel ord...


Helgen då?

Morgondagen vankas det slutspel i företagsmästerskapen på Ingarö IP. Ska försöka göra så vi får ihop ett bra lag så vi kan kamma hem den där skitcupen men det blir nog svårt.. nästintill omöjligt med tanke på hur många bra lag det finns med. Suck. Aja, efter det blir det öl på okänd destination. Antagligen hos någon jobbpolare. Bärs och kanske småfest? Who knows. Ska försöka styra lite. Inte utgång iaf. Det har jag fan inte råd med någonstans när man dessutom tänker på vad Lördagen kommer innehålla. För Lördagen kommer nämligen innehålla Personalfest för oss arbetare på Ica Kvantum Mölnvik. Vi ska ut med en fin räkbåt från Slussen och med tanke på personalens alkoholvanor och chefernas givmilda attityd (Nåja, iaf på dessa personalfester) så kommer det spåra något NÅGOT helt fucking jävla enormt. Full garanti på det. Båten är tillbaka i slussen 23.30 och då är Personalfesten slut, är det sagt... Då ska stora delar av sällskapen (Som är på typ 50 pers) vidare utåt. Utgång. Frågan är bara vad ett sådant stort sällskap med sån extremt hög promille (Som i princip alla garanterat kommer bära på) kommer komma in någonstans? Jag är skeptiskt.. :P haha :) wish us luck. Ses i dimman...




Jag har börjat skriva brevet till Mormor och Morfar nu. Skrivit en liten inledning men det tar sin tid. Hoppas ni har överseendet med det. Det är trots allt ett riktigt stort viktigt brev så det ska fan vara välskrivet. Det ska vara så jävla mäktigt att det knäcker deras små sorgliga liv till något som liknar glassplitter. Ja. Helt seriöst.

Jag ligger lite i ingemansland nu. Trycker typ undan all sorg. Alla tankar. Jag försöker att fokusera på det som är bra i livet. Jag vill liksom inte avslöjja hur jag egentligen tänker. Hur jag tänker non stop 24/7. Vad mina stora orosmoment är. Vad min hjärna domineras av för mörka tankar. Vad som gör att jag gråter. Jag orkar inte må dåligt längre. Så jag försöker att visa min glada sida utåt. Försöker att skina som solen. Försöker att återuppliva den gamla Nemo. Bjuda på skratt och vara en clown. Försöker att kämpa mig till harmoni och lycka fast jag strävar i sån jävla motvind. Det får bli så etag. Orkar inte gnälla och tycka synd om mig själv. I måttliga mängder med jämna mellanrum så håller det absolut men i långa loppet blir det för jävla tragiskt och onödigt. Det håller inte liksom. Jag vill vara positiv. Jag vill skratta. Ge kärlek. Få kärlek. Känna kärlek. Är du med mig?

Peace out