when we were better
Ibland hatar jag mig själv. Jag tycker att all skit jag får är välförtjänt och befogat. Fast jag hatar att höra det ändå. Jag vill bara prata med mig själv om det. I mitt huvud. Det räcker liksom. Jag vet om det själv. Jag vet om mina svagheter och brister. När jag gör fel eller säger något dumt så känner jag det inombords. Jag kan ta det med mig själv. På sin höjd kan jag ta och få höra av det av mina närmsta... Det kan jag hantera hyffsat iaf. Men när folk utomstående tar upp det och använder emot mig på fel sätt så brinner det i huvudet på mig. Då vill jag döda.
Kommentarer
Trackback