Lotta Thorell
Kanske är det för att man vet vilket helvette dom har gått igenom de senaste tio åren som man upplevar detta som den tyngsta och jobbigaste begravning man varit på. Jag har aldrig gråtit så mycket på en begravning som jag gjorde idag.. Och jag har ändå varit på 6-7 st.. Det var bara en sån där extremt sorglig och jobbig stämning i luften. Lotta hade haft cancer till och från i tio års tid och man kan ju bara tänka sig vilket helvette dom måste genomlidit. Denna ständiga berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. När jag praktiserade på Kyrkskolan för något år sedan så hade jag Lottas dotter Tora som elev. Hon var en smart och trevlig liten tjej som alltid var på gott humör. En liten besserwisser men samtidigt väldigt allmänbildad för att bara vara 10 år gammal. Och idag när jag såg lilla Tora och storebror Ruben gå fram och ta farväl av sin moder medans tårarna strömmade ned för kinderna så tänkte jag på döden generellt. Vilket helvette det är. Döden är en tjuv. Ett spöke. Och jag tänkte även.. om man blir så här gripen, ledsen och förtvivlad när man går på en gammal lärares begravning... hur ska man då reagera nät det VERKLIGEN är någon nära till en som går bort? Vill inte ens tänka på det. Jag hatar döden. Hatar verkligen tanken på den. Det är beyond doubts det värsta jag vet. Önskar att man kunde sjunga om att "Live Forever" som min kära Magnus Carlsson gjorde för nästan exakt ett år sedan i Melodifestivalen... I wanna live forever.
Kommentarer
Postat av: em
Snutte. Det är hemskt.
Tack för det fina du skrev i förra inlägget.
Postat av: Anonym
jättefint skrivet
Postat av: Patrik
Tack för att du kom och att du skrev så fint om begravningen och mina barn.
Döden är som den är. Inget att göra nåt åt.
Livet däremot kan man göra mycket åt. Älska tex. Och prioritera medmänniskorna före allt onödigt. Vara med varandra medan vi finns.
Postat av: Nemo
Tack för dom fina orden Patrik.
Trackback