Lets just call it an obesession eller bara jävligt bra självinsikt
Ibland skäms man över hur man själv resonerar och reagerar. Fast man vägrar erkänna att vad man sysslar med bara är patetiskt och omoget. Man intalar sig själv att man har en rätt och befogenhet att fortsätta med sitt race men samtidigt någonstans hinner verkligheten ikapp och man fattar vad man sysslar med. I dessa lägen så borde man då kanske mogna till och ta sitt förnuft till fånga för att rädda allt man håller på att förlora. Men istället kan man ha en tendens att förstöra det ännu mer just för att man är så jävla envis och vill värna om sin så kallade stolthet.
Jag har alltid stått upp för min åsikt och varit rätt stolt av mig. Jag har varit stolt över att jag aldrig varit rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Men ibland går det överstyr och stoltheten förvandlas till någon slags tvångsmani. Där jag bara plågar mig själv och min närhet i slutändan. Jag kan inte ha fel. Jag vet inte hur man gör. Jag har vansinnigt svårt att erkänna ett felsteg och be om förlåtelse etc..
Bara gamla bilder, små pikar eller det minsta sms får mig vansinnig. Jag blir kall och världen står stilla. Inget biter på mig. Som i trans. Jag känner ett hat som är out of this world.
En dag ska det försvinna. One way or another.
<3
<3
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Du har utvecklat ditt ordförråd lately må jag säga :)
Trackback