Nemo

Och jag vet att det är ett så nött och uttjatat ämne men det är samtidigt något som slits upp gång på gång. Ett ämne som aldrig dör och alltid kommer beröra mig. Vare sig jag vill det eller inte. Tyvärr, får man lov att säga.. När man umgås med honom. Som jag gjorde ikväll. Var där och käkade middag med Isabel. Man ser alltihop. Hon såg det med. Om och om igen. Det där stressade, ynkliga och maniska betéendet. Han ser så osäker, rädd och förvirrad ut. Som om han inte vet vad han ska göra med någonting i sitt liv. Det ser ut som att han vill att allt ska vara så bra. Som att han önskar att hela hans familj älskade honom men som att han samtidigt vet så väl att så verkligen inte är fallet. Han ser ut lite som om han gett upp hoppet. Som att han verkligen gett upp när det gäller allt. Som om han bara bestämt sig för att leva klart sitt liv i samma takt och anda utan att egentligen försöka sig på några radikala förändringar. Som sagt, han har gett upp. För att han vet att han aldrig kan bli den som han (och vi andra) vill att han ska vara. Detta är så otroligt sorgligt och svårt för mig att skriva men det är verkligen bara den nakna sanningen. Jag är så fruktansvärt trött på vara med honom för man känner sig så oerthört hjälplös och bortglömd. Man känner inte riktigt att man känner honom på riktigt. Man undrar vad han tänker och vem han verkligen är. Man har det där lilla hoppet brinnande innerst inne om att allt ska bli helt bra en vacker dag men sen så hör och ser man så många konstiga märkliga saker som bara är så FEL så hoppet minskas för var dag som går. Jag vet faktiskt inte om han läser min blogg längre... ärligt talat bryr jag mig inte så mycket. Men jag kan inte låta bli att undra vad han tänker om han läser det här. Undrar om han verkligen förstår. Det vi ser. Och undrar.

Läste ni Stockholm City idag? Jag gjorde det. Min käre syster Niki med. Vi är upprörda. Läs den så förstår ni. Visst vill man bara spy när man läser artikeln om "BlondinBella" ? Man vill bara slå sönder något och kasta något hårt i ansiktet på henne! Hon är så jävla motbjudande och bara tanken på att hon tjänar sååå mycket pengar på sin (för övrigt KASSA) blogg gör mig illamående. Vad har hon gjort för att förtjäna det? Säkert är man avundsjuk också. Visst, det skall man inte sticka under stol med men ändå. Är hennes blogg bra? Seriöst? Det är väl inte svårt att skriva vad man har på sig för jävla kläder dag ut och dag in... när man DESSUTOM får tusentals kronor för det så kallade "besväret".. VAD FAN ÄR DEALEN? Blir så trött! Schulmans gör en tusen ggr bättre blogg på alla jävla sätt UTAN att få betalt. Credd till dom.

När vi ändå är inne på ämnet bloggar så vill jag ta upp ett annat ämne som stör mig jävligt hårt just nu. Det är dessa folk som tar bort sina bloggar och säger "nej, nu är det slut me det här bloggen" för att sedan några dagar senare starta upp den ELLER en annan blogg IGEN. Och visst att man kan ta det när dom gör det EN gång för då är dom bara lite pantade och dumma i huvet. Men när dessa människor gör det typ fem gånger så börjar man ju undra. Vad vill ni? Uppmärksamhet? BLOGGA eller INTE blogga. Svårare än så är det verkligen inte. Idioter.

Jag såg ett program på Kanal 5 här om kvällen. Det måste vara det sjukaste programmet som jag någonsin sett. Programmet går ut på (och lyssna jävligt noga nu):

En man går in under fejknamn i chat-rum som en minderårig flicka. Till exempel Jennifer 13 år. Han går in och börjar chatta med äldre män och chattar snuskigt och bestämmer sedan träff med männen. När dom bestämt träff och mannen kommer till den utgivna stället så dyker plötsligt en jätteamerikansk programledar-man upp och börjar förhöra honom från allt mellan himmel och jord. Peddot blir såklart jävligt nervös och producenterna av serien blir överlyckliga över succén. Serien når sitt klimax när peddot till slut inser allvar och lämnar programledaren men då är det såklart för sent och peddot blir atackerad av 1000 supersnutar som slänger sig på honom när han lämnat huset. Vad är det för jävla idé på en tv-serie? Visst var det lite underhållande men det är ju både riktigt sjukt och elakt. Förstår inte. Det är BARA i USA en sådan serie kan sändas. Kan ni se en svensk motsvarighet på en sån serie? Honestly, kan ni? Neeeeeeeeeeej!

 

Jag jobbade i Skäggetorp Centrum här om dagen. Det är en liten unken håla utanför Linköping. När jag kom in i den Gallerian så skrek hela stället bara "KREDITKONTROLL UNDERKÄND". Aldrig någonsin har jag skådat så mycket utländningar och alkoliserade människor at the same time. Såg man en människa med hela kläder och normal uppsyn så höjde man liksom på ögonbrynen. Ungefär så var det faktiskt. Anywho, jag skall komma till saken. En grej som verkligen snodde min uppmärksamhet var detta.. Vet ni vad Willys hade där? Dom hade specialanställda som kontrollerade att folk som handlade där inte snattade. Helt seriöst. Dom hade 3-4 stycken anställda som kontrollerade kassarna och respektive kvitto hos kunderna när dom lämnade butiken. VARENDA kund som lämnade affären. Jag var tvungen att fråga Butikschefen om detta var något tillfälligt just den dagen eller om dom brukade ha så.. Han suckade märkbart irriterad "Vi är tvugna att ha det såhär varje dag...". Facinerande, huh?

Måste avsluta detta inlägg med att citera min käre syster. En kommentar som hon postade
idag ang att jag skulle vara bortskämd. En kommentar som jag tycker var ganska bra:

"Tänkte lite på det där med bortskämd. Det är lite kul att någon äntligen påpekar det. Jag är nämligen utan tvekan den som fått mest i vår barnaskara. Mina syskon vet vad jag menar, och de har inte alltid varit glada över att jag varit den mest bortskämda.

Och då har jag ändå jobbat ihop egna pengar sedan jag var 11.

Sedan kan man ju utgå därifrån för att räkna ut hur hejdlöst bortskämd Nemo måste vara."

God kväll mina vänner.