And it goes on like it never happened..
Och att det informativa nu utelämnas känns som något av en nödlösning för att rädda mitt eget skinn. Jag förstår inte det ständiga behovet jag har av att fylla ut mina inlägg med för er helt onödigt och ointressant information och läsning. Vad bryr ni er egentligen om vad jag gör på dagarna? Vad jag shoppar för något eller hur det går på jobbet...? Nada! Så för er och inte minst för min egen skull vill jag bespara er det och Nemos blogg går nu igenom en helrenovering eller kalla det uppryckning om ni vill. Saker jag skäms över vill jag dölja. Det finns en gräns för vad man släpper ut officiellt i en blogg. Ett steg framåt och två steg tillbaka? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet ingenting längre. Fan vad jag svamlar. Men jag vill liksom hinna testa på allt. Jag blir ju inte nöjd?! Och jag dömer saker för fort. Jag kan vantrivas en dag och hata det och vilja lämna allt för att sedan älska det och vilja lägga ned mitt liv i det! Vad fan gör jag? Bara jag själv som drabbas.. Who am i to judge that fast? Jag vill göra så många saker. Fast samtidigt vill jag inte fastna i jobbiga kassa enformiga rutiner och bli en grå svensson i mängden. För mig är inte ganska bra eller lagom tillräckligt. Jag vill ha det bästa. Jag vill ha allt. Aim for the stars. Blir man någonsin nöjd? Jag kan känna att vad jag än skulle få eller nå så skulle det alltid finnas något jag strävade efter. Jag vet verkligen inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag står i en återvändsgräns eller kalla det vägskäl om ni vill. Så fruktansvärt många tankar som ramlar omkring i skallen och jag vet varken ut eller in. Bara detta lilla hopp om en bra framtid som lyser någonstans där inne... Vad gör man? På riktigt nu.
För ärligt talat. När kommer den dagen då man inte behöver spela någon annan? Då man inte behöva ta till nödlösningar och vita lögner i så många situationer. Då man inte behöver bli fullast för att känna sig tillräcklig i ett sällskap. Då man inte behöver gå upp varje dag på morgonen med sådan ångest för vad man ska göra med sitt liv att man bara vill ligga kvar i sin säng och somna om.
Okej. You get the picture.
A bad day.
Och fan i helvette vad jag hatar dom.
Du finns i mina tankar.
när kommer du hem?..
Ge gud en chans. Har du en tro på vår herre som står över oss alla så har du någon att luta dig mot. någon som alltid lyssnar och finns där, oavsett vart du är eller vilken tid på dygnet det är. Han är den enda som inte kan svika, aldrig någonsin, och han förlåter. Om och om igen. Ge honom en chans och lägg dina bördor på hans axlar. För honom är Du aldrig otillräcklig. Och han har en plan för just dig, och för ditt liv.
Nej jag är inte en galen kristen som ska frälsa alla runtomkring mig.. =) men ge honom en chans.
Om inte annat kan ett besök i en kyrka stilla dina tankar för ett par minuter, där är det aldrig någon som ställer krav på dig eller förväntar sig något av dig.
Hahahah, hahaha, ha haa, skön typ. Säg inte att du tror på tomten oxå?