Nemo

Så hur väl känner ni mig då? Ni läsare? Jag snittar nu för tiden ungefär 80-90 läsare per inlägg. Jag har faktiskt verkligen ingen aning om hur många av er som känner mig och hur många som bara hittat min blogg på olika länkar, facebook eller kanske playahead och bara fastnat för den.. Iaf, ni som inte känner mig helt ska få chansen nu:

Namn: Bill Nemo Hinke - Hedén Gullström
Personnummer: 870815 - ****
Familj: Pappa Mats och Mamma Klarin som båda är födda 1960
Tre systrar och två bröder. Nanna 26 år, Noel 23 år, Niki 22 år, Nelly 16 år, Natan 14 år.
Längd/Vikt: 191cm/81kg
Piecingar: Tungan, hade förut ögonbrynet men tog ut den efter infektion
Tatueringar: Text på höger underarm och en not på vänster överarm.
3 positiva egenskaper: Glad, öppen och humoristisk
3 negativa egenskaper: Kan inte ha fel, kan inte förlora och lättretad.
Vad jag söker hos en tjej: Humor, öppen, godhjärtad, modig, social, ärlig, smart
Älskar: Familjen, Bio/Film, Musik, Sport, Vänner, Skratt, Pengar, Komplimanger, Uteliv, Hemmafester, Sex, Hammarby IF, Pudlar, Snyggdagar
Hatar: Lögner, Falskhet, Döden, Techno&House, Bortskämda människor, Ekonomisk ångest, Korkade människor, Slagsmål, Actionfilmer (Där action är huvudtemat), Rasism, Djurgården&AIK
Favoritfilmer: Walk The Line, Brokeback Mountain, Forrest Gump, Gökboet, Love Actually, V for Vendetta, Nyckeln till frihet, Babel, The Number 23, Mystic River, Fight Club, Departed, Seven, American Beauti, Guds Stad, Crash, En Djävulsk romans




Ingen förtjänar den tunga smärtan. Minst av allt du. Vackra snutt. Du är så stark och kommer klara det. Det vet jag och det vet du också innerst inne. Du är för bra för allt det här och det gör mig så förbannad att du ska gå runt och må dåligt. Tiden läker alla sår...? Patetiskt klycha men den stämmer nog iallafall...<3


Det är väldigt lustigt hur snabbt känslan av att älska en liten människa till att hata den skiftar. Eller hata är naturligtvis fel ord men ja... På dagen idag låg jag och kramades och skrattade med lilla Ludvig i flera timmar.. Jag kände då hur uppfylld med kärlek jag var och hur underbar den lilla människan är! Nu hör jag honom vråååla i rummet brevid och mina öron gråter. Kan ungjäveln hålla käft? Nej men skämt och sido. Jäääääävlar vad han kan skrika. Det är inte roligt någonstans. Hur ska man nu klara vara förälder? Nej jag bestämmer här och nu att mina barn ska bara vara tysta, glada och skrattiga. Bara ligga och vara alla till lags. Annars blir det inga barn :-) Kan man bestämma sånt själva tror ni...? =)

Helg coming up. Fredagen är helt öppen för min del. Inte den blekaste vad som sker faktiskt. Chillkväll? Bio? Hemmafest? Utgång? Allt kan ske känns det som..

Fast jag vill ju träffa dig.. Fan, Får jag det?

Lördagen däremot är spikad. Jobbar först 9.45 - 17.30 men seeen så! En god vän från jobbet fyller 24år och ska ha hemmafest. Det finns potential att bli ruggigt skoj. Många sköna människor ska dit. Många vackra damer. Och vi ska styra den bästa musiken. Står fast vid det att en grym hemmafest slår i princip allting, kommer denna fest slå allting? That my friend, we sure hope :-)

Sen Söndag ska jag först ha match med mitt lag. Hemma på Vallen kl 14.00 mot Älta. Kom och titta? Sen på kvällen inleds företagsmästerskapen på Ingarö IP där bland annat Bodyjoy, Räddningstjänsten (brandmännen) Och vi från Ica Kvantum har med ett lag. Förrförra året så var vi med och då vann vi hela skiten efter stor drama och straffläggning i finalen. Jag blev hjälte med avgörande straffmål och pappa blev hjälte igenom att ta deras avgörande straff. Underbart. Däremot gick det sämre i fjol då jag inte medverkade... Tror inte ens vi nådde slutspel... Sammanträffande *visslar*.. Så nu iår ska vi återupprätta hedern med att ta hem den här skiten igen! Tror ni man kommer att vara sliten Söndag kväll eller? Skoja inte med mig.. Dead man. Tre matcher på en dag, där jag dessutom kommer vara bakis som en rostad jude... Håll tummarna för att jag överlever den dagen!



Jag drömde om dig i natt. Det var en sån där verklig dröm ni vet.. När man vaknar upp ur den så måste man ruska om huvudet och nästan ringa runt till folk och kolla om det verkligen var en dröm. En sån där makalöst verklig dröm. Du stod på en klippa i en lång vit klänning. Jag höll om dig. Du grät. Du var vackrast i hela världen. Jag ville trösta dig men du var otröstlig. inconsolable. Du viskade något åt mig men jag hörde inte vad du sa. Jag ville kyssa dig men något stod i vägen. Som en osynlig vägg. Tiden stod still. Ingenting annat syndes eller märktes. Ditt hår hängde ned för ansiktet. Jag ville föra undan det så jag fick torka dina tårar men jag nådde inte fram. Sen försvann du. Jag stod ensam kvar. Och då vaknade jag.

Känner du?

Äh shit vilket kasst inlägg det här blev. Ber om ursäkt för det. Noll insperation som sagt. Hoppas ni sover gott i natt mina vänner. I know i will. Puss