Nemo

ended up in the wrong world.



ibland blir man så jävla uppgiven och deprimerad. man bara funderar, undrar och tänker på saker som gått fel. man känner att man nästan skulle velat bli född i en annan familj. absolut inget fel på mina föräldrar på något sätt. tvärt om. det är bara den där påtagliga ekonomiska frustraionen som kommer krypande. det där faktumet att man själv får göra så jävla mycket för saker andra får göra så ytterst lite för. jag pröjsar alla mina kläder, all min mat jag äter ute, alla resor, räkningar för sporter och telefon. RUBBET. själv. medans så många i min omgivning får så mycket serverat på silverfat. dom får det dom pekar på. dom ringer ett samtal och får hundratals kronor till mat och olika egentligen relativt onödiga nöjjen! nya saker och dom pröjsar lixom inte ens nån hyra till råga på allt? det är egentligen ingens fel och jag är inte arg på dom. det är bara det att man drömmer så mycket... hur det skulle varit om man inte föddes i en familj med 6 barn?

helvetes jävla skit. jag är verkligen arg. och lite ledsen.

sen till råga på allt så kommer jag till det jag stör mig mest på. det gäller väldigt många vänner till mig. dom bara klagar och gnäller över hur fattiga dom är och hur lite pengar dom har. och jag instämmer såklart eftersom jag ofta har rätt dåligt med pengar. men sen helt plötsligt en dag har dom bara hur mycket pengar som helst...nämen vad underligt?! ja jo just det. dom hade ju ett sparkonto med 100.000-tals kronor på som dom kan ta ut då och då ifrån. det förstås. det har inte jag. så sluta för guds skull spela fattiga. sluta tycka synd om er själva. det blir bara så jävla patetiskt i längden. försök ta er själva och ert liv på allvar istället. sluta snutta från guldfatet! get a job!

respekt och credd till dom som faktiskt är täta pga att dom jobbat ihop det. som tex Björn.

den enda jag egentligen kan relatera till i allt detta är nog Leo. som haft en ganska lik uppväxt gentemot mig i olika aspekter. vi är så lika när man tänker efter.  men han når nog inte upp till min nivå eftersom hans farsa pröjsar hans telefonräkning ;) sry mate :P

ni som läser detta. ta inte åt er på fel sätt nu. bli inte förbannade på mig. jag är inte arg på någon av er eller något sånt. det handlar bara om en tillfällig svacka i systemet. jag avundas er starkt.  avundsjukan som är så påtaglig. hopplösa drömmar. ni är bra ändå. jag är bara medel.

konstigt inlägg. väldigt spontant. äh..what go you know..

fuck it.