Nemo

varför saknar jag dig inte som jag borde? när jag är med dig är jag tokig i dig men när vi är isär är det inte samma känsla. det vi har när vi är, är helt magiskt men ska man tänka i mer seriösare banor...varför  ser man inte samma grad av åtro när vi är skilda? det är som om hettan endast existerar när vi umgås. är den en ren fysiskt attraktion? jag vet inte. jag är helt lost. en sak är säker. ett liknande problem har aldrig uppstått.

---

anonym säger: hur som helst, det här e kritik men positiv, jag vill inte ändra på dig men jag har en åsikt om beteenden och livet, du analyserar allt in i minsta detalj, är så djup och tar åt dig väldigt lätt, spekulerar om känslor, hur andra gör och reagerar, blir du inte tokig? är det inte jobbigt? tycker inte andra att det är jobbigt? att det e så djupt och tungt. kan du inte bara släppa saker?

svar: nej. jag är som jag är. jag vet att jag är jävligt knepig och speciell på det sättet. jag är lättretad som fan. jag kan inte förlora. jag är väldigt lätt att såra. men jag är ju mig själv. jag är nemo. är hatad och älskad för det. vad mer finns det att säga egentligen?

---

innan jag börjar skriva på riktigt. here is the fact. största och viktigaste tankarna går till leo som nu är inne på sjukan igen med sin jävla hals. lider med dig homie. detta är helt värdelöst. love you man :(

---

helgen:

jag vet inte ens vart jag ska börja. den här helgen innehöll nog allting. har sovit 5 timmar på 2 nätter. jobbat båda dagarna. spelat innebandymatch idag. vart på krogen båda kvällarna. gjort av med 1300 kr sammanlagt denna helg. alltså finns jag egentligen? jag blir så trött. bara för att man har pengar så ska det göras av. suck. dagarna efter löning....då är det sjukt.

fredagen skulle komma att bli alex första utgång. vi börja kröka redan vid 16 hemma hos alex. jag, han och chris. vi käka middag och så. björn kom oxå dit efter etag. sen åkte vi å mötte upp john i slussen. sen drog vi till nivå22. drog en flat line var och krökade vidare. mötter upp leo och peder där. vi skulle dra till Claras men när vi kommer dit så är kön 600 meter lång och vi drar till candy istället. candy innehöll en höjdpunkt. när jag gjorde 20 kr till 220 kr på black jack. resten sög sjukt hårt där och såklart vart både jag, peter och john utslängda av deras pinsamma vakter. största skämtet i sthlms uteliv. candys vakter. aldrig mera det stället säger jag. då drog vi till vibe istället och gjorde våran grej. det bjöds på ragg, skön musik och mycket dans :) mycket bättre än candy så kvällen blev helt okej till slut. :) vi mötte upp charlotta och en kompis till henne vid slussen och åkte med dom hem till alex och kvällen avslutades i en städskrubb/tvättstuga (!)...

dagen efter vart det jobb såklart. bakis som ett djur. helt värdelöst. efter jobbet ringde jag runt och kollade tempen på folket. och det vankades utgång och ja....som bekant är man inte den som bangar. fast idag var det annat gäng. folk från laget. vi förade hemma hos petter och stekade som vi var så tog vi taxi från lugnet till t-centralen. väl där så försökte vi (åter igen) komma in på claras men stället hade 7 mil lång kö så det blev Viper Room istället där jag mötte upp björn. åter igen en skön kväll. åter igen karatefylla. (ett bevis på det är väl min sönderbrända hand efter alla jävla tiquilashots...ja ni vet...salt på handen före och citronklyfta efter). kvällen förstördes dock av en jävligt jobbig händelse på krogen som dock av respekt inte tänker skriva om här.

idag var det då dags för match. med 2 dagars supande. 5 timmar sömn i kroppen. skulle man göra come back i innebandyn. ja. ringrostig var väl förnamnet. jag ramla omkring som nån död zombie på plan och facit blev ju då såklart botten napp. en bit kvar till toppformen måntro? no doubt...

men men. med facit i hand så är det skönt att ha gjort så jävla mycket iaf på en hel. hunnit med så mycket nyttigt och onyttigt. riktigt nice. nu är helgen slut. och jag sitter här och min kropp och huvud mår som en sönderslagen påse med rester av tacos. och så ska man upp halv 7 i morgon. life is pretty great.

---

har resonerat med många ang. piercingen i läppen och det är ungefär 50/50 på folket om dom tkr jag ska göra det eller inte. låt oss då säger....OM jag skulle göra det..ska jag göra de mitt på underläppen eller på sidan? det är ju också en viktig fråga...

jag lämna hemmet i fredags med 14.30 bussen och kom tillbaka först nu ikväll 22.10..ganska schliiiirigt. bemöts av en underbar mor med en varm kram. fan vad jag älskar henne. bästa mamman! mor förstår!


förstår du inte vad han vill? du om någon vet hur han funkar. jag vet hur han funkar. för fan ALLA Vet hur han funkar. han vill bara att du och jag ska umgås mindre. han får ju fan en kick av att se andra bråka. det kom vi ju fram till för över ett år sedan. minns du inte i fiol och året innan det i skolan?  jag lovar att det enda han vill är krossa din och min vänskap. det sjukaste är att jag verkligen inte gjort honom någonting. jag förstår inte vissa människor ibland... jag hatar att glida ifrån dig. dom stunder vi haft är bland dom bästa i mitt liv. minns du den där sommaren? det var helt sjukt. sov hos sig varje dag. därför känns det så tomt att vi aldrig umgås längre och att det allt som offtast är så spänt mellan oss i skolan.

flyttar hemifrån 1 mars och kunde fan inte längta mer!

E. ditt sms i fredags gjorde mig så glad. du är en helt underbar vän. finns ingen som dig. <3<3<3

fan. jag funderar på att söka jobb på nåt annat ställe. kanske videobutiken. jag vill fan jobba mer och vet inte om jag skulle palla jobba mer på ica (vet inte ens om jag skulle få en störra tjänst om jag sökte en). jag är rätt trött på de jobbet efter över 3 år....

hade 4000 på kortet i förregår. idag har jag 1100. sköööööööööööööööööönt!
ska fan ta och köpa peace and love festival biljett i veckan så man har det gjort.
kommer ju studiebidrag på onsdag typ så man överlever ju.


det är så svårt att vet vilka som är ens riktiga vänner. det känns som att vissa verkligen är skämt. man förstår inte varför man umgått med dom över huvud taget. man är så sjukt olika från dom. man skulle aldrig kunna se dom ens göra nåt spontant, supa 2 dagar i rad etc. you know. det är så pinsamt och lixom vemodigt på något sätt. har man umgåtts med dom av tvång eller? i väntan på något bättre. lixom TRÅKIGA människor som är så långt ifrån min personlighet man kan komma. jag vill inte näman några namn. jag tror inte ens ni vet vilka ni är men det känns verkligen djupt i mig att jag tkr nog inte ens om er över huvud taget. jag gjorde en lista idag över dom människor som verkligen betyder något för mig. dom i en bekantskapskrets. de va typ 6-7 namn. ska inte visa listan för någon men den var fan bra genomtänkt alltså och stämmer väldigt väl. jag tror dock ni som står på listan vet vilka ni är deep inside.


jag är så jävla ledsen. jag hatar att höra saker. ni vet.. är så trött på värmdö. så less. vet att jag tjatar om detta men detta är verkligen skitsnackets mecka. ett vidrigt näste. ett steg i rätt riktigt är verkligen att flytta hemifrån. ett steg in vuxenvärlden. synd bara att det inte blev nacka eller något. man får väl stå ut etag till...


dagens citat:

"Det finns lögner och smärta, överallt, och även det som påbörjats vackert blir smutsigt så fort. Goda intentioner vinner inte i verkligheten, det finns bara slagna hjältar och falnande glöd kvar. Aska. "


bäst just nu:

per gessle - varmt igen
backstreet boys - thats the way i like it
enrique iglesias - addicted

(vågar inte ens tänka på hur många människor som spyr på mig nu...)

bästa filmerna just nu:

babel
the departed




och ändå är det som om vi inte ens möts. vi är förälskade på låtsas. i någon slags paralell värld. vi båda vet om att vi är gjorda för varann fast vi leker något annat. det blir som någon slags parodi på oss själva. vi väntar bara på att det intelektuella ska utlösas till något magiskt sprakande. något som kan döda allt i sin väg. något som ingen kan ro på. lusten. gnistan. eller lever jag bara i en drömvärld? är jag fortfarande vilsen?

bara några tankar...