Nemo

vet ni vad en av dom jobbigaste sakerna som kan hända är? det är när man skriver ett riktigt lågnt härligt djupt fint blogginlägg som man är riktigt nöjd över. och sen när man ska uppdatera skiten. så hänger sig datorn. det är nog bland det mest provocerande som finns. ärligt talat... det hände mig precis.

well, here we go again då...


har tänkt mera på gårdagen. hur jag tycker att jag har fått oförtjänat mycket skit ändå. det är så konstigt. för alla vet. alla som känner mig hyffsat bra iaf. att jag är ingen som tycker om att såra folk. jag är känd som en god människa liksom. jag ser ingen poäng i att göra folk ledsna med flit. inte om dom inte gjort nåt på mig dvs. jag hatar att se folk ledsna pga av mig. det känns aldrig rätt lixom. så att få så mycket spya över mig som jag ändå fick igår i din blogg känns så jävla oförtjänat. jag har vart med om det förr ska jag då säga. nu försöker jag inte leta efter sympati eller låta divig. men själva grejjen att man fått folk kära i en. och jag har förklara saken då med. att jag inte är ute efter något förhållande. men ändå har det blivit som det blivit. jag har fått skit. jag har lagt fram hur jag vill ha det. i god tid. men ändå liksom...märkligt...är tjejer känsligare? känslosammare?

men det ska ICKE tas som att jag inte vill ha ett förhållande. tro mig. jag om någon drömmer också om det där magiska. den där känslan om att vara behövd. om att alltid ha någon att ringa. om att veta att någon tänker på en. drömmer om en och behöver en. det är ju det mesta magiska som finns! men som sagt. jag tycker om folk enkelt men blir sjukt sällan kär. och det är ju både på gott och ont men när den där tjejen väl kliver in. när det väl gäller. när hon ruskar om mig och skriker i mitt öra att nu är det fan allvar. då är jag redo att vara den där drömpojkvännen. då är jag redo att ta mig själv och livet lite mer seriöst. för jag vill inte gå miste om magin. jag vill känna det där som alla pratar om...

är det du?

fast jag vill inte bli en av dom där gamla paren som vart ihop i år och dagar och som påstår för allmänheten att dom är såå kära i varann och att det gåår så bra men man ser vad som händer under ytan. hur fasligt trötta dom egentligen är på varann. man hör rykterna om hur mkt tjaffs dom har. otrohet och svineri. dessa par är inte kära i varann. dom är kära i kärleken. dom är rädda för att vara ensamma. dom har vart ihop för länge så dom inte vågar vara ensamma. dom pallar helt enkelt inte. den där brinnande lusten att ha precis VARANN. den är obefintlig. det är faktiskt sant... jag vill inte trilla dit. jag hör inte hemma där.


åt helvettes jävla dag. 8-17 skola. 18-21.30 jobb. hann inte ens åka hem emellan. måndagar är ett rent jävla helvette. desto skönare då att jag bara har en lektion varje tisdag. 14.30-16.30...SOOOOVA! =D